Jag älskar alla tillfälligheter som (hela tiden) infinner sig.
Tar en liten " onödig " vända in på Sea båttillbehör på Erstagatan. Den lilla förskjutningen av tiden gör att jag får syn på Sven, som kommer gåendes med fru och två hundar nere på Folkungagatan.
Sven är sig lik, och morsar som om vi sågs igår. Och det tar inte många sekunder, så känns det som igår. De där första, oförglömliga, stapplande stegen i operationssåret.
Nu trettio år senare, kan jag bara konstatera att lika flink som pappa Sven blir jag aldrig. Men förhoppningsvis lika respektfull.
torsdag, juli 01, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar