Vissa saker grunnar man på en god stund. Eller snarare, vet hela tiden att det är en bra idé, men ändå blir det inte av.
Har märkt att skivaffärerna, som PET-Sound på Skånegatan, numera helst skyltar med vinylskivor i fönstret. Och på Hökens gata vid Mosebacke finns ett hav av gammal och ny Long Play, somligt för priser som även det påminner om 60-tal.
I källaren står en svart väska med ett trettital gamla godingar. Crosby-Stills Nash and Young, Byrds,10 CC, Camel, Procol Harum, Ola Magnell, Gösta Linderholm med flera. Som vid det här laget borde känna sig ganska förolämpade.
Vad som saknas är en skivspelare.
EL-Service på Skånegatan är vår hovleverantör av anständigt begagnade elprylar. För 600 bagis fick jag en Technics-spelare.
Pic-upen var väl inte den bästa på att hitta rätt i de gamla spåren, men en liten extra tyngd i form av en låsbricka gjorde susen.
Nog känns det i maggropen att lyssna sig trettio år tillbaks i tiden.
Och för att låta ännu äldre och ännu mer bakåtsträvande; gjorde dom inte bättre musik förr, när jag var ung ?
Och det känns bra i maggropen med long-playing. Associerar på något vis till long-living, långlivat, och t.o.m långsiktigt.
( Förstärkaren är ett fynd från grovsoporna. Man är i sanning ingen god medborgare i tillväxtsamhället...)
3 kommentarer:
Och allt händer lär mig något, tänker jag kavat, när jag är ensam med mig själv och gofar i min lya.
Nog måste vi väl riva ner det gamla käre kamrat, så att det blir plats
att börja bygga upp det nya.
Dags att rulla in en Blå Planet och låta den rulla.
Vidare.
Nostagi / eller ?
Kanske, jag är misstänkt,
men i klartext, heter jag Roland.
Hejsan!
Undrar så smått varför du använder pronomet 'man' istället för 'jag', t ex i första och sista meningarna i detta inlägg. Är det en stilistisk vana eller helt enkelt bara ett sätt att distansiera dig något ifrån det som skrivs?
Hälsningar
Charlotte
Jo, visst kan det handla om att "riva ner" det gamla. Men ibland har jag känslan av det räcker långt att bara backa bandet. En - två generationer tillbaks levde nog de flesta (även stadsbor) i ett mer nära/symbiotiskt förhållande till "den blå planeten". Mindre slit och släng, mer hushållning osv. Och inte så mycket plagiatmusik.
Är ständigt i valet och kvalet mellan ´man´ och ´jag´. Alltså inte bara vana. Ibland är valet inte så lätt, det väger jämt.
Nackdelen med ´jag´ är att det blir självupptaget, fördelen att jag(!) tydligare står för det som sägs.
I vissa fall känns ´man´ mer rättvisande, det handlar om något som rimligen alla skriver under på. Det kan också handla om att jag önskar att så vore fallet.
I den första meningen är budskapet med ´man´att jag tror att detta är en allmän iakttagelse, rätt eller fel. I den sista meningen ger man(..) dig rätt - där bör det stå ´jag´. ´Man ´blir att gömma sig/mig bakom andra.
Skicka en kommentar