PS

När jag kommer av tåget står det poliser och folk från socialen och, som jag uppfattar det, väntar på familjen jag haft sällskap med. Lugnt och stilla visar de upp sina papper och allt gör ett inövat intryck. Ångrar att jag inte fick med mig något namn eller telefonnummer för att höra hur det går ..

Hör lite senare på TV att en ledande MP-politiker i Stockholm talar om att kommuner i olika delar av landet kan hjälpas åt, nu var det tydligen ett hundratal flyktingar på väg från just Malmö till Stockholm. "Min" familj ?

Att bli berörd och personligt engagerad, är det en farlig väg att gå ? Då kanske hela världen vill flytta hit ?