Mr Ego

Kognitiv beteendeterapi skördar stora framgångar. Fundera inte så mycket på den bakomliggande orsaken, utan förändra beteendet istället, låter det enkla receptet. Det fungerar klockrent på fobier och tvångsmässiga beteenden. Och ett antal tjejer och killar med anorexi har nog KBT:n att tacka för att de är i livet.
Naturligtvis kan man hitta invändningar. En kan vara att KBT egentligen handlar om att hjälpligt lappa och laga, för att folk skall hålla sin plats i produktionsledet. Istället för att på ett mer genomgripande sätt försöka förstå varför så många mår så dåligt.
I vintras köpte jag tre KBT-sessioner. Vad tänkte du i det ögonblicket ? Vad kände du ? Vad gjorde du ? Vad händer om du nästa gång istället....o.s.v.

Så länge jag levt har jag varit inriktad på projekt. På kort sikt, på lång sikt, små och stora. Mår bäst när jag är mitt uppe i ett stort projekt. Oro och ångest infinner sig ovillkorligen när jag inte har något. Till stor del har det handlat om förverkligande och bekräftelse. Men inte enbart ?

Den här läggningen gör en till mer eller mindre asocial. Och mer eller mindre odräglig/omöjlig att leva med.
I min närhet ser jag de som lyckas få med omgivningen eller partnern på tåget, som får det att se ut som att det här är vad vi alla vill. Det har jag aldrig lyckats med. Utan jag genomdriver ensam mina projekt, och framstår med rätta som en oerhört egotrippad varelse. Egotrippad och egocentrisk. Men inte nödvändigtvis egoistisk ?
När jag håller mitt klena försvarstal så brukar det handla om att man inte kan göra om sig, att ingen KBT i världen rår på projektegon, att det kanske är oansvarigt att bilda familj när man är så upptagen av sig själv. Och att jag själv aldrig vill hindra någon annan från att genomdriva sina projekt.

Två veckor i Ghana kanske lämpar sig för att gå en ny match mot mr Ego ?

Zygmunt Bauman

Stöter ihop med en av röntgenassistenterna i omklädningsrummet. Vi brukar inte språka men nu kommer han ut från duschen, frustande, stönande och klagande på att jobbet blivit enbart produktion och löpande band. Han börjar prata om Göran Rosenberg och skillnaden mellan plikt och profit. Hoppsan ! Varför har jag inte snackat med den här grabben förut, tänker jag. Sen börjar han orda om någon Zygmunt Bauman, och nu är han riktigt i gasen. Konsumtionsliv. Den borde du läsa !

Det blir en en vända på stan. Myggmedel från apoteket, onödigt dyr tropiksskjorta från Naturkompaniet och Bauman från Akademibokhandeln. Konsumtionsliv och Det individualiserade samhället. Kort sagt lämplig proviant på väg till Afrika.

Kan inte riktigt förstå hur jag undgått Zygmunt.
Det gäller att slå sig i slang....


Plikten och profiten
Gemenskap

Cykelhysteri

Enligt KOBRA har världen drabbats av cykelhysteri.
I Danmark och Holland är cykling en självklarhet. Och inte det minsta hysteri.

Såg på stan: klassisk dansk budcykel och modern holländsk skjutsa-barnen-cykel.

Vanlig dag - i Ghana

Efter en minst sagt prövande inledning har Å funnit sig tillrätta i Ghana. Och blivit vän med värmen, myrorna, myggen och närgångna ghananer. På lördag, om askan vill, sätter jag mig på planet till Accra. Känns fantastiskt.

Vanlig dag.

skattehöjning.nu

Debattören Mats Roslin har satt in en helsideannons i SvD och DN. Han säger sig företräda en sammanslutning kallad skattehöjning.nu. Det låter intressant. Tänk om någon kunde tvätta bort den negativa klangen i skattebegreppet. Detta fantastiska påfund som innebär att vi hjälps åt. Men texten är lite spretig och känns inte riktigt trovärdig.
Går in på hemisdan (www.skattehöjning.nu). Grabben verkar va en riktig stolle.
Enligt Dagens Arena rör det sig om en sprattelgubbe framskickad av skattebetalarnas förening - som har i uppdrag att ifrågasätta skatter. Den påkostade annonsen är enligt Arena ett försök att teckna en nidbild av de som är kritiska till borgerlig skattepolitik.

Det här var väl ändå ett nytt grepp i det politiska tjuv och rackarspelet ? Antar att det klarar en tryckfrihetsgranskning. Men det känns rätt olustigt. En arrogant förnedring av det offentliga samtalet.

Am I too serious ? Just smile and laugh ?

Vackra slöjor

I vissa frågor känner man trycket - här borde jag ha en klar uppfattning. Men den infinner sig inte. Det blir bara en väldig massa "å-ena-sidan-och-å-andra-sidan".
Läser i SvD att flera länder är på väg att införa slöjförbud. Inte blir jag så mycket klokare av texten. Snappar upp att Amnesty protesterar.
Klart man tycker att folk skall få bestämma själva. Vare sig det gäller slöjor eller livsuppehållande behandling. Men samtidigt måste man ta hänsyn till sina medmänniskor. Och Gud bevare, om det i själva verket handlar om tvång och förtryck, snarare än ett fritt klädval.
Min egen erfarenhet inskränker sig till en dansk AT-läkare på Bornholm som var klädd i Chador. På första morgonmötet var jag klart tagen, men konstaterade till min glädje att det helt gått över redan dagen därpå. Hon var väldigt duktig, och slöjan blev ointressant.
Niqab på dagis ? Är det några som har förutsättningar att se "människan bakom masken" så är det nog barn.
Förtryck ? Får inte det intrycket.
Intolerans ? Absolut. Och denna ständigt återkommande rädsla för det främmande och annorlunda.

Se där ! Lite knappande på tangenterna är ibland en god hjälp att skaffa sig en klar uppfattning. Jag går på Amnestys linje.
Fritt fram för den som vill bära slöja.

Egen röra

Det här är förstås aningen pretentiöst. Men röran som fick lätta upp torksryggen var riktigt god.
2 rivna morötter
4 hackade ansjovisfiléer
8 valnötter
1 msk rårörda lingon
olivolja - vinäger
salt o peppar

Den nya människan

Rätt mycket av det som skrivs på sidor som denna tycks fantisera om en Ny människa. Med andra egenskaper, med andra slags prestanda. Kanske inte lika snabb och stark, men betydligt uthålligare.

Det är naturligtvis en befängd idé. En människa är en människa.

En intelligent och lat varelse, vars mest utmärkande drag är behovet av social samvaro och bekräftelse. Tyvärr är hon också anpassningsbar och kan därför hjälpligt uthärda en tillvaro där man tvingas avstå från samvaron för att istället springa benen av sig, efter saker man inte behöver.

Igår såg jag en svensk version av Gökboet. Den nya människan av Klaus Härö, som tidigare gjort Den bästa av mödrar. Den handlar om biologisk rening och tvångssterilisering. Ett tafatt försök att ta fram en varelse med bättre prestanda. Skrämmande att det förekom i Sverige för bara femtio år sedan.

Det behövs inga nya människor med bättre egenskaper. Allting finns där redan.

Capital of shopping

Skärholmen söndag eftermiddag.


Tänk att vilja döpa sin förort till The capital of shopping.

Jag hoppas det tornar upp riktiga ovädersmoln -
över the world of shopping.

Polisingripande

Ett otal gånger har jag blivit stoppad av trafikpolisen. Vid några tillfällen har det varit ganska gemytligt, men de flesta gångerna har jag bara känt mig provocerad och kränkt.
Vet inte hur mannen i den vita Volvon upplevde att bli stoppad söndag morgon på Folkungatan. Kanske tyckte han det var helt okey att kliva ur och gräva fram körkortet ur en jacka i baksätet. Hos mig som åskådare väcktes den där obehaliga känslan av kränkthet snabbt till liv.
Konstapel 1 kollade förstrött på lappen, konstpel 2 tittade på klockan. Medan volvomannen långsamt och eftertänksamt spände på sig bältet tog konstaplarna sikte mot närmsta papperskorg, för att slänga pappret till lilla morgonmackan. Sen fick det räcka med kontroller för den här dan. Uppdraget var fullbordat. Utan större brådska fick de av sig reflexvästarna och rullade ut ur gömstället.

Schlaugevision

Liberala Göteborgsposten har upplåtit av sitt spaltutrymme till Birger Schlaug. Som tar chansen att ifrågasätta det liberala samhällets tydligaste konsekvenser. Konsumtion och Tillväxt.

It´s not too late.

GP
Schluag.se

Jämlikt under strecket.

Blir glad när man hittar "progressivt" tänkande där man inte väntar sig att finna det. Fil.doktor i filosofi Joakim Molander ger en fin sammanfattning av Wilkinsson -Pickets Jämlikhetsanden i Svenska Dagbladet (Under strecket) . Boken (J) som enkelt kan sammfattas i en mening. Jämlikhet lönar sig - för alla.

Molander passar på att tipsa om en svensk bok på samma tema: Goda medborgare och onda tider? Svensk demokratipolitik och myten om den passiva medborgaren (Bokförlaget h:ström, 139 s) av statsvetarna Peter Strandbrink och Linda Åkerström. Som blir en bra påminnelse om ett annat kärt ämne. Att kloka förändringar nästan alltid är resultatet av aktiva medborgare. Nerifrån och upp, inte uppifrån och ner. (transition).
Det skall bli spännande att följa utvecklingen av Slussens ombyggnad. Skulle förvåna om inte det aktiva medborgarskapet bär frukt. (Slussen)

Molander avslutar sin recension, utan någon ironi, med orden:
Så upp på barrikaderna, kamrater!

It´s never too late.

Touch of blues

Svängde skönt om Stefan Gustafsson och Touch of blues vid Debaser. Den iskalla vårvinden kom av sig för en stund.
Proffs som kör en gratis spelning mitt i vimlet - I´m lovin it.

Prestige

Det vore konstigt efter allt taoistiskt svärmeri om man inte reagerar på rubriken i gårdagens DN, om det stora BAKSLAGET på Karolinska. Man riskerar att MISTA även den avancerade ansiktskirurgin till Sahlgrenska och Uppsala (miss)
– Blir det så tycker jag att det är jättetråkigt. Vi vill ju ha en sjukvård på Karolinska som är i toppklass och som kan konkurrera inom de här områdena, säger landstingsdirektören Mona Boström.
Av de sju tillstånd som Rikssjukvårdsnämnden hittills delat ut har två gått till Stockholm: levertransplantationer och behandling av ögontumörer.
Enligt en bedömare som DN talat med är förklaringen att Karolinska sjukhuset har försökt att vara bäst på allt, i stället för att, som exempelvis Sahlgrenska, bestämma sig för att satsa särskilt på vissa områden.
– Vi får ta oss en ordentlig funderare på vad vi kan göra framöver i den här frågan, säger Mona Boström.

För vem är det ett BAKSLAG ? För sjukhusledningen och för de inblandande specialisterna ? Men för de patienter det berör behöver det inte alls vara ett bakslag, under förutsättning att bedömningen är riktig - att Uppsala och Göteborg är bättre.
Sett ur patienternas perspektiv är det ett mycket större BAKSLAG med alla felbehandlingar och dåliga beslut som sker varje dag på ett sjukhus som Karolinska.

Den renlärige taoisten vänder sig kanske mot all form av tävlan. Min modifierade variant, i det här fallet, skulle säga att man hellre tävlar om patienternas gunst än ära och berömmelse.

Riddarfjärden

Påverkad av KBT och halvfulla glas vill jag påstå att den här breddgraden vi bor på har sin charm.
Det är bara några veckor mellan bilderna.

Under askan

Rapporteringen i media om människor som påverkats av flygstoppet är förvånansvärt positiv. Inte alls bara det vanliga upprörda snyftet.
En kompis kunde lyriskt berätta hur han hem från Norge fick ta tåget genom det nordligaste av Sverige, som han aldrig sett tidigare.
Med bilder från Haitii i färskt minne kanske det blir lättare att tänka tankar som "det kunde varit mycket värre" ?
Är det är någonting i det här askmolnet som lockar fram den förnöjsamme beredskapssvensken i oss ?
I sådan fall kan vulkanerna på Island få lätta på trycket lite oftare.

Ett liv som hund

Lisa Gålmark har skrivit en riktigt spännande artikel om hundar. (FT)

Om förhållandet mellan människor och djur.

Om dominans, uppfostran och belöningar.







Ett experiment refererat i tidningen Time på 1990-talet visade att hundar som behandlades som katter från valpstadiet, och katter som behandlades som hundar från ungstadiet, blev som de behandlades. Katten blev ”hund” och hunden blev ”katt”.

DNA som förutbestämd lera möjlig att knåda i olika former. Kanske visade djuren artus – en socialt konstruerad artroll i analogi med genus. Troligen mådde hundarna bättre än katterna. Kattliv hos människor betyder i allmänhet större chans till frihet. Röra sig i den egna gångarten, ströva över långa avstånd, följa spår, leka och nojsa, utöva sex, para sig, slåss med artfränder. Nyttja och njuta sina artbestämda sinnen i relation till andra.

En kultur med hundar i ständigt koppel vittnar om en patriarkal karaktär hos en civilisation, dess disciplin och kroppsförakt.

I tidskriften Filters marsnummer intervjuas pedagoger i färd med en revolution. De kvinnliga tränarna hakar i en ickevåldspraktik från 1970-talet representerad av hundpsykologer som Anders Hallgren och Åsa Ahlbom. Händelsevis ännu ignorerade av svensk teve. I den nya hypereffektiva inlärningen tarvas ingen hierarki whatsoever. Ut med dominans, halsryck, nej och fy (se sajten canis.se). Hundarna kan fostras och formas av vem som helst – med uteslutande belöningar.


Lockande. Och vackert.

Målarterapi

Efter ett längre uppehåll



kom målarfärgerna fram igen.
Inga nya grepp. Samma gubbar.
Oslagbart som terapi.

Ehrenberg och det goda

Ehrenberg har kloka synpunkter varje vecka. Även denna. Angående goda exempel och omställning till hållbarhet.(Ex)

Jag används själv allt oftare som ett slags gott exempel i offentligheten när det gällr att försöka ställa om. Det är alltid roligt när "vem som helst" kommer fram och säger och pratar om vad man kan göra (många gör mycket mer än jag), men jag blir numra oftast sur när någon med makt eller pengar säger detsamma. Jag är så trött på undanflykter från dem som verkligen skulle kunna göra något.
Nej, jag vill inte vara ett gott exempel.
Jag vill vara en självklarhet.

Drömcykel

Mälarvarvet, Långholmen.

Köp mindre

Opinionsbildning i Hägersten

SKHLM

Upphör inte att fascineras över Aston Forsbergs skapelse i Skärholmens centrum. Kallad Vridande moment, från invigningsåret 1968. Från cykeln har jag god tid att se den från olika håll. Vid första anblicken ser den ganska endimensionell ut, den spikraka pinnen som går i vädret. Men för varje ny vinkel ser den lite annorlunda ut.

Saker, ting och människor är sällan vad de i förstone ser ut som ?
Först går allting som planerat, sen trasslar det till sig, för att till slut lösa sig. En positiv världsbild från 1968 ?
Snabel a @ långt före internet ?

Etnisk rensning i Jerusalem

När det kivas vill man gärna försöka förstå båda sidor. Men det är inte lätt när det gäller Palestinafrågan.
Två riksdagskvinnor (V) rapporterar från Jerusalem.

Klockan är fem på morgonen när israelisk militär slår in dörren i familjens Hannouns hus i stadsdelen Sheik Jarah i den palestinska delen av av Jerusalem. Sharian Hannoun och hennes familj ser hur militären öppnar kylskåp och äter av deras mat. Familjen körs ut på gatan i sina nattdräkter.
På eftermiddagen flyttar en israelisk bosättarfamilj in. Familjen Hannoun får se sitt möblemang utkastat och det enda de får med som minne av sitt hem sedan generationer är räkningarna för avhysningen och för el och gas.
Någon frågar den israeliska bosättaren hur han kan förmå sig att bo där på bekostnad av den palestinska familjen. Mannen svarar trotsigt att det är Guds vilja.
Sharian Hannoun berättar upprört att 28 familjer vräkts från sina hem för att Israel skall kunna förverkliga Silwan - den Davids stad som israelerna planerar att bygga inom palestinskt område i östra Jerusalem.

Kan någon vettig människa försvara den här etniska rensningen ?

Transition

När det gäller individen brukar betoning av eget ansvar betyda högerorienterad, och "det är inte mitt fel-hjälpen kommer utifrån" vänsterorienterad.
När det gäller ansvaret för samhällsförändringar får jag intrycket att åtskilliga på vänsterkanten alltmer lutar åt nerifrån-och-upp, snarare än den starka staten-uppifrån-och-ner.
I Fria tidningen berättar man om Omställningsrörelsen, inspirerad av brittiska Transition towns. Istället för att sätta allt på ett kort, som Köpenhamn, så bygger man långsamt från grunden.

Har visst fastnat för det här en gång tidigare.Transition.

Håll tyst, håll om, häll i varm dryck och håll ut

Allting handlar om balans, som Realist brukar säga.
Samtidigt som vi visar respekt och har förståelse för samhällets olycksbarn vill vi undvika klemande och vill uppmuntra eget ansvar.

Tankar åt det hållet kommer alltid när man läser DN, som oförtrutet driver sin "ryck-upp-dig-svensson" -kampanj.
Dagens predikan från Hanne Kjöller, med anledning av boken Svensk sjukvård till vanvett - om förväntningarna att vården skall ta hand om allt, är lätt att instämma i.
Haken är, förklarar Kadowaki, att läkarna själva på något sätt tycker att så fort en patient berättat om sina svårigheter så är de skyldiga att göra något åt det. Receptblock och sjukintyg tas fram för att läkarna själva ska känna att de gör något gott. Fast det de egentligen gör är att de förstärker en skadlig undvikandestrategi och tar ifrån patienten hennes eget ansvar för att göra något åt situationen. Det som känns skönt för stunden leder på sikt till hjälplöshet och ett större lidande.
Så vad ska läkare och alla vi andra göra när människor i vår omgivning mår dåligt? Åsa Kadowaki citerar en bortgången kollega: ”Håll tyst, håll om, häll i varm dryck och håll ut!”

Varma koppen !

Erstabacken

Sedan fem år vårdas hemlösa som drabbas av akut sjukdom på Erstabacken. Idag blev det äntligen av att göra ett studiebesök.
Christel Lund, som är ansvarig läkare, berättar att man på nio vårdplatser tog hand om ett fyrtiotal patienter under förra året. Det handlar genomgående om helt utslagna människor med långvarigt missbruk.Det var upplyftande och tänkvärt att se med vilken oerhörd respekt de behandlar dessa samhällets olycksbarn. Inställningen är , till hundra procent, att de har samma rätt till vård som vi andra, lyckligt lottade.
En av patienterna, fick jag veta, deltog i årets vårutställning som var slut idag. Ett av hennes alster föreställer två hemlösa medpatienter i samspråk. Den är riktigt, riktigt bra. Och en fin illustration till det som vi skall vara specialister på. Mötet.
På väg hem träffar jag konstnärinnan som bär tillbaks den osålda tavlan. Jag köper den av henne. Hon lämnar över den direkt.
- Men pengarna då ?
- Det ordnar sig.
Nu hänger den över sängen. Som en påminnelse. Om allt möjligt.

(Kommentar till Hemlös 11/4)

Found

Zero-teorin håller ganska bra. Efter en förlust blir man så glad och tacksam av att återfå.
Telefonen hade jag glömt i omklädningsrummet och en vänlig själ lämnade in den i sjukhusentrén.
Det där korta ögonblicket när receptionisten plockar upp den ur hittelådan. Lycka kanske är att ta i. Starkt välbefinnande är inte för mycket sagt.
Den som tappar, glömmer och klantar sig har större chans att drabbas av glada överraskningar ? Som väl uppväger besvikelsen dessförinnan ?

Zero.

(Bild : Jonas Högström, Lerberget)

Lost

Märkligt, och något lockande, med osäkerhet.
Idag blev jag av med min mobiltelefon. Inte vet jag när det hände eller hur det gick till. Den kan ha glidit ur jackfickan eller blivit stulen i omklädningsrummet. Eller gett sig av på något annat vis. Svarar gör den inte när jag ringer. Undrar verkligen hur den mår.

- Du som vill vara taoist klarar dig väl bra utan ?
- Lite opraktiskt kanske. Men varför inte ?

Stanley Sjöberg

Katarinastiftelsen hade samlat före detta språkröret Birger Schlaug, doktor Johan von Schreeb och pastor Stanley Sjöberg kring ämnet "Behöver vi katastrofer ? ".
Birger menade att vi behöver kriser, men knappast katastrofer. Stanley gav exempel på katastrofer som inneburit ökad gemenskap och samhörighet över religionsgränserna. Uppfattade att Johan såg en växtkraft i katastrofen.
Sen halkade grabbarna snabbt in på sina hjärtefrågor.
Birger var trött på skickliga föreläsare som sprider irrläror om vårt stigande välstånd. Sannolikt syftade han på Johans läromästare Hans Rosling som blivit värlsberömd på sina bildspel om u-länder som klättrar upp ur fattigdomsfällan. Johan var å sin sida trött på miljörörelsens domedagstänkande, för mycket skuld och för lite passion. Stanely verkade bekymrad, men försökte ändå ge exempel på vad kärlek kan åstadkomma. Man skall vara synnerligen okänslig för att inte sugas med när en predikant av Sjöbergs kaliber går igång..
Pastorn var så kaxig att han frivilligt avstod från sin slutreplik. Med god intuition förstod han att det bara skulle förta hans tidigare crescendo. Kan man kalla det känslomässig intelligens ?

Street-master

Den här mannen satt på Götgatan och kompade CD-spelaren med sin saxofon. Cyklade förbi, men vände om. Lät det inte väldigt bra ? Jo, det lätt fruktansvärt bra. Vilken känsla.
Kom att tänka på den sanna historien om en världsberömd violonist som i slitna kläder skall ha satt sig på gatan, spelandes på sitt instrument, värt ungefär 2,5 miljoner kronor. Någon enstaka stannade till och slängde till honom en slant. På kvällen spelade han för ett fullsatt konserthus till stående ovationer.

Ascending dog

Södra Ängby-skolan.

Brommakoja

Ofta ser man kojor i välmående förorter som alldeles uppenbart är gjort av en välmenande vuxenhand. Räta vinklar, stadigt, på låg höjd, och helt fantasilösa.

Blev riktigt glad när jag såg det här mästerrverket i Bromma, i trakten av Ålsten. Byggd på ett vis som bara ett oförstört barn kan göra.

Trampor

Folkungagatan.

Bakom lås och bom

Påven bakom lås och bom. Kanske en bra idé ? Marcus Birro skulle nog inte protestera.(P)
(Rivningskåk på Östgötagatan, mittemot Pelarbacken))

Hemlös

Ersta diakoni utökar sitt engagemang för hemlösa. Fr.o.m den 1 september ansvar man/vi för en samlad vårdinsats som lokaliseras till Pelarbacken på Östgötagatan. (H) Helt i linje med värdegrunden. Bra.

Vet inte

Lillebror ringer från Malawi och berättar upprymt om två veckors fantastisk safari med familjen.
Jag vill inte missunna, inte heller vara avundsjuk, men undrar (utan att fråga...) vad de såg av AIDS i Zambia.


Å ringer från Ghana där hon kämpar mot olidlig värme, ensamhet och demoner. Att hon skall stå pall överskuggar just nu allt annat för hennes föräldrar.
Lillebror ringer från Malawi till Å i Ghana för att muntra upp. Han är omtänksam och bryr sig, lillebror. Kanske undrar han, jag vet inte, varför man frivilligt söker upp fattigdom och utsatthet. Jag vet inte själv. Bara att jag också vill göra det.

Det är mycket som står på spel varje dag. Eller är det väldigt lite ? Jag vet inte.

De första fotstegens moder

Bläddrar i antologin om Elin Wägner.
Eva Moberg har skrivit en fint avsnitt som sätter fingret på Wägners filosofi.

Det handlar inte om att krossa något eller utplåna något. Det handlar om att omfördela tyngdpunkter och vända på statusstegen. Det är inte i första hand män och kvinnor som skall byta plats utan värden och prioriteringar. I dagens läge (2008) är en sådan polväxling lika fjärran som behovet av den är akut. Jämställdheten har bara ytligt påverkat värdesystemet.
Kruxet är att mansrollen är uppbyggd som försvar - murar , vapen, makt, stöddighet, tigande, oberördhet - mot just det som måste utvecklas: prestigelöshet, självkännedom, empati, kringsyn, ömsesidighet, och sårbarhet (utan vilken ingen känslomässig utveckling kan äga rum). Män kan inte bejaka dessa sidor hos sig själva så länge de ser ner på dem. De män som tagit upp kampen mot denna "manlighet" ser jag som den främsta - för att inte säga den enda - hoppingivande faktorn för närvarande.
Att bli man är en träning i konsten att inte känna, det är en slutsats som manliga mansforskare har dragit av sina studier. Men den behöver preciseras ... att inte känna de "kvinnliga" känslorna - medkänsla, rädsla, sorg, ömhet o.s.v. Det är dem man ständigt avser när män och mansvärlden antas stå för förnuftet och kvinnor för känslor.
Det här är en djupt rotad felsyn. Kvinnors roll och och uppgifter har i högsta grad krävt användning av fönuft: planering, organisation, förutseende, uträkning, bedömning av risker, kalkylering av tillgångar och brister, observationer av örters verkningar o.s.v Männens roll och uppgifter har i högsta grad gynnat utvecklingen av av mycket starka känslor: gänglojalitet, äregirighet, hämndlystnad, svartsjuka, prestigejakt, aggressivitet och dyrkan av ledare.
Det är det starka känslorna kring våldet som bär upp och driver större delen av den manliga publikens underhållningskonsumtion. Ändå fortsätter många att se det manliga som rationellt och det kvinnliga som känslosamt.

Närmare en sammanfattning av ett taoistiskt förhållningssätt är svårt att komma.

TAO 28
Det kvinnliga
Kvinnlighet
Feminizing and humanizing
F and H again