Ersta diakoni utökar sitt engagemang för hemlösa. Fr.o.m den 1 september ansvar man/vi för en samlad vårdinsats som lokaliseras till Pelarbacken på Östgötagatan. (H) Helt i linje med värdegrunden. Bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är klart ni är glada för att ha ertb jobb och bidrag kvar. Att ni fick uppdraget kan väl inte ha med att Ulf Kristersson fick en lägenhet avsedd åt hemlösa av er. Sen kan man ju fråga sig vad en eventuell vårdfråga har med bostadsfrågan att göra? Jag är övertygad om att övrig befolkning i behov av vård förv'äntar sig ett tryggt hem att gå till då "vårdvistelsen" är över. Eller är ert uppdrag att försöka vårda bort hemlösheten? Om så är fallet, så har ni jobb resten av livet. men på vilka människors bekostnad?
Tack för din kommentar.
Jag är inte insatt i alla oegentligheter som förekommit på Ersta på senare år. Tråkigt, och föga smickrande för en organisation med Erstas värdegrund.
Din kommentar kommer läglig då jag just idag gjort ett studiebesök på Erstabacken, som sedan 5 år vårdar sjuka hemlösa. Det var upplyftande och tänkvärt att se med vilken oerhörd respekt de behandlar dessa samhällets olycksbarn. Inställningen är , till hundra procent, att de har samma rätt till vård som vi andra, lyckligt lottade. Detta blir då en uppgift som någon skall ta på sig, alldeles oberoende av hur man löser deras hemlöshet. På samma sätt som man tycka att det är en skyldighet att erbjuda papperslösa vård, utan att man för den skull tar ställning till asylärendet eller gör anspråk på att lösa flyktingfrågan.
Enligt Christel Lund, som är ansvarig läkare på Erstabacken, har det skett en attitydförändring inom socialverksamheten, så att man numera betraktar boendefrågan som det primära att lösa för dessa människor. Tidigare har fokus legat på allmän anpassning, arbete och avgiftning - sen bostad. Det låter som en riktig attitydförändring.
Sen till frågan om ansvaret för hemlösheten. Det är knappast något som "vårdas bort". Egentligen borde det vara en självklarhet, i ett rikt land som Sverige, att vi lyckligt lottade på det ena eller andra sättet ser till att alla har en bostad. Att vi accepterar flera tusen hemlösa i Stockholm är nedslående. Någonstans tror jag det bottnar i en utbredd värdering att dessa människor har sig själva att skylla, och kanske också en föreställning att en klick utslagna hör till bilden. Har jag fel ?
Skicka en kommentar