Det blev en god, om än lite kostsam, stund på Café String.Strax framför mig satt en man som drack sitt kaffe med en viss nervositet. Så reste han sig och gick runt i lokalen och rättade till de utställda tavlorna, så att de skulle hänga rakt. Någon undrade varför. Det är för känslan, svarade han.
Efter en stund kom en bekant till honom. Även han verkade lite skärrad, och började omedelbart att gå runt i lokalen för att besiktiga konsten. Sen återvände han till vännen, som satt orörlig vid sitt bord, och förkunnande ljudligt att det såg bra ut. Konstnären verkade lättad. De tog varsin kopp och satte sig ute på gatan, utan att jag kunde höra fortsättningen.
Tavlorna var helt i min smak, särskilt den vid kassan, som påminde om afrikanska träd.
Ute på trottoaren fick jag veta lite mer. Paul Magnus var egentligen journalist, men efter en svår trafikolycka tog han sig tillbaks till livet genom att börja måla. Utan skolning, på ren känsla, för att bli av med sina besvikelser. Den 17 januari ser han fram emot en kombinerad lyrik och tavelutsällning, kompisen var anlitad för att skriva förordet till lyriksamlingen.
Det blev ett intensivt meningsutbyte på trottoaren, vi var överens om det mesta. Sen fick han tusen kronor och jag en tavla, som hänger bra på min turkosa vägg.
Café String har en skön stil, knappast någon som gör sig till, och nästan lika oförutsägbart som fotbolls - VM.
www.paulmagnus.se
PS Tavlan heter Vaccin (!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar