Ny kisse

                                             Mosebacke torg.

Nina Björk och individen

Nina Björk uppmärksammar i en DN-krönika poltikens ensidiga intresse för individen.

Men vad innebär det som generell intellektuell hållning? Det innebär att allt förs tillbaka till individen. Att allt förs tillbaka till individens personliga intressen. Och vad är det uttryck för om inte en viss politisk ideologi? En ideologi som säger att människan alltid ser på världen på det sätt som gynnar henne själv.


Hon avslutar med raderna
Då är det inte längre om en gemensam framtid som vi drömmer; inte längre på olika tankar om hur en gemensam värld bör se ut som vi röstar. Då handlar allt om mig. Om den verkligen lilla människa som i så fall är jag.

Kommer att tänka på en val-resultat-karta med Stockholms tunnelbanenät som illustration. Blått i mitten, rött i periferin. Någonstans på vägen skiftar färgen. Näckrosen och Duvbo är t.ex sista blåa utposten på väg mot Akalla och Hjulsta.


Är det så självklart att den som har det gott ställt röstar blått, och att den mindre lyckligt lottade vädjar till rött ?


Nina Björk och det privata.

Gul kisse

Den här fina kissen sitter lite varstans på söders fasader.
Alltid 3-4 meter över marken.
Någon som känner upphovsmakarn ?

(Skånegatan 57)

Varning för jämlikhet

Har klurat på en logga till NEW GENEROSITY. Och fastnat för vägmärket som varnar för vägarbete. Arbetaren på skylten gräver ett tag i den stora högen, och lägger över  i den lilla. Enkel Robin Hood - Karl-Bertil Jonsson-symbolik - man tar från de rika och ger till de fattiga.

Under insamlingen igår av HÅLL-IHOP-affischer fick jag samtidigt möjlighet att låna en varningsskylt av staden. Den hänger nu vackert på den franska balkongen.
Förargelseväckande ? Man kan ju hoppas.

Döm om min förvåning när jag fick se den här artikeln i dagens DN.

Håll ihop

Det gick väl inte så lysande för Lars Ohly och vänsterpartiet i valet, men dom hade i alla fall fina valaffischer. Ord och bild jobbade ihop.
HÅLL IHOP.

En del av oss behöver barnomsorg. Andra behöver färdtjänst, tandvård eller hemspråksundervisning. Några av oss kanske inte behöver någonting, just nu. Men om du blir sjuk eller arbetslös, eller om någon i din familj kräver mer stöd än du kan ge, då ska det finnas hjälp.
Därför vill vi bygga världens bästa välfärd, utan privata vinster.

Nog borde man kunna återanvända de där fina bilderna i något sammanhang, på något vis.
Så det blev en tidig morgontur med mountainbike, kärra, vass sax och lite oblygsamhet. Bäst att passa på innan de tas ner.
20 affischer fick jag med mig hem. Fortsättning följer.
(Övriga morgonpigga trodde visst att jag var utsänd av "partiet" för att plocka ner. Det fick dom gärna tro.)

Zygmut Bauman;
Det är ett hundra år gammalt beslut att ta ansvar för vårt ansvar, ett beslut att mäta ett samhälles kvalitet efter kvaliteten hos dess etiska normer, som vi idag firar.

Etik ...

Har tackat ja till att hålla en föreläsning i medicinsk etik.
Vilket nu känns, om inte helt fel, så i alla fall väldigt vanskligt.
Kan verkligen inte göra anspråk på att vara någon expert på ämnet. Utan bara en glad amatör som gillar att tycka till om ont och gott, och rätt och fel.
På gott och ont.

Utöver barmhärtighetsmordet på den lilla talgoxen har jag ägnat dagen åt studier. Vilket enbart gjort mig förvirrad. Normetik, konsekvensetik, dygdetik osv, osv.
Dags att sova på saken. I morgon är det nog lika bra att istället leta fram lite jordnära exempel från den kirurgiska vardagen. Där finns ju massor av  dagliga överväganden handlar om rätt och fel, om gott och ont. Åtskilligt handlar om pengar, och prioriteringar. Om politik rentav ?

Etik

Cyklar på Ekerövägen  fram mot Tappström, en långsam dragspelsbuss segar sig om , men inte fortare än att jag ställer mig upp och försöker haka på. Då är det något som fladdrar till framför hjulet. Får en ögonblicksbild på näthinnan, av en tilltufsad talgoxe på väg mot asfalten. Vinglar till utan att tappa balansen, och cyklar vidare. Men bara en kort stund. Hur gick det för den lilla pippin ? 

Kommer plötsligt att tänka på några rader från en lathund i medicinsk etik av PC Jersild, som jag läste i häromdagen.

Att döda någon är värre än att plåga någon. Kan det någonsin vara tvärtom?

Om det fanns något sådant tillfälle kunde Eleven inte komma på. Mästaren frågade då:

- Om du träffar på en överkörd ekorre här strax intill vid vägrenen. Låt säja att hjulet krossat underkroppen, men att den stackaren fortfa- rande visar livstecken. Vad gör du då? Jo du letar upp en lagom stor sten och slår den i huvudet på djuret. Eller hur?

Cyklar tillbaks, på fel sida av vägen. Känns som om bilarna går in för att köra över mig, upplever  mer än vanligt vilken omänsklig tingest motorburen trafik är. 

Den lilla talgoxen ligger på vägen, den har blod i munnen men ser vaken ut, och andas fortfarande. Bilarna tutar. En lagom stor sten. 

Irrar omkring i en evighet innan jag hittar en lagom stor. Tar den lilla från asfalten, lägger den i vägrenen, och gör min plikt. Ett hjärta slutar slå, ett bultar väldigt hårt.

Skavlan

Skavlan är tillbaks med tolv nya avsnitt, i den ädla konsten att få folk att prata ut. 
Först ut var Mona Sahlin, Robert Aschberg, Anne Holt, Erica Jong och Arne Treholt.


Mona Sahlin verkar stärkt av nederlaget. På valnatten efter förlusten höll hon, som Skavlan påpekade, sitt bästa valtal. Och på den vägen fortsättter det. Nu är hon säkerheten och tryggheten själv. 
Robert Aschberg ville gärna ta över, det fick han en liten stund.
Anne Holt, som tidigare varit norsk justitieminister, var inte förvånad över att svenskarna till slut fick släppa in främlingsrädslan i den demokratiska gemenskapen.
Eric Jong var största behållningen. På ett väldig oamerikanskt sätt pratade hon långsamt, lyssnade noga och lät sig inte luras av grabbarnas, minst sagt, pinsamma försök att behandla henne som en lättfotad, sensationslysten sexskribent. Skavlans  oseriösa fråga om män som Jong velat förföra, besvarades seriöst med  hennes fascination över Ingmar Bergmans enastående förmåga att vara närvarande och uppmärksam. När sedan Mona Sahlin, i sin nyvunna säkerhet, hakade på i  försöket att prata  allvarligt om allvarliga ämnen, då framstod männen som oerhört barnsliga och bortgjorda.
Arne Treholt såg pigg ut.  

Rädd

Kommer cykelvägen förbi Hellasgården på väg in i Älta. Femtio meter fram går en man med portfölj som korsar cykelbanan för att komma över till busshållplatsen på andra sidan vägen. Jag har glidit över på vänstra sidan av cykelbanan för att åka ut på vägen, men girar nu tillbaks till höger sida för att inte krocka med den förbipasserande. Jag uppfattar inte på något vis att det blev kritiskt, men jag ser att mannen kastar sig lite grand åt sidan när jag passerar. Sen hör jag
- Se dig för din jävel !
Jag blir paff, saktar ner utan att stanna, och vänder mig om
- Ta det lugnt, jag gjorde inte något fel.
Han verkar förvånad att jag svarar. Sen kommer det några glåpord till, som jag inte riktigt uppfattar.

Det känns lite snopet. Och plötsligt tänker jag. - Han är Sverigedemokrat ! Det är så dom ser ut ! Prydliga på utsidan, i rock och med portfölj, men på insidan väntar aggressionerna på att få komma ut.

Man blir rädd, han blev troligen rädd, och svarar med att bli arg. Det är mänskligt. Om det var befogat eller inte, det spelar ingen roll.
Eller, man blir rädd för muslimer, och svarar med att bli arg, på muslimer. Om det är befogat eller inte, det spelar ingen roll. Mänskligt.

Helt säkert hade vi kunnat reda ut vad som hände på cykelbanan, om vi tagit oss tid.
Helt säkert går det att förstå främlingsrädsla, om man tar sig tid, och verkligen vill.

Dumheter

Mycket kan sägas om racism och främlingsfientlighet.
Kan tycka det är synd att sverigedemokraternas inträde på scenen inte i högre grad innebär att vi diskuterar vad som menas med racism och främlingsfientlighet. Alla människor har en dragning till det lika, och värjer sig för olikhet, det är en utgångspunkt. En annan är att alla människor har samma värde. Det finns oändligt mycket att prata om. Men det är tydligen inte meningen.

Skulle väldigt gärna höra intervjuer med människor som valde att rösta på sverigedemokraterna. Hur det fungerar i ett kyligt skattesänkarhuvud, eller i en naiv världsförbättrarskalle, det har jag rätt bra koll på. Men hur tänker den som framför allt annat är rädd för olikhet ?

Läste ett tänkvärt inlägg i Aftonbladet från 2000, angående något förslag om inskränkning av yttrandefriheten:

EN AV VÄRLDENS ledande demokratiforskare, Roald Dahl, visar i Demokratin och dess antagonister (1999) att dryftande av åsikter även med demokratins fiender är nyttigt. Det tvingar demokratins anhängare att rannsaka och förstärka sina argument, göra dem mer bärkraftiga. Det borgar för att dumheten besegras, att fördomar inte frodas. På detta sätt stärks demokratin.

Precis så !

Sverigedemokrati

Det blev en livlig diskussion på telefon. Om hur man skall uppfatta Sverigedmokraternas framgång.

- Det är skrämmande, rasister i Sveriges riksdag.

- Rasist betyder att man anser att vissa människor är mer värda, anser verkligen SD det ?

- Nej kanske inte i partiprogrammet, men det är vad dom tycker.

- Hur vet du det ?

- Har du inte sett TV-programmen där man walraffat på deras möten, där de skrålar om "vit makt".

- Menar du att det är vad Jimmie Åkesson egentligen företräder, vad han egentligen tycker, men att han och partitoppen inser att det kommer man inte in i riksdagen på ?

- Sverigedemokraterna består av unga arbetslösa män som har byggt upp ett hat mot utlänningar, så är det.

- Men om SD får ihop 5,7 % så måste det även innehålla vanliga svenska tanter och farbröder.

- Jo, kanske ….

- Som ställer upp på idén att vi kan väl få sköta oss själva, och andra kan sköta sitt. " Kom inte hit och snylta på oss ". Vilket inte med nödvändighet betyder att man tycker att de är mindre värda …

- Men jag tycker det är otäckt, att de här främlingsfientliga uppfattningarna får fotfäste, ända in i riksdagen, och blir etablerade, det blir liksom OK att vara främlingsfientlig …

- Men man kan undra hur nationalistiska vi är, vi som röstar på mer rumsrena partier. Är det inte så att vi också anser att det i alla lägen är tillfredsställande om det går bra för Sverige, även om det kanske är på andra länders bekostnad, att vi blir bekymrade när det går dåligt innanför gränserna, men inte känner någon större sorg när Grekland håller på att gå i konkurs. Om vi brydde oss så mycket, om vi verkligen var så måna om att människor från andra länder skall slippa lidande, varför kan vi då inte avvara lite mer av vårt överflöd för att hjälpa dom, varför är det hela tiden så mycket viktigare med vår inhemska tillväxt, standard och konsumtion ? Betyder inte det här att vi alla är rasister, att vi är mer värda än andra ?

- Jag tycker du går för långt, det är inte samma sak …

- Jag tror inte de som röstat på sverigedemokraterna över lag skulle säga att vissa är mer värda än andra, men däremot att varje land i större utsträckning bör få ta ansvar för sig själva. Och det tror jag är en väldigt utbredd uppfattning, långt mer än 5,7 %. Dom som har en ärlig nyfikenhet på det som är främmande, och som dessutom anser att det är precis lika illa när 30 människor omkommer i Pakistan som om det inträffade i Stockholm, dom är en mycket liten minoritet av svenskarna, högst 5,7 % !

- Du överdriver ! Och har fel. Att man vill hindra människor som flyr från krig och katastrofer att komma hit, det är något annat, det är rasism.

- Ja, kanske. I riksdagen kommer dom i alla fall inte att ställa till med så mycket, mer än möjligen göra bort sig. Sen kan man, slår det mig, spekulera i vad sådana här kraftiga reaktioner står för. Man har ju t.ex lärt sig, att den som är högljutt homofob i själva verket är rädd för sin egen homosexuella läggning. Det här högludda, närmast hystersiska, avståndstagande från ett parti som på regelrätt sätt fått 5,7 % av svenskarnas röster, det kan mycket väl vara uttryck för rädsla, rädsla för att avslöjas med liknande nationalistiska värderingar, dvs Sverige framför allt, i de egna leden . Och kanske också rädsla för att brallorna åker av, att pratet om solidaritet motsvaras av så otroligt lite i verklig handling.

- Jasså, du säger det.

- Jo.

Förtroende

Presskonferens 14.30
Blir lite tårögd (blir lätt det..) när Wetterstrand vidhåller att MP;s partiledning inte uppfattar att de fått väljarnas förtroende att förhandla med alliansregeringen, som visat ett så tydligt ointresse för svaga och miljön.

Det är långt till den 14 oktober. Troligen blir det väl en uppvisning i tjuv och rackarspel. Men det är inte givet.

Se i ögonen

Gårdagens diskussion med den hemvändande partikelhjälten står sig i dag.
Än så länge verkar Maria Wetterstrand gå på min linje. Den moraliska linjen.
Ur Aftonbladet:

Inte ens om Reinfeldt erbjuder Miljöpartiet erbjuder ministerposter kan språkrören se något samarbete framför sig.
– Hur kan vi efter den här valrörelsen se våra väljare i ögonen och säga att vi ska gå ihop med den här regeringen?, sade Maria Wetterstrand.
– Skulle jag sätta mig som miljöminister och administrera bygget av tio nya kärnkraftverk? Nej tack, fortsatte hon.


Om de rödgröna "håller ihop", och Reinfeldt håller fast vid sitt "löfte" att inte förhandla med SD, då går bollen över till Mona Sahlin. Som får i uppgift att testa sammanhållningen inom Alliansen. Nog kan man föreställa sig att någon av herrar och damer Björklund, Hägglund och Olofsson egentligen är rätt trötta på att leva i skuggan av moderaterna ?

Mona hjärta Fredrik då ? Åtskilliga tycks ju mena att i sak är de inte så långt ifrån varandra. Ja, lite spännande vore det. Nej, falskt.

Sen har vi diskussionen om vad SD egentligen kan ställa till med som vågmästare. Min personliga uppfattning är att de skulle bli rätt harmlösa. Och att det var ett taktiskt misstag av Reinfeldt att vara så kategorisk. Ett stöd från SD i vissa frågor under mandatperioden kommer knappast att befläcka vare sig moderaterna eller alliansen, utan bara en anpassning till rådande situation. I vissa frågor kommer en ansvarstagande opposition istället att utgöra stödet. Varför inte försöka ? På det hela taget kan man säkert fortsätta arbetet med privatiseringar och utförsäljningar, och vidmakthålla ointresset för jämlikhet, solidaritet och miljö.

Eftersom jag av hela mitt hjärta "hejar" på de rödgröna, är jag glad åt detta misstag. Och håller tummarna för att Maria håller fast vid sin moraliska linje.
Det intryck man får av att att ha sett henne några gånger i TV; klok, hängiven och slug. Mest klok och hängiven ?

Fortsatt vansinne

Läser ur Svenska Dagbladets Näringslivsdel att kärnkraften fått en nytändning.

Både de som är för kärnkraft och de som är emot den är eniga om att energiformen har fyra stora problem som måste lösas:

• Säkerheten måste bli bättre, för att förhindra olyckor och för att civil kärnkraft inte ska gå att använda för att tillverka kärnvapen eller för terror.
• Slutförvaringen av det utbrända bränslet måste ske på ett tillfredsställande sätt.
• Hållbarheten måste bli bättre genom att utnyttja mer av energin i uranet. De kända urantillgångarna tar annars slut.
• Kostnaderna för att bygga kärnkraftverk måste bli lägre.
I juli 2001 bildades organisationen GIF, som utläses Generation IV Inter­national Forum, av nio länder som ville satsa på kärnkraften. Senare har fler anslutit sig, däribland EU genom Euratom. Målet är att utveckla den fjärde generationens kärnkraftverk, där ovanstående problem ska vara lösta.

Sen kommer konklusionen, i Svenska Dagbladets Näringslivsdel (Björn Lindahl):
Tekniskt går de tre första målen att lösa. Den största utmaningen är att göra det till ett pris som kan konkurrera med andra energiformer.

Resten av artikeln, två tredjedelar, handlar om dessa kommersiella aspekter.
Det man rubricerar som ett faktareportage är i själva verket ett ledarstick.
Som Göran Greider uttryckte det för en tid sedan, appropå de borgerligas totala mediadominans:
Varje morgon får 350.000 icke borgerliga stockholmare ett hårt klubbslag i huvudet, som de skall försöka hämta sig ifrån under resten av dagen.

Into eternity

Klockan har blivit nio och de första prognoserna talar för att SD tar sig in i riksdagen. Hua, hua.
Känner ett behov av att lyfta blicken, och se bortom 500-lappar och inskränkt människosyn.

Kröp in på bio Rio i eftermiddags för att se Into eternity. En dokumentärfilm om det första gravkammaren i finska Onkalo för kärnavfall. En fem kilometer lång tunnel 500 meter ner i marken som skall byggas under det närmaste seklet.
Hittills har världen samlat på sig 250.000 ton kärnavfall. Ett avfall som kommer att vara livsfarligt i ytterligare 100.000 år.
Hundra-tusen år. H-u-n-d-r-a-t-u-s-e-n å-r .

De finska ingenjörerna känner ingen oro. Men för varje ny fråga som regissören Michael Madsen ställer blir det uppenbart hur absurt alltihop är. Det blir nästan komiskt när ingenjörerna skall spekulera i hur vi skall försöka tala om för eventuellt levande varelser i en så avlägsen framtid att "borra inte här". Vad talar de för språk ? På vilken kunskapsnivå befinner de sig ? Osv, osv. Kanske bäst att försöka glömma vad som grävts ner i berggrunden, är några av de kloka gubbarna inne på.
Och sen kommer det tafatta medgivanden att det t.ex är alldeles omöjligt att uttala sig om vad en istid, som helt säkert inträffar inom 100.000 år, kan göra med bergrunden.

Det här vansinnet skall ställas mot våra grundläggande behov och alla oräkneliga, mindre vansinniga, alternativ att lösa vår energiförsörjning.

Snälla, alla ni som tycker att kärnkraft är en harmlös ren quick-fix - se Into Eternity.

(SKB)
(Filmklipp)
BILD: Ingången till gruvan i Onkalo.

Partikelhjälte - till vänster

Nytorgsgatan 19 september.

Partikelhjälte

Får sällskap genom stan med en miljöpartistisk valarbetare, som packat ihop sin utrustning på en flakcykel.
På hans självlysande gula väst står det Partikelhjälte.
- Det kan man stolt kalla sig när man cyklar, och inte gör som dom där, förklarar han och pekar menande mot alla bilar som omringar oss.

Sen kommer han in på taktiken, strategin och valspurten. MP har känt medvind, men väldigt många kommer fram och medger sin skepsis att sätta sig i samma båt som "kommunisten".

Men är inte det ett rött skynke, som är både pinsamt och orättvist ?

Jo, absolut. Vänsterpartiet är tveklöst det parti som uppträtt demokratiskt mest korrekt i riksdagen. Men jag som tänker mest
på miljön vill att miljöpartiet skall få inflytande. Det är svårt att få ihop 51 % med Ohly i båten. Kommer SD in kan miljöpartiet
hoppa över i den andra skutan.

Men kan man göra så ? Förlorar man inte all trovärdighet, efter det här nära sammarbetet med vänsterpartierna ?

Vi är intresserade av att försäkra oss om att verkligen kunna driva miljöfrågorna. Då skall man hålla sig i mitten, och ha en
profil som inte avskräcker borgerligheten.

Så det SD-skräckscenario som Maria Wetterstrand uppehöll sig så mycket vid under TV-utfrågningen kanske i själva verket är hennes drömscenario. Tänker jag, när vi skilts åt. Wetterstrand är inte vänster, det var hon noga med att poängtera i en intervju i ETC så sent som den 26 augusti:

Miljöpartiet har ingen självklar ideologisk bas utan marknadsför sig som ett parti för ”allt från frihetliga vänsterväljare till socialliberaler”. För Maria Wetterstrand själv var det just den liberala ådran i Miljöpartiet som en gång fick henne att stanna kvar i politiken. Hon tror starkt på individens eget ansvar, entreprenörskap och fri företagsamhet, vilket också är den främsta anledningen till att hon försvarar privata alternativ, oavsett om det gäller skolor eller storbanker.
– Det är så lätt att tro att staten är snäll och god och bra och kan allting, men det är inte den uppfattningen vi i Miljöpartiet har. Vi tror på mångfald och privata initiativ, och att det i längden är bättre. Förstatligande överlag är inget som ligger för oss, säger hon.



Ja, nog blir det en rafflande kväll framför TV:n.

En bortkastad röst ?

Så blev det en röst på FI och Gudrun Schyman.

Fast egentligen är jag nog inte feminist. Utan något mycket värre.

Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).[1]

Det skriver jag under på. Och Schyman har övertygat mig om att där är vi inte på långa vägar.

Men ännu hellre skulle jag se att männen trädde tillbaka. Eller snarare det manliga.
Män är utrustade med något som kan sammfattas i "manlighet".
Kvinnor är utrustade med något som kan sammanfattas i "kvinnlighet".
De flesta menar nog att män kan ta fram sina "kvinnliga sidor", och att kvinnor kan ta fram sina"manliga" sidor.
När kvinnor tar fram sina kvinnliga sidor börjar de tävla och konkurrera.
När män tar fram sina kvinnliga sidor tar de ansvar.

Frågade riddarna runt bordet varför det så entydigt är så att mikrolån bara, utan undantag, fungerar om man ger det till kvinnor. Men inte till män. Alla svarade i kör, utan att tveka, ungefär:
- Därför att kvinnor tar ansvar, dom har det i sig, naturligt.

Kvinnor tar ansvar, inte bara för sig själva, utan för sin familj, naturen och det som kommer efter. Eller rättare sagt: Det kvinnliga tar ansvar.
För män, för det manliga, kommer tävlingen, konkurrensen och självförverkligandet först.

Man kan tvinga, eller försöka stimulera, män att ta större ansvar, långsiktig ansvar, att vara mer kvinnliga. Men det verkar svårt, av det tjugonde århundradet att döma.
Bättre då att fullt ut släppa fram kvinnor, som har så mycket bättre förutsättningar att vara kvinnliga.

Nästa val kanske man kan rösta på KVINNOPARTIET ?
Ni har min röst redan nu.

( Eva Moberg har i antolgin om Elin Wägner, De första fotstegens moder, oerhört väl sammanfattat Wägners syn på manligt och kvinnligt.
Det nya partiet får gärna heta I ELIN WÄGNERS FOTSPÅR ….)

Lasse Bengtsson

Jag tror att alla människor vill vara goda.
Det gäller bara att hitta rätt tillfällen, vilket inte är så lätt.

Jag vill inte framstå som någon Moder Teresa-typ. Men jag är spyfärdig på all individualism. Och på mig själv.


Lasse B, som säger upp sig på TV4 för att hjälpa till i Kabul,
intervjus av Karin Thunberg i dagens SvD.


NEW GENEROSITY

WabiSabi

En kommentar (17.47) på Birger Schlaugs hemsida öppnar ögonen för japansk enkelhet, som jag inte tidigare stött på. WabiSabi.

Wabi sabi är en livsstil som uppskattar och accepterar komplexitet samtidigt som den värdesätter enkelhet.
Den uppmuntrar allt som är äkta autentiskt genom att erkänna sig till tre enkla faktum; ingenting varar, ingenting är färdigt och ingenting är perfekt.
Större är inte bättre, snabbare är inte fantastiskare.
Det handlar om att röra sig i mänsklig takt, äta naturlig mat och att sakta ner för att hinna vara uppmärksam.
Japanerna själva har inga böcker som förklarar wabi sabi. Ord har en tendens att säga antingen för mycket eller för lite om ett så svårfångat och brett begrepp.
En livsstil som uppmuntrar till långsamhet, till varsamhet och omsorg om varandra och om de få ting som vi verkligen behöver och har glädje av.


Påminner om taoism ? Jo.
Om STEG 4 ? Jo.

Tack så mycket.

Bara så där

Jag har sett den ensamme mannen någon gång i veckan ända sedan vi flyttade till Hammarby 2005. Med slitna kläder, några plastpåsar och raska steg, på väg mot nästa papperskorg. Haft svårt att få kläm på hur illa ställt han har det.

I morse var vi på samma färja över sundet, och jag fick äntligen stilla min nyfikenhet. Det var inte riktigt som jag trodde.

Inte är han en av de hemlösa, utan bor i samma lägenhet på Bondegatan sedan 1970. De andra äger, jag hyr.
Efter 27 år på Riksbankens tryckeri är han pensionär. Pensionen räcker inte riktigt, därför promenerar han på förmiddagarna och letar burkar, bär, tidningar, och annat som drygar ut. Burkarna inbringar i genomsnitt 100 kronor om dagen, på somrarna kan det bli 2-300. Alkohol till husbehov hittar han också, åtskilliga vinboxar är halvfulla, somliga burkar är oöppnade. Idag är den ena kassen full med svamp från skogen bakom skidbacken. Där är det ingen som letar.

Vi gör sällskap genom Barnängen, och det blir några burkar och en tidning till i utbyte.
Där bor jag !, säger han stolt, och pekar upp mot ett fönster med mycket blommor och rullgardinen halvt nere. Hej då !

Lite längre upp på Bondegatan står en man som jag såg på avstånd under gårdagens disputationsfest. Nog är det lite märkligt att han står här nu. Men så är det. (X)
Jag går fram och hälsar, och tackar för alla tänkvärda artiklar i Dagens Nyheter under åren.(X)

Ibland får man uppleva mycket på en kvart. Bara så där.
Taoism ? Jo.

500-lappen

Ur SvD.se/opinion idag


Det som lite föraktfullt brukar kallas plånboksfrågor sägs dominera valrörelsen. För den som tycker att det är futtigt att sträva efter att människor ska få en bättre vardag rymmer de också en moralisk aspekt: Ska människor med vanliga inkomster få behålla mer av sin lön, eller stå med mössan i handen och vänta på en hundralapp i höjt barnbidrag?
(Ledarskribent Maria Eriksson)


Idag lämnar vi över en symbolisk femhundralapp till Fredrik Reinfeldt och alliansen. Vi säger tack men nej tack. Det räcker nu. Vi tänker inte sälja ut våra barn och barnbarns framtid för femhundra spänn, skriver Jakop Dalunde och Maria Ferm, Grön Ungdom.
Fredrik Reinfeldt har förminskat valrörelsen till att handla om några fler hundralappar i plånboken när den borde handla om mänsklighetens överlevnad, om vår gemensamma välfärd, eller om vilket samhälle vi vill leva i om tio, tjugo eller femtio år.
Mänskligheten står inför en av sina största utmaningar någonsin. De kommande tio åren måste vi påbörja en gigantisk omställning av hela samhället, vi måste bryta oljeberoendet nu om vi ska ha någon chans.
Annars är det kört.

Hur kan Maria E och Maria F se så olika på vår belägenhet ?
Jag kan hitta på massor av tänkbara, teoretiska, förklaringar. Utan att förstå ett dyft mer.
För att förstå skulle jag troligen behöva lära känna dem. Se hur de lever sina liv, höra hur de vuxit upp, vad de råkat ut för, o.s.v. Då kanske jag skulle förstå lite bättre. Men bara lite ?

Eller hamnar vi till slut i Johan Norbergs lycko-resonemang ?
Hur vi ser på världen är till 50 % genetiskt betingat. Maria E har begåvats med en "individen är stark-gen" som inte sviker henne ens när vattnet står över tröskeln. Maria F saknar den genen.

ORO

Hönan eller ägget

Under gårdagens generalrepetiton av morgondagens disputation återkom dr U vid flera tlllfällen till frågan om "hönan eller ägget".
Det rådde viss osäkerhet om motsvarande uttryck på engelska, morgondagens språk. Ordboken säger chicken or the egg.

Kommer att tänka på kycklingen när jag läser om forskning som visat att om ansiktsmusklerna blockeras, så reagerar inte heller hjärnans emotionscentrum.
Normalt sett uppfattar vi att den som är glad eller arg får ett visst ansiktsuttryck, som ett resultat av känslan.
Men även det omvända gäller. Genom att på kommando utför vissa grimaser, t.ex härma, framkallas motsvarande känsla i hjärnan.
Och nu rapporterar man, som en konsekvens, att om musklerna blockeras med t.ex Botux, och försökspersonen uppmanas härma en arg människa, så uteblir den känslomässiga reaktionen av ilska i hjärnan.

Roligt när vetenskapen lämnar bidrag som är lite uttöver klåfingrig vetgirighet. Lite närmare vetskapen…


Påminner om den varma koppen.

Skeptisk - YES !

Den som anser att fortsatt ekonomisk tillväxt är en nödvändighet, det anser de flesta, men ändå är beredd att glänta lite på dörren till skeptikerna - då rekommenderas dagens krönika av Birger Schlaug.

På frågan om vi har något val till fortsatt ekonomisk tillväxt, svarade Schlaug i förrgår:

Den som anser att evig tillväxt är nödvändigt kanske kan fundera på om den är möjlig. Uppfattar man det som orimligt i längden kan man ju fundera över vad man gör istället. Anser man att tillväxten är möjlig i tusen år till? I femhundra år? I femtio år? Eller hur många år annars?

Vågmästare

Så var det höst-återsamlig för riddarna kring bordet.

Halstrad råbiff, några starköl och fyra dagar kvar till valet fick fart på diskussionen. Så till den grad att vi flera gånger blev tillsagda av lågmälda östermalmare att dämpa oss. Dr M skyllde på att han aldrig fick prata till punkt, då blir man högljudd.

Vi var överens om att strålen var betänkligt svag (på toaletten släcktes lampan om man tog för lång tid på sig …) och att de etablerade partierna skulle pratat med, och inte om, Sverigedemokraterna. Det var allt.
I öppen anda tillstod vi var rösten skulle läggas på söndag. Moderaterna 20%, Folkpartiet 20%, Miljöpartiet 20%, Socialdemokraterna 20% och Feministiskt initiativ 20 %.
I vår riddar-riksdag kunde jag alltså se fram emot en vågmästar-roll.
Inte illa.

Vetskap

I kväll träffade jag en gammal naprapat, gift med en homepat, som ville visa upp sitt navelbråck.
Vi komma att prata runt lite, om bl.a hans olika yrkesskador av allt bändande och vridande, framförallt i händerna. Så en dag blev han tipsad om någon hälsokostprodukt, var det möjligen mangan D12 ? Och sen dess var besvären borta, sim salla bim.
- Det är inte vetenskap, det vet jag, det är vetskap. Sa han, och såg lite full-ifan ut

Vetskap, men inte vetenskap. Lysande !

Synonymlexikonet anger: Vetskap; kännedom, insikt, lärdom, kunskap, bekantskap, förtrogenhet.
Nu är det snubblande nära känslobaserad kirurgi...

Kärlek

Så fick vi uppleva vårt eget sagobröllop.
När Sofie gifte sig med sin Gaby, mitt i den schweiziska idyllen.
Det blev precis så där fantastiskt som de önskat sig.
Vi skrattade och grät, grät och skrattade. Av kärlek.

Obalans

Storjägaren Natascha Illum Berg berättade stolt i tidningen Filter att hennes pappa var den som tog in Kanadagäss till Sverige.
Det kanske han skulle låtit bli.

Kanadagässens utbredning blir en påminnelse om att naturen lätt kommer i obalans, när människan vill leka vävare.


Detta vet vi. Jorden hör inte till människan; människan hör till jorden.
Detta vet vi. Allting är sammanlänkat som blodsbanden inom en familj. Allting hör ihop.
Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner.
Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den.
Vadhelst hon gör mot väven, gör hon mot sig själv.
(Hövding Seattle 1854)

Bild: Ängbybadet 11 september 2010

Morgonrodnad

Tidig morgon, Londonviadukten, mot Masthamen.
En röd strimma över horisonten.
Det känns tryggt att den så pålitligt fortsätter att gå upp.
Tänk om den fick för sig att vända tillbaks.

Carema et al

Nog är det märkligt att förändringen som pågår, att släppa fram vinstintresset inom vård, skola och omsorg, inte är en större fråga i valdebatten.
Carema fick 5,4 miljarder kronor av kommuner och landsting för att bedriva vård och omsorg, samtidigt gör man en vinst på 315 miljoner. De 15 största bolagen inom vård och skola gör en vinst på över 2 miljarder kronor.
Det vore väl gott och väl om man återinvesterade vinsten i verksamheten och kunde visa att det ökar kvaliteten.
Men så är det inte. Det enda man uppnår är att möjlighet skapas för några få att tjäna (oerhört) mycket pengar - skattebetalarnas pengar, våra pengar.

Fria tidningen redogör för de här föhållandena i sista numret. Där finns bl.a en länk till socialmedicinsk tidskrift, med en sammanställning från i våras, som visar att forskningen inte stödjer påståendet att vinst och privata aktörer skulle gynna kvaliteten.

Det är skillnad på profit och plikt. Kanske bör det finnas plats för bägge. Som jag själv vill se det; ju mindre profit - desto bättre.
Vi har en enorm kapacitet att göra gott, att göra utan omedelbar egen vinning, att göra av plikt. Att vi tränger undan den insikten, och släpper fram profittänkande t.o.m på områden som tidigare var givna pliktdomäner, det känns riktigt trist.


Sälj hela skiten
Plikten och profiten

Raines dagbok

Den här månaden har han kommit på omslaget till Situation Stockholm. Det var på tiden.
Nu kommer Raines dagbok ut som bok. Det var också på tiden.
Visste inte att han fick svenska PEN-klubbens pris redan 2005 för sina rapporter. Det låter som ett bra val.

Får den inte helt originella tanken att hans skarpa och oerhört välskrivna krönikor idylliserar livet på gatan. Fakta är att de flesta av hans kompisar är döda, åtskillliga har mördats, och alla har utstått sådant som vi andra aldrig kommer i närheten av.
En annan, möjligen lite mer originell tanke, är att Johan Norberg har rätt. Personer som Raine kan man utsätta för vad som helst, alltid ser han något positivt i det. Välbefinnande handlar om hur man tänker, inte hur man har det.

Köpa boken ? Absolut.

Not in my …...

Det är verkligen en självklarhet, ett mantra, ett paradigm, att vi inte kan ändra vårt beteende om vi inte ser en omedelbar vinst för egen del.

Maria Wetterstrand konfronteras i kvällens TV-intervju med arga Bo i Kiruna, som skall hälsa på sina sjuka hustru en himla massa mil bort. Och nu skall (stackars) Bo drabbas av ett förslag som innebär 49 öre mer per liter bensin.
Det är något besynnerligt i att det är en sådan självklarhet att arga Bo är emot det här förslaget bara för att det inte gynnar honom. Men det känns som en självklarhet, när man lyssnar på Bo, att han ser det så. Så långt har det gått.
Lika självklart är det att människor som har förmögenhet är emot ett återinförande av förmögenhetsskatt. Är det så självklart ? Samma människor som säkert nickar gillande till Karl Bertil Jonsson på julafton, eller tycker det är häftigt med Bill Gates donationer. Not in my backyard, NIMB,, kort sagt.
Det är minst lika besynnerligt att Maria Wetterstrand tar för givet att man inte kan begära att folk skall ändra sitt beteende om de inte tjänar på det själva. Hon säger det, kanske omedvetet, flera gånger. Tänk om hon svarat :
- Bo, det blir en extra kostnad för dig, det är alldeles riktigt. Men det innebär samtidigt att du, kanske i högre utsträckning än andra, bidrar till att vi kan växla över till alternativa energikällor. Hur känns det ?

Vi ärvde inte jorden av våra föräldrar,
vi har lånat den av våra barn och barnbarn.

Om Bo i Kiruna tycker att det ligger något i det fina citatet,
så behöver han inte bli så upprörd.

Ex.

NEW GENEROSITY ?

Ett litet stapplande steg ...

Heja Sverige !

Lyssnar på 12.30 nyheterna.
Rubriken är att världsekonomin mattas fortare än man trott. Dvs att tillväxttakten mattas. Men för Sverige går det bra, 4.6% BNP-ökning andra kvartalet jämfört med 2009, vi har klättrat till andraplats på någon form av ranking av ekonomisk styrka. Men Anders Borg berättar att i vissa andra europeiska länder vågar man inte riktigt konsumera som förut.

Får plötsligt en association, där jag sitter med morotstallriken i gammelfarmors fåtölj.
Ser framför mig en filmsekvens, där människor sitter samlade runt en radio för att lyssna på nyheter, som förmedlas av en totalitär statsmakt, kanske rentav en ockupationsmakt. Alla runt radion vet att uppgifterna är lögn och propaganda. Men att påtala det, annat än möjligen för de närmaste, är alltför riskfyllt.

Oändlig tillväxt är en utopi. Men än så länge fungerar tydligen illusionen. Kejsaren är väl ändå ganska välklädd ?
Var är det lilla barnet - i oss ?

Antanas Mockus

Tänk om vi också kunde begåvas med seriösa och fantasifulla politiker. Som i Colombia.

I somras bjöd parkteatern på Det omätbara, en bejublad enmansföreställningen med Jonas Kruse. En skön uppgörelse med den individualistiska farsoten som härjar.
Ett inslag handlade om den enastående borgmästaren i Bogota. En f.d matematiker och filosof som gett sig in i politiken, för att utmana invanda föreställningar om hur man kan tackla samhällsproblem.

Nu dyker samma borgmästare upp i Fria tidningens ledare. En politisk konstnär, en konstnärlig politiker, kanske känner han Vaclav Havel. Som vågar agera utanför boxen. Som inser att fantasi och respekt tillsammans kan bära långt.
I Colombia handlar det om att skruva sig ur en våldsspiral, därför driver han kampanjer i konflikthantering; överväg istället för mord en käftsmäll, istället för en käftsmäll en knuff, istället för en knuff en förolämpning…För att komma tillrätta med trafikdödligheten ersatte han, framgångsrikt, de korrupta poliserna med mimare !


En fågel värjer sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.

Den öppna dörren
är då inte en utgång till friheten
utan ingång för katten.

Fågeln har rätt i att det betyder
katastrof om katten kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet att klara sig utanför buren
vet den ingenting.

(Elin Wägner)

Spontanidrott

Vill så gärna att ideologin håller hela vägen. Eller kanske snarare, skall återspeglas i handling.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly vill helst av allt se Sverige i Champions league. Känns inte riktigt vänster.
I Mitt i Södermalm tar även moderaternas gruppledare i i idrottsnämnden, Billy Östh, till orda om fotboll. Men inte riktigt som man förväntar sig från höger.

Östh slår ett slag för något han kallar "spontanidrott". Aldrig hört uttrycket förut. Det låter fånigt. Och rätt.
Gruppledaren vill ha fler konstgräsplaner i stan. Det lockar nämligen människor till just "spontanidrott". Nyttjandegraden har ökat med över 1000 % (! ? - Om man tidigare spelade en dag i månaden, så spelar man nu tio ??)

I den lilla parken mellan Tjärhovsgatan och Folkungagatan har man anlagt konstgräs. Och nog har jag sett, moderaten har rätt, att där kickas det som aldrig förr. Inga klubbar, inga regler. Bara på skoj, helt "spontant".

Får väl tillstå, att någon enstaka gång känns moderaterna nytt, och vänstern gammalt.

Street tennis
Vintervän

Romanska bågar

Bilarna rusar förbi, människorna hastar fram , reklamskyltarna trängs, om utrymmet som blir kvar.
Tar den vana högervänstersvängen - från Tjärhovsgatan upp på Folkungagatan.
Där sitter en man i sin rullstol, i ensamt majestät under träden.
En kort sekund , mitt i svängen, känns han igen.

Ögonblicket är som hämtat ur en dikt, av mannen under träden.
Trösterika ord, för oss som hastar, rusar och trängs;

Skäms inte inte för att du är människa, var stolt !
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Lars Ohly

Det är smärtsamt för ett gossebarn, som fått borgerligheten med modersmjölken, att Lars Ohly svarade rätt på alla frågor.
Förutom hans märkliga vurmande för elitidrott. Och förkärlek till bröstpumpar.

Rätt och rätt. Han svarade som det förlorade gossebarnet skulle svarat. Som i sin förirring också tror att skolan, vården, och omsorgen skall drivas i allmän regi, utan vinstintresse. Av rättviseskäl.
Ekonomiskt oansvarig ? Nej, knappast. Men inte lika paniskt skräckslagen, som de flesta, att höja skatten - om välfärden sviktar.
Också ett slags ansvarstagande.
Sedan värmer det gott med hans avvisande inställning till långa fängelsestraff. Jarl Hjalmarsson (m), i sin himmel, och brottsvetenskaparna, nickar väl också instämmande.

För vilken gång i ordningen ? Skilj på plikten och profiten.
P&P
JämA
Sälj

25 ton

En cykeltur till Björknäs Varf - det lilla varvet med de små resurserna. Varf

Det är dagen efter födelsedagsfirande, och dessutom en ovanligt ambitiös höströjning av diverse bråte som blivit liggande under åren. Min vinterplats är dränkt i spillvirke, så jag får vackert vänta några veckor med upptagning. Och båten får fortsätta att leva nomadliv, som ovälkommen gäst i främmande hamnar. Förhandlingarna med Fabege strandade, om någon minns ? Fab

Får istället vila ögonen på en "storasyster" i vattnet. En australiensisk American-Cup-tolva, med dansk ägare, som enligt ryktet seglar den själv. Samma former och samma färg som min egen Soling. Men i kölen ligger 18 ton bly, och båten väger totalt 25, att jämföra med Solingens 800 kilo . Nu är den till salu.
Den lär segla fantastiskt, jag tvivlar inte. Den är svår att se sig mätt på. Finns det någon möjlighet att komma med..?
Och sen kommer min mest återkommande fråga, smygandes bakifrån. Den där om vad som ger lycka och välbefinnande. Jag är ju redan så nöjd med mina 800 kilo båt.

Men bara prova ? En gång ?

Urban recreation

Urban recreation (UR) ; om, av, och med bröderna barsky, akay och peter.
Mer stimulerande kan det inte bli. Spontant, lekfullt, allvarligt, olydigt, generöst, kärleksfullt. Allt på en gång.
Favoriten är de 65 gungorna i långa rep, upphängda runtom i stan. Som folk kunde gunga i, när ingen såg på.
(Dokumentförlag 2006.)

Visste inte att rådjuren var bb.

Civil olydnad. (CO)
Victor Marx svartbygge (VM)