Några tankar och känslor dagen efter utflykten till Malmö :
Det känns bra att leva livet spontant ( bestämde mig en timma innan tåget gick, 06.21 ).
Märkligt hur man kan sitta 9 timmar på tåg och det känns som 2.
Jag lärde mig inte mycket, men har ändå en annan bild, mer levande. Kontrasten mellan mitt gynnade tillstånd och deras utsatthet blev tydligare, inte minst på tåget hem, sida vid sida.
Skrämmande hur snabbt jag ställde in mig på att vara överheten till lags.
Blev stressad när jag inte kunde visa något ID, trots att jag naturligtvis förstod att det inte var på allvar för mig. Det borde öka förståelsen för vad dessa människor på flykt genom ett fientligt Europa går igenom.
Känns som om tröskeln för att gå från ord till handling har sänkts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar