En bortkastad röst ?

Så blev det en röst på FI och Gudrun Schyman.

Fast egentligen är jag nog inte feminist. Utan något mycket värre.

Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006).[1]

Det skriver jag under på. Och Schyman har övertygat mig om att där är vi inte på långa vägar.

Men ännu hellre skulle jag se att männen trädde tillbaka. Eller snarare det manliga.
Män är utrustade med något som kan sammfattas i "manlighet".
Kvinnor är utrustade med något som kan sammanfattas i "kvinnlighet".
De flesta menar nog att män kan ta fram sina "kvinnliga sidor", och att kvinnor kan ta fram sina"manliga" sidor.
När kvinnor tar fram sina kvinnliga sidor börjar de tävla och konkurrera.
När män tar fram sina kvinnliga sidor tar de ansvar.

Frågade riddarna runt bordet varför det så entydigt är så att mikrolån bara, utan undantag, fungerar om man ger det till kvinnor. Men inte till män. Alla svarade i kör, utan att tveka, ungefär:
- Därför att kvinnor tar ansvar, dom har det i sig, naturligt.

Kvinnor tar ansvar, inte bara för sig själva, utan för sin familj, naturen och det som kommer efter. Eller rättare sagt: Det kvinnliga tar ansvar.
För män, för det manliga, kommer tävlingen, konkurrensen och självförverkligandet först.

Man kan tvinga, eller försöka stimulera, män att ta större ansvar, långsiktig ansvar, att vara mer kvinnliga. Men det verkar svårt, av det tjugonde århundradet att döma.
Bättre då att fullt ut släppa fram kvinnor, som har så mycket bättre förutsättningar att vara kvinnliga.

Nästa val kanske man kan rösta på KVINNOPARTIET ?
Ni har min röst redan nu.

( Eva Moberg har i antolgin om Elin Wägner, De första fotstegens moder, oerhört väl sammanfattat Wägners syn på manligt och kvinnligt.
Det nya partiet får gärna heta I ELIN WÄGNERS FOTSPÅR ….)