Läser kommentarerna till Carl Tamm och Bo. Göranssons debattartikel i dagens DN. Det är idel hårda ord. Undrar om den här, i all sin råhet, är representativ för rådande stämning ?;
Varför ger Sverige bistånd öht?!? Så länge landet Sverige inte har en direkt ekonomisk vinning av att ge någon bistånd så ska vi givetvis inte heller göra det. Ska jag vara helt ärlig så skiter jag fullständigt i om det svälter ihjäl människor i t.ex. Afrika, det finns ändå redan för mycket människor på den här planeten som det är.
Beh
I vetenskapsradion häromdagen (SR) rapporterades att man genom manipulation av något centra i tinningloben kan påverka moraluppfattningen. Så att man inte längre bryr sig om avsikten, utan enbart konsekvensen. Om jag t.e.x haft för avsikt att förgifta, men av misstag lägger socker istället för arsenik i kaffet, så anser den manipulerade att jag är helt oskyldig. Endast resultatet räknas. Är det en sådan hjärnstörning som tagit plats i Rosenbad ? Måste man inte väga samman den goda avsikten med resultatet av den goda avsikten. Om man i andra sammanhang misslyckas med sina ansträngningar, då anstränger man sig lite till. Gör om, gör rätt. Gunilla Karlsson hävdar säkert att det är vad man håller på med. Det tror jag inte på. Det är alldeles för mycket prat om den stackars svenske skattebetalaren. Och alldeles för lite prat den stackars hungrande. Resultatet av våra insatser kan säkert ifrågasättas, men hur står det till med avsikten ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar