Ordningsam är en sak, förutseende och planerande är en annan. Som god taoist villl man gärna ta det som det kommer.
Vi skulle äntligen, efter alla år, hälsa på i Kapellshamn, där våra gamla grannar har ett paradisställe vid havet. Tänk att ånyo, det är trettio år sen sist, få cykla på gotländsk mark.
E tog bussen och själv gränslade jag cykeln till Nynäshamn. Men i min taostiska enfald hade jag inte tänkt på att även cykeln tarvade en biljett. Jag fick vackert ställa mig i kön för bilar, bara för att få veta att alla cykelplatser redan var bokade. Huvudet på sned och " jag som längtat efter att få cykla på Gotland " fungerade inte alls, cykeln fick låsas fast i en stolpe utanför färjeterminalen. Snopet.
Men vi fick några underbara dagar vid havet, och var överens om att det var bra att jag inte skulle fara runt på vägarna, utan kunde koppla av , bl.a i hängmattan. Vad säger man ?
Färjan hem var full med återvändande Almedalsrapportörer, bland andra Göran Rosenberg - som såg bister och bekymrad ut.
Dagen innan, med utsikt över havet, läste jag hans krönika i DN. Om säkerhetstänkande, maskiner, gott omdöme och mänsklig tillit. Som vanligt var det lätt att instämma.
Varför är Göran Rosenberg så ensam i att framhålla våra mänskliga sidor ? Inte bara försvara att vi är oberäkneliga och irrationella, utan också att vi har andra behov, och i många stycken är överlägsna våra avgudade maskiner. En erfaren, omdömesgill säkerhetsvakt kan, till skillnad från detektorn, faktiskt skilja på ond och god. Och hon kan också göra kloka avsteg från vad regelverket föreskriver.
Jag ville inte störa den bistre tänkaren på färjan, men drömmer om att någon gång lyckas locka honom till Ersta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar