En cykeltur till Björknäs Varf - det lilla varvet med de små resurserna. Varf
Det är dagen efter födelsedagsfirande, och dessutom en ovanligt ambitiös höströjning av diverse bråte som blivit liggande under åren. Min vinterplats är dränkt i spillvirke, så jag får vackert vänta några veckor med upptagning. Och båten får fortsätta att leva nomadliv, som ovälkommen gäst i främmande hamnar. Förhandlingarna med Fabege strandade, om någon minns ? Fab
Får istället vila ögonen på en "storasyster" i vattnet. En australiensisk American-Cup-tolva, med dansk ägare, som enligt ryktet seglar den själv. Samma former och samma färg som min egen Soling. Men i kölen ligger 18 ton bly, och båten väger totalt 25, att jämföra med Solingens 800 kilo . Nu är den till salu.
Den lär segla fantastiskt, jag tvivlar inte. Den är svår att se sig mätt på. Finns det någon möjlighet att komma med..?
Och sen kommer min mest återkommande fråga, smygandes bakifrån. Den där om vad som ger lycka och välbefinnande. Jag är ju redan så nöjd med mina 800 kilo båt.
Men bara prova ? En gång ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar