Johan Norberg har gett en överskådlig 10-40-50-bild av lycka och välbefinnande. Möjligen missar han att förutsättningarna är vittt skilda i olika kulturer och under olika epoker. Och att det finns en avgörande faktor.
Zygmunt Bauman avslutar Det individulaiserade samhället med ett tungt kapitel (18) om döden. Eller snarare om dödlighet. Eller snarare medvetenheten om vår dödlighet. Eller snarare om hur vi skapar mening när vi är medvetna om vår dödlighet. Det kanske är den avgörande faktorn.
Det kommer ett långt citat ur kapitel 18. I morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar