Igår var det storm, på solen. Det går nog inte riktigt att föreställa sig, men konsekvensen blev att flygtrafiken i södra Sverige fick ställas in då radarn slogs ut. När man hör den nyheten kan man reagera med fascination eller irritation. Spontant blir jag fascinerad, och det är ingen jag vill ändra på.
Vilket betyder att om jag står på Kastrup och redan är försenad och längtar hem till barnen i Bromma så skulle jag luta mig tillbaka, och ringa hem och glatt berätta för familjen att det stormar, på solen.
Och så det gamla vanliga ; man väljer "vilken varg man föder", den spontana irritationen kan bytas ut mot fascination. Den spontana rädslan kan bytas ut mot nyfikenhet .. osv.
Hashmid Fulton som jag skrev om igår sa så här :
Tror du att vårt naturumgänge skulle förbättras om vi började promenera mer?
– Ja, utan några vetenskapliga bevis skulle jag faktiskt gissa det. När vi inte går befinner vi oss antingen i ett fordon eller i en byggnad. Då kräver vi att kunna påverka allt: vill vi ha mer ljus trycker vi bara på strömbrytaren. Men solen eller molnen går inte att styra. När vi går ut är det vi själva som blir påverkade. Vi är en del av naturen men beter oss som om vi står över den. Därför får vi också global uppvärmning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar