Upphör inte att fascineras över Aston Forsbergs skapelse i Skärholmens centrum. Kallad Vridande moment, från invigningsåret 1968. Från cykeln har jag god tid att se den från olika håll. Vid första anblicken ser den ganska endimensionell ut, den spikraka pinnen som går i vädret. Men för varje ny vinkel ser den lite annorlunda ut.
Saker, ting och människor är sällan vad de i förstone ser ut som ?
Först går allting som planerat, sen trasslar det till sig, för att till slut lösa sig. En positiv världsbild från 1968 ?
Snabel a @ långt före internet ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar