I vissa frågor känner man trycket - här borde jag ha en klar uppfattning. Men den infinner sig inte. Det blir bara en väldig massa "å-ena-sidan-och-å-andra-sidan".
Läser i SvD att flera länder är på väg att införa slöjförbud. Inte blir jag så mycket klokare av texten. Snappar upp att Amnesty protesterar.
Klart man tycker att folk skall få bestämma själva. Vare sig det gäller slöjor eller livsuppehållande behandling. Men samtidigt måste man ta hänsyn till sina medmänniskor. Och Gud bevare, om det i själva verket handlar om tvång och förtryck, snarare än ett fritt klädval.
Min egen erfarenhet inskränker sig till en dansk AT-läkare på Bornholm som var klädd i Chador. På första morgonmötet var jag klart tagen, men konstaterade till min glädje att det helt gått över redan dagen därpå. Hon var väldigt duktig, och slöjan blev ointressant.
Niqab på dagis ? Är det några som har förutsättningar att se "människan bakom masken" så är det nog barn.
Förtryck ? Får inte det intrycket.
Intolerans ? Absolut. Och denna ständigt återkommande rädsla för det främmande och annorlunda.
Se där ! Lite knappande på tangenterna är ibland en god hjälp att skaffa sig en klar uppfattning. Jag går på Amnestys linje.
Fritt fram för den som vill bära slöja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar