Cyklade ut till Horns udde efter jobbet, där är så vackert.
Nu såg jag inte det, eftersom mörkret infaller redan klockan fyra i november.
Stod på bryggan och tittade ut i det bäcksvarta, var jag så säker på att vattnet och öarna låg där ute ? Då hörde jag ett fint kluckande av vågor som slog mot bryggan, havet gav sig till känna med en liten viskning. I all anspråklöshet kändes det stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar