En dagsutflykt

Tog tåget i morse till Malmö, fråga mig inte varför, kanske av nyfikenhet - vad är det som händer ? - och en reaktion på att bara matas i soffan framför radio och TV.
Känns märkligt att rusa fram med X-2000 genom den svenska glesbygden ( söder om Mälaren ) samtidigt som man försöker förstå varför Sverige inte kan ta emot fler flyktingar.
På Malmö Central sitter enstaka flyktingar, inga kontroller, inga poliser, bara en prydlig skylt som vägleder immigranter med barn till andra sidan gatan. På Stora Torget riggar man storskärm för matchen mellan Malmö FF och PSG, Zlatan har sett till att alla kan se hans återkomst. Somliga är mer .. o.s.v
Tar pågatåget till  Hyllie där Malmömässan fungerar som uppsamlingsplats och tillfälligt boende. Höga stängsel, en tjugoårig vakt som började i förrgår med stränga instruktioner att hålla tyst, två flyktingar står i regnet och fryser, det är allt.
Äter en torr biff på Jensens Böfhus, läser några sidor ur Sapiens, boken om människans allt annat än smickrande historia, går ut i regnet för att återvända till Malmö Central. Plötslig är det väldigt mycket poliser, väldigt mycket människor och väldigt många kameror, alla eskorterar statsminister Stefan Lövén. Istället för Pågatåget slinker jag med ner för rulltrappan till Öresundståget. Statsministern står på perrongen och språkar med poliserna i väntan på tåget, jag får en skymt av min favoritreporter på DN Ulrika By. Livvakterna ser lite misstänksamt på mig, onekligen är jag katt bland hermliner, utan riktig kamera och med palestinaschal runt halsen. Så kommer tåget från Köpenhamn in på stationen och det stora sällskapet går ombord, jag tar dörren i andra ändan av vagnen och slår mig ner. Först nu förstår jag att det hela är en uppvisning, man är i färd med att göra en reklamfilm för den svenska gränskontrollen. Alla kontrolleras, statsministern hälsar glatt på passagerna, stämningen är gemytlig. Det hade varit roligt med ett bild på spektaklet men jag har fått lite panik eftersom körkort och pass ligger kvar hemma. När statsministern närmar sig mitt säte möts våra blickar, och jag frågar ängsligt "om man måste bära ID".  Han svarar lite generat "att det är väl bra om man har ". Vad poliserna registrerat av det här vet jag inte, men i vilket fall så är jag den enda som de inte avkräver legitimation. Gör man reklamfilm  på en tagning vågar man inte chansa ? Lättad kliver jag av tillsammans med statsministern och hans följe, har nästan glömt bort att det var Pågatåget jag skulle åka med. Men det återstår att komma upp från perrongen, vid rulltrappan står en ny polis som får veta att jag saknar legitimation. "Är det sant" säger han förvånat. Sen flinar han och släpper fram mig. Onekligen mycket blandade känslor. Hur hamnade vi här ?
.
Hänger en stund på Malmö Central innan det är dags för återresan till Stockholm. Ögonen fastnar på en  söt familj i alla åldrar, farfar håller på att stuva om bland plastväskorna, den minsta tjejen skrattar så gott, dom utstrålar lugn och sammanhållning. Blir glad och förvånad när jag förstår att vi ska resa åt samma håll, i samma vagn. Så nu sitter jag här omgiven av en trött familj från Syrien, som förhoppningsvis är på väg mot ett tryggare liv. Glömmer dom inte i första taget.

Behöver smälta dagens intryck, vad de nu kan vara värda. Skulle tro att jag står där jag stod igår även i morgon, och där nästan alla politiska partier stod för några månader sedan. Nämligen att riskerna, obehaget och kanske t.o.m uppoffringen överskuggas av viljan att ställa upp för människor som av goda skäl söker sig hit.

PS
Har inte haft personlig kontakt med Migrationsverket, men på hemsidan verkar intresset måttlig för enskilda uthyrare.