Katarinastiftelsen hade samlat före detta språkröret Birger Schlaug, doktor Johan von Schreeb och pastor Stanley Sjöberg kring ämnet "Behöver vi katastrofer ? ".
Birger menade att vi behöver kriser, men knappast katastrofer. Stanley gav exempel på katastrofer som inneburit ökad gemenskap och samhörighet över religionsgränserna. Uppfattade att Johan såg en växtkraft i katastrofen.
Sen halkade grabbarna snabbt in på sina hjärtefrågor.
Birger var trött på skickliga föreläsare som sprider irrläror om vårt stigande välstånd. Sannolikt syftade han på Johans läromästare Hans Rosling som blivit värlsberömd på sina bildspel om u-länder som klättrar upp ur fattigdomsfällan. Johan var å sin sida trött på miljörörelsens domedagstänkande, för mycket skuld och för lite passion. Stanely verkade bekymrad, men försökte ändå ge exempel på vad kärlek kan åstadkomma. Man skall vara synnerligen okänslig för att inte sugas med när en predikant av Sjöbergs kaliber går igång..
Pastorn var så kaxig att han frivilligt avstod från sin slutreplik. Med god intuition förstod han att det bara skulle förta hans tidigare crescendo. Kan man kalla det känslomässig intelligens ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar