Mälarpirat

Många år har jag klurat på att man faktiskt kan ta sig sjövägen till storkusinen. Nu blev det äntligen av.
Slussade in tisdag kväll och fick natthamn i Gröndal, där den berusade hamnkaptenen tog emot med öppen famn.
Onsdag bjöd på en tolvtimmarsseglats som överträffade alla förväntningar. I Mälaren blir vattnet inte gropigt ens när det blåser, grynnorna lyser med sin frånvaro, och det finns massor av skojigt att titta på. I trettio år har vi tagit sikte mot ytterskären. Sötvattnet har sin egen charm.
Båten är behändig och skapligt kort i rocken , och tar sig därför under Liljeholmsbron, Essingebron och Drottningsholmsbron. Vid Stäket, och senare vid Erikssund norr om Sigtuna, är det gamla landsvägsbroar som bara släpper igenom låga motorbåter. Där får man kalla på en brovakt (i Erikssund jobbar han via kameror " hemifrån " ), som stoppar trafiken och vrider landsvägen nittio grader. En vacker konstruktion.

En sista slör i solnedgången, med Skokloster i bakgrunden. På kusinbryggan väntar öl och grillkorv. Vad mer kan man begära ?

Hos storkusinen och hans hustru infinner sig omedelbart en känsla av att saker får ta tid. Lugnt och systematiskt tar vi oss an små och stora problem. Vi är inte rörande överens, men det är knappast meningen.

Hemfärden, där vi slår följe i båten ner till Erikssund, är precis lika bedårande.
Avslutar med några extra varv runt Essingeöarna, för att få ordning på vilken bro som går var. Konstaterar att dr A har sin, betydligt mer välskötta, kuse kvar i båset (?) Kanske bra att vi inte är ute samtidigt, då skulle det inte bli så mycket tid att titta på vackra hus ...

Tre semesterdagar som kändes som tio. Snart har man ( mentala ) krafter nog att gå tillbaks till fabriken.