Skymning

Biblioteket vid Medborgarplatsen har en bra tidskriftsavdelning där man kan läsa de där tidningarna man varken har råd eller lust att prenumerera på. Slog mig ner med på den hårda träbänken och fiskade i ryggsäcken efter glasögonen. Men hur jag än letade var de spårlöst borta. För inte så länge sen kunde bra ljus, utvilade ögon och lite utsträckta armar kompensera för glömda brillor. Men den tiden är förbi. Om man inte håller till godo med bilder och de stora rubrikerna.
Blygseln hindrade mig att fråga bibliotikarien om hon ville låna ut sina läsglas. Det blev istället en uttryckning till allti-allo-räddaren-i-nöden-affären Wirströms på Folkungagatan. 19 kronor för +2,5 dioptrier. (Klarar mig med +2,0 men de var slut).

Få saker är ett så påtagligt bevis på att åldern tar ut sin rätt som de trötta ögonlinserna. Strålen är ju inte heller vad den varit men det är på något sätt lättare att snacka bort. Typ för mycket skavande på sadeln.
Taoisten tycker förstås den här påminnelsen är helt i sin ordning. För den fåfänga 50+grabben som fortfarande tror han kan cykla ikapp med trettioåringar är det inte lika lätt.

TAO (4) Alla väsendes källa

IV
Tao är tomt
men outtömlig dess verkan
Bottenlöst, ack, såsom alla väsendes källa
Den avslipar kantens skärpa,
den upplöser härvans knut
Den dämpar ljusets skärpa
I stoftet gjuts det ut
O, djupt och klart som ett stilla vatten förblir det städse!
Jag vet inte vems son det är
En bild är det av vad som föregick Den Högste



4
Tao är tom
ändå outtömlig
Likt en avgrund !
den tycks vara tiotusen tings ursprung

Den slösar sin skärpa
löser sin knut
dämpar sitt ljus
blir ett med sitt damm

djupt fördold som om den bara kanske finns
Jag vet inte vems barn den är
Den tycks föregå själve anfadern


2009
Göran Skytte skriver i sin krönika i DN:
"Ju mer naturvetenskap jag läser, desto mer tror jag. Ju fler naturprogram jag ser och lyssnar till på TV och radio, desto mer stärks min tro".
Ödmjukhet är inte direkt något modeord. Det kanske det borde vara.

Teknik - panik

Jag känner ingen rädsla att skära i folk. Inte ens när det egentligen är ganska osäkert vad som väntar under skinnet.
Men jag får panik för apparater som trilskas. Då kallsvettas jag och får kortslutning.
Och det blir inte mindre frustrerande av att alla andra verkar som fiskar i dator-och-apparat-havet.
Nu har jag i alla fall blivit vän med kortläsaren för betalning av räkningarna på internet. Efter pinsamt många samtal till Nordeas support (som betjänar dygnet runt...av någon anledning som bara den affärsmässige förstår...).
Men jag skulle önska ett vaccin som för alltid gör mig resistent mot jag-får-panik-av-teknik.

Jesus på Medborgarplatsen

Satt utanför Seven-Eleven på Medborgarplatsen. Man får gott kaffe, en croissant och Svenska Dagbladet för 20 kronor.
På torget vandrar en man omkring med trådlös mikrofon och pratar energiskt och fritt ur hjärtat, nästan som i tungor, om Jesus och sin tro. Bredvid mig sitter två femtonåriga killar och ser frånvarande ut. Jag bläddrar i tidningen och lyssnar förstrött på tungomålet. Så märker jag att grabbarna intill ihärdigt kommenterar predikanten. Dom är riktigt upprörda över hans frälsning. De verkar störa sig på att några få utvalda får komma upp i famnen. Jag hör inte riktigt vad dom säger.
På min andra sida sitter tre araber. Dom är också upprörda. Över något helt annat. Men det förstår jag ingenting av.

TAO (3) Öva overksamhet

III
Upphöj icke de visa
på det att folket ej må ävlas och tävla.
Sätt icke pris på det svåråtkomliga
på det att folket icke må frestas till stöld.
Betrakta icke det åtråvärda
på det att folkets hjärtan icke må oroas.
Därför styr den vise sålunda:
Deras hjärtan gör han tomma
men fyller deras buk.
Deras dådlust försvagar han
men stärker deras rygg.
Sålunda skall folket hållas fritt från kunskap och begärelse,
och de som äger kunskap skall icke fördrista sig att handla.
genom att öva overksamhet
gör han styrelsen verksam.



3
Att inte prisa den förtjänta hindrar avund
Att inte värdesätta rikedom hindrar stöld
Att inte visa det begärliga
hindrar sinnenas förvirring

Därför härskar den ädla människan
genom att tömma sinnen och fylla magar
genom att dämpa strävan och stärka ryggar

Han håller ständigt folket okunnigt och utan begär
Han ser till att de kunniga inte vågar handla
Om han agerar utan handling
ska ordning råda


2009
Nyheterna toppas av 15-åriga Sarah Sjöström som vann VM-guld på 100 meter fjäril och Zlatan Ibrahimovic som skrivit på för Barcelona FC.
Den här versen är svårsmält år 2009. Det krävs ett visst mod att inte avfärda den.

Tour de TAO

Är det någon mening med att återge 81 dikter av en gammal kines som levde för 2500 år sedan ?
Kanske krävs det att man samtidigt ger exempel på att hans förhållningssätt har bäring år 2009 ?
Skall göra mitt bästa...(Har lagt till några 2009-kommentarer på vers 1 och 2.)

Könsneutral

Stenudds kommentar till vers 2.
"Könsbestämningen här och på andra ställen i tolkningen har nästan aldrig stöd i den kinesiska texten, som har könsneutrala ord. Det fungerar dock ej tyvärr på svenska."

TAO(2) Emedan han icke fasthåller

II
Då människorna under himlen alla uppfattade det sköna som skönt
tog det fula gestalt
Då människorna under himlen alla uppfattade det goda som gott
tog det onda gestalt
Vara och icke-vara framväxer ur varandra.
Svårt och enkelt fyller ut varandra.
Långt och kort är grader av varandra.
Ton och röst förenas i samma klang.
Framför och bakom bildar ett sammanhang.

Därför utför den vise sin handling utan att verka.
Han meddelar undervisning utan ord.

Alla ting kommer till stånd, och han vänder sig ingalunda bort från dessa
Han skänker dem liv, men tar dem icke i besittning
Han uträttar, men gör intet till sitt,
fulländar, men fasthåller icke.
Det är emedan han icke fasthåller
som hans förtjänst icke kan tagas bort.



2
När var och en i världen ser det sköna som skönt
då finns det fula
När var och ser det goda som gott
då finns det onda

Sålunda:
Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Långt och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra

Därför går den ädla människan runt och gör ingenting
undervisar utan att tala
De tiotusen tingen blir till
men han gör inte anspråk på dem
Han verkar för dem men gör dem inte beroende
Han gör sitt värv men tar ingen ära för det
Eftersom han inte tar ära
kommer äran aldrig att tas ifrån honom.

2009
Lyssnar på Studio ett i P1. Diverse debatter. Men hela tiden detta ständiga antingen - eller. Nästan aldrig både - och. Synd.
Läser pensionsexperten i DN. Vi måste höja pensionsåldern säger hon. Om vi skall behålla vår standard.
Nog har man en känsla av att mycken olycka hos oss i väst beror på att vi klamrar oss fast, vid hälsa, ägodelar, prestationsförmåga och status. Nästan livrädda att förlora något. Avstår man istället, som Lao förordar, är det inget som kan tas ifrån en. Ganska listigt :). Samtidigt slås man ständigt av att folk som ofrivilligt går miste klarar sig så bra.

Det kvinnliga

Liten kvällsandakt från Stefan Stenudd

"De tiotusen tingen bär yin och omfamnar yang, säger Lao tzu. Båda är närvarande och nödvändiga, såsom mysteriet och manifestationerna båda är det. Men Lao Tzu finner ändå en favorit i yin, det underdåniga och kvinnliga.
Människan gör bäst i att hålla sig till det kvinnliga och vara modern trogen, även sedan barnen vuxit sig stora och kräver all tribut.
Modern vårdar och skyddar utan att begära något i gengäld. Det kvinnliga är att underordna sig istället för att härda och förhäva sig. Sådan är också Vägen och sådant är också Lao Tzus ideal.
Den manliga strävan tycks vara att lära känna världen för att erövra och kontrollera den. Vi gör virke av skogarna och leder vattnet i kanaler, dödar de djur som irriterar oss och sätter de andra i bur och koppel. Det är ett märkligt sätt att förhålla sig till omvärlden. I det kvinnliga ligger att följsamt finna sin plats i världen, utan att rubba mer än man måste. "

( Tipset sprack, Cavendish var omutlig på upploppet i Tour de France :)

Tour de France

Jag kämpar envetet mot konkurrens-jag-skall-hävda-mig-komplexet. Men Rom byggdes inte på en dag.
Har bänkat mig några gånger på Krukans sportcafe och tillsammans med andra nördar följt de (sannolikt) dopade cyklisterna i de franska bergen. Idag är det defilering in till Paris. Sen avslutas tre veckors slit med vansinnesjakt på Champs Elysee. Å ringde och meddelade att hon har läktarplats på upploppet. Lite avis är jag....
Sätter min slant på att normannen Thor Hushovd får revansch idag på den brittiske spurtkanonen Cavendish.
Spanjoren Contador är redan klar totalsegrare och Lance Armstrong har säkrat tredjeplatsen genom en imponerande körning uppför Mont Ventoux igår. Dopade ? Just nu bryr jag mig inte.

Kropp och själ - IGEN

Hyllorna är fulla av böcker och filmer som jag läst eller sett. En gång.
" Omläsning är ett njutningsmedel som alla barn förstår sig på" skriver Olof Lagercrantz i " Om konsten att läsa och skriva ".
P1 Kropp och själ imorse handlade om onda ryggar. Ganska snart kände jag igen programmet, det sändes första gången i våras.
Lyssnar onekligen på ett annat sätt när man vet vad som skall komma.
Skulle vara en utmaning, för tålamodet och nya-kickar-behovet, att ta fram en roman som man redan vet hur den slutar.

TAO(1) Hemligheternas hemlighet

Det finns olika tolkningar av av Tao te ching. Stefan Stenudd har bemödat sig till det yttersta att vara orginalet troget, att åtege innebörden korrekt. Samtidigt är , som Stenudd påpekar, Tao-te-ching i allra högsta grad poesi. Så alltför höga ambitioner att hitta de rättvisande svenska orden kan menligt inverka på versernas skönhet. Därför har jag valt att återge både "sanningssökaren" Stenudd och ordvrängaren och lyrikern Alf Henrikson. (Ur "Kinesiska tänkare" från 1956.) I sin bok har Stenudd till varje vers fogat utförliga förklaringar till sina ordval.
Först kommer Henrikson, sen kommer Stenudd. Själv är jag inte så noga med sanningen :), utan mer fallen för skönhet... Döm själva.


I
Det Tao som kan nämnas är icke
det eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är icke det eviga namnet

Namnlöst är det upphov till himmel och jord
Med ett namn är det alla tings moder

Att stundom stå fri från begär
är att se vad livets hemlighet är
Att stundom se med begär
är att se vad det hemligas utflöde är

Dessa två är ett. Skilda namn bär de i sitt framträdande.
Båda kallas de mysterium.
Genom mysterium och djupare mysterium
går porten till allt livs hemlighet.


1
Den Tao som kan beträdas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte det eviga namnet
Det namnlösa är är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Därför
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av av begär ser manifestationerna
Dessa två har samma ursprung men skiljer i namn

Det är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla mysterier.

2009
Tänker varje dag att journalanteckningar och röntgenbilderna säger så lite om patienten. Det är svårt att sätta namn.
Intressant det han skriver om hur man förhåller sig till begäret. Om jag promenerar genom stan fast besluten att inte handla så mår jag helt annorlunda än om jag låter mig lockas av annonser och skyltfönster. Men det är inte så lätt att vara "fast besluten".
Redan här står det klart att Lao inte är någon fanatiker (antingen - eller), och heller inte asket.

Billy Elliot

Kompisen tipsade om filmen Billy Elliot (regi Stephen Daldry). - Den är fantastisk. Jag har sett den flera gånger. DU skulle gilla den.
Nyfiken, på filmen och på kompisen, kommer jag över en skiva för 79 bagis på N:o 1 (Stockholms bästa videobutik på Götgatan).
Jo, den är bra. Riktigt bra. Men den griper inte tag. Griper inte tag i MIG. Som den tydligen gjort med kompisen.
Och så sätter vänsterhjärnan igång och skall analysera varför. Så där som filmkritikerna gör. Och som jag själv försökt med Stephen Daldrys senaste film, The Reader. Men det är nog ingen ide. Alla sanningar är subjektiva. Eller som Immanuel Kant sa:
" Vi ser inte saker som DE är. Utan som VI är."

Vad kan bevisas ?

Försöker värja mig mot idolskap, att sätta folk på piddestal. Har kanske gjort lite framsteg, men ibland är det svårt.
I dagens DN har han satt huvudet på spiken. Igen. Göran Rosenberg.
Som en naturlig uppföljning till debatten med (de s.k) Humanisterna tar han sig an vår tids övertygelse (tro?) att det som inte kan bevisas vetenskapligt är mindre värt. Eller inte värt något alls.
Artikeln avslutas med raderna:
" Häromdagen noterade jag att musikterapin för cancerpatienterna vid Radiumhemmet ska läggas ner, förmodligen i brist på evidensbasering. Vad jag över tiden noterar är framväxten av en ny utopi: evidensbaseringen av livet självt.

Beprövad erfarenhet är en annan metod för att skilja det som fungerar från det som inte gör det.

Beprövad erfarenhet säger mig att det mesta i livet inte går att evidensbasera."

Tack !!

Att göra en Schlaug

Det kanske är dags att göra "en Schlaug". Att envetet hårdlansera en tänkare som inte fått tillräcklig uppmärksamhet.
Birger Schlaug påminner oss i ungefär var tredje blogg att Elin Wägner var först med miljömedvetet helhetstänkande.
Min husgud är gubben Lao Tzu. Kinesisk tänkare några hundra år före kristus, man vet inte så noga om och när han levde. Hans anspråkslösa föreställningsvärld har mycket gemensamt med svenska Elin Wägner.
Istället för att läsa mer eller mindre banala populärversioner om taoism är det bättre att gå till källan.
Stefan Stenudd har skrivit boken Tao te ching- taoismens källa. Den innehåller de 81 verserna i nyöversättning med kommentarer och bakgrundsfakta.
Inleder min taorunda med ett citat ur Stenudds bok.
"Människan tycks, enligt Lao Tzu, vara det enda väsen som kan gå vilse på Vägen. Det är möjligt av inget annat skäl än samma fria vilja som Adams och Evas gud begåvade dem med och som de genast missbrukade.
Varifrån vi fått den berättar aldrig Lao Tzu. Men vi har vår fria vilja. Fast det bästa vi kunde göra vore att styra oss in i samma fålla som djuren, växterna, tingen och naturkrafterna. Mitt på Vägen.
Ska då enda möjligheten för människan att hantera sin unika fria vilja vara att avstå den ? På sätt och vis ja. Vi skall i alla fall undvika att använda den så att den gör skada.
Kanske är det riktigare att inte tala om den fria viljan som en extraordinär egenskap enbart människan begåvats med, utan som en brist. Vi saknar det rotverk som ger djuren och tingen stadigt fotfäste på Vägen. Vi är de enda varelserna i världen som ryckts loss från vårt fäste och irrar vilse omkring i tillvaron."

Vård till papperlösa

Birger Schlaug berömmer i dagens predikan skånepolitkern och miljöpartisten Anders Åkesson som gått i bräschen för genomförandet av fri vård för papperslösa i Skåne. Schlaug framhåller bland annat att kostnaderna för den humana reformen varit marginella.
Några debattörer är snabba med att undra varför somliga skall erbjudas fri vård medan svensken vackert får betala med skattsedeln.
Mitt eget präktiga bidrag till den Schlaug-brasan:
" Bra! Känns väldigt rätt som läkare att alla erbjuds vård på det som sätt som nu tydligen görs i Skåne.
På Ersta stretar vi på med särskilda mottagningar för de papperslösa. En nyttig erfarenhet. Möter många med tragiska öden. Men också blivit förvånad över hur många som är ekonomiska flyktingar. Dvs de uppehåller sig i Sverige för att tjäna pengar som kan vidarebefordras till släktingar i hemlandet.
Måste inte frågan om vård till de papperslösa kopplas ihop med hur vi ser på människor som, av olika skäl, väljer att söka sig till Sverige ? Klart det känns märkligt att hjälpa någon, långt ifrån alltid för livshotande besvär utan många gånger för ganska banala åkommor, och samtidigt veta att polisen i princip har rätt att kliva in på mottagningen och sätta vederbörande på första bästa plan hem.
Personligen röstar jag för en MYCKET generös inställning till de som av fri vilja lämnar sina rötter, sitt hemland, sina familjer, sin kultur. Vi lever i ett enormt överflöd och jag tycker inte det finns (tillräckliga) skäl att vi skall nagelfara deras motiv.
Open up. Det har vi råd med ! "

Read it again

En lugn första jour efter semestern. Bläddrar bland filmerna som ligger på datorn och halkar in på på The Reader av Steven Daldry. Och blir bara ännu mer förundrad hur den kunde sågas av förstå-sig-påarna. It is nothing but a masterpiece. Med ingångar till sånt som alla brottas med varje dag. Feghet, livslögn, skam, skuld, brist på kärlek. You name it.
En tanke slog mig den här gången. Filmen blir en svidande vidräkning med oviljan att förlåta. Eller åtminstone försöka förstå. Judinnan i New York (Lena Olin), som undkom Auschwitz tillsammans med sin mor, förblir oberörd när hon tjugo år senare får veta att Hanna Schmidt (Kate Winslet) var analfabet och därmed oskyldig till anklagelsen att hon varit SS-kamraternas ledare. - Jag är offret, du är den skyldige. Say no more.
En (mycket) ofin fråga: Är det samma attityd som präglar dagens judar i Israel ?

Arvstvist a la Stieg Larsson

Den här bloggen har girighet i underrubriken. Efter att ha sett Uppdrag gransknings sommarrepris "Milleniummiljonerna" har girig-bloggaren fått något att bita i.
Som vanligt blir det några snabba, tvärsäkra omdömen. Följt av stor undran. Arvstvisten mellan sambon Eva Gabrielsson och Erland och Jakob Larsson (far och bror) är lika mångbottnat som den bästa deckare.
Stieg Larsson var inte gift med Eva och han skrev inget(giltigt) testamente. Därför tillfaller allting, inklusive förvaltandet av författarskapet, de biologiska arvingarna Erland och Jakob. För ett år sedan hade det rullat in ca 20 miljoner. Och det är bara början.
Uppdrag granskning gör ett bra jobb och man får en rimlig chans att "döma". Erland vill jag mena är ett (girirgt) stolpskott men hos Jakob kan man ana ett ärligt uppsåt att göra gott i den idealistiske broderns anda ? -Expo (förlaget) kommer att få mer pengar framöver säger han och ser så där norrländskt pillimarisk ut.
Man får en känsla av att det kanske inte handlar om girighet. Utan om kulturkrockar. Erland och Jakob har något gammaldags, egensinnigt, norrländskt(?) moraliserande över sig. De lyckas t.ex övertala förlaget att ändra namnet på Stiegs gamle vän sen trettio år, umeåkirurgen Lars Jakobsson, sedan denne i vredesmod förolämpat pappa Erland i en matvaruaffär i centrala Umeå. Här handlar det kort sagt om hederskultur - som när den kommer utomlands ifrån väcker så ont blod.
Men som vanligt. Varför vågar inte kombatanterna se varandra i ögonen ? Istället umgås de via media och juridiska ombud.

Den tidigare ordföranden i Expo, och tillika f.d justietieombudsmannen Per-Erik Nilsson , levererar ett dystert gammalt citat.
- Man känner inte en person förrän man skiftat arv med denne.

Den som inte har någon deckare till hands - håll till godo.

I trust you !

I P1 diskuterade man tryckfrihetsförordningen. Den är illa anpassad till moderna medier. För konventionella gammelmedier finns regler om källskydd och ansvarig utgivare. På nätet råder anarki. Total frihet, inget ansvar. Det där håller JK på att se över. Bra.
Fick på omvägar höra att en av mina patienter (som jag lagt ner ett oändligt krut på) undrat "om man kan lita på den där dr Secher. Som skriver så konstiga saker på sin blogg och hela tiden är så arg." Intressant.
Att jobba i servicenäring handlar om förtroende. Förtroende är liksom själva varan. Inte konster med skalpellen eller raffinerade röntgenundersökningar. Utan förtroende. Och det skapas mellan fyra ögon. Inte i skrift, inte på bloggen. Möjligen i TV, som rymmer några dimensioner som hjälpligt kan härma det mänskliga mötet.
Att jobba i den här förtroendebranschen och samtidigt lägga ut sina funderingar till allmänt beskådande kanske inte är helt okomplicerat ? Det som är trist är förstås när det inte uppstår någon dialog. Utan den som läser reagerar (kanske känslomässigt), tolkar och skapar sig en bild. Men låter bli att kommentera.
På en bar i Frankrike tittade vi på Wimbledon-semifinal. Den franske barägaren var närmast hatisk mot den erkänt sympatiske Roger Federer. Till slut undrade vi varför. - Jo han hade,minsann, hört av en kompis som hade en kompis som jobbat på Roland Garos-stadion i Paris, att Roger Federer visat diva-fasoner mot personalen på stadion.
Uppenbarligen hade han stort förtroende för sin kompis. Mitt förtroende fick han inte. Men det spelade inte så stor roll, expresson var OK.

Långsamhetens lov

Efter några bra dagar i Paris bar det hemåt. Att det tar tre dagar att ta sig från Paris till Stockholm känns egentligen ganska rimligt. Tåg och cykel passar min inneboende rytm. Att andra är mer hemmastadda i flygtempot (på tre dagar hinner man väl flera varv runt jorden) är jag införstådd med. Tåget inbjuder till lite snack med andra och man har gått om tid att fundera. Man är inte, som med flyget, avskärmad på väg från A till B. Utan man är öppen för intryck och bara i största allmännhet på väg. Det är en viss skillnad.
Negerbetjänten är trots en del olyckstillbud lyckligen bärgad till Svedala. Hennes bricka är nu fylld med NoN-Stopp. I en from förhoppning att den får symbolisera generositet , och inte förtryck.

Rättelse, mässa och negerstaty.

Tänk om alla var lika slarviga med fakta som jag. Då skulle det gå käpprätt åt helvete. Det är väl poängen med Humanisternas antireligionskampanj: Lance Armstrong kom inte trea utan tia första dagen på Touren. (Och det finns inga vetenskapliga belägg för Guds existens.)
Idag lämnar jag rara Dol de Bretagne, känns faktiskt som "hemma", för att återvända till Paris och glamouren. Deltog igår i en hel söndagsmässa i den medeltida katedralen. Mitt i ceremonin ombads församlingen hälsa och pussa på sina grannar i bänken. Det gick bra, solglasögon i pannan, svarta cykelhandskar och radband från dagis runt handleden till trots. Behållningen var (förstås) den underbara sången, man ryser i hela kroppen. Det där har inte Humanisterna fattat. Eller snarare, hur skall de förklara med vetenskap vad musik kan göra med människor ? Att modern teknik kan påvisa färgskiftningar på magnetkameraskärmen blir inte mycket till förklaring.
På marknaden vid havet köpte jag en negerstaty med bricka som numera ligger överst på pakethållaren. Vacker, tycker jag, men troligen svår att försvara i politiska kretsar.
A bientôt.

S:t Cast o Dol de Bretagne

Tre fullbokade dagar tillsammans med R och hans gulliga famille. Fascinerande tidvatten, överflöd av havets frukter, förföriska musslor,och mycket prat om livet. Det goda. Och det mindre goda. Tennis, segling och bad på en strand som kändes långt från Medelhavet.
Är nu i Dol de Bretagne, en liten medeltidspärla några kilometer från havet. Har intagit en sagolik trerätters för 12.50 E.
Lance Armstrong trea på inledande etappen i sin comeback i Tour de France.
Med anledning av EU ordförandeskapet står det dagligen om Sverige i Le Monde. Fransmännen djupt imponerade av var koldioxidskatt. Och av Fredrik R, som gillar att dammsuga. Noterar att barnen i Sarkoziland får mycket uppmärksamhet och drillas stenhårt i uppförande och prestation.Det vill väl till att ligga i, när det inte finns komvux och andra chansen.

Njuter i fulla drag av att för första gången (?) cykla omkring utan prestationsångest. Kan även gamla hundar lära sig att sitta ?

En vacance

Med mountainbike och interrail på väg till riddare R som semestrar i S:t Cast, Bretagne. Det har tagit fem dagar via lillasyster och Paris. Precis så där oberakneligt och befriat fran hets och prestation som man kan önska.
Olidligt hett. Men nu kommer det visst en riktig regnskur.... A bientot.

Akrobatik på Folkungagatan

Mumma för David - "I trygghetsnarkomanernas land" - Eberhard ?

Övergrepp - igen.

Det gäller att inte bli närsynt, att inte förlora sig i detaljerna.
Morgonnyheterna trummar ut Ekots rapport om statliga ungdomshem som tvärtemot alla regler sätter 15-åringar i isloleringscell.
En rapport om övergrepp. En rapport om övergrepp inom vården. En rapport som (sannolikt) bara är toppen på ett isberg.
En rapport som speglar precis det som den bespottade konstfackseleven Anna Odell ville sätta fingret på.

Och sen det värsta. Reaktionen. Man "ska se över rutinerna". Det handlar, för helvete, inte om bristande rutiner. Det handlar om ett konkurrenssamhälle där vi allt oftare letar efter någon längre ner på stegen att trampa på. För att bli av med lite av frustrationen att man troligen aldrig helt och hållet duger.

Sahlin hos Ehrenberg

Johan Ehrenberg, chefredaktör för tidningen ETC, bjöd in Mona Sahlin och hennes nya kompisar för att diskutera kris, klimat och röd-grön revolution. Gå in på ETC;s hemsida och njut.
Det är amatör - produktion som för tankarna till TV;s barndom. Ehrenberg visar planscher med dystra grafer som inte syns i bild, Lars Ohly ligger i bildskugga under hela första avsnittet, Peter Eriksson i profil är så nära kameran att varje skrymsle av dubbelhakan syns. Men, och det känns väldigt tankeväckande, det här amatörupplägget ger inblickar som de stajlade och retuscherade produktionerna på SVT inte kommer i närheten av. Lars pillar i näsan, Mona har bestyr med en medicinkarta (nikotin, migrän??), Peter är sur hela tiden och Maria brinner, blixtrar och hänger fram över det låga kaffebordet. Det blir inte (enbart) de näsvisa frågorna som ger svaren, utan det spontana uppträdandet.

Se där. En rimlig förklaring till varför pretentiösa, påkostade TV-bevakningar känns så innehållslösa jämfört med ett inslag i P1.
Släta ytor saknar karaktär.

Redaktionell objektivitet

Apropå Iran. Lever i föreställningen att de stora dagstidningarna gör liknande val i sin nyhetsrapportering. Icke sa Nicke.
Svd hade en dubbelsida om händelseutvecklingen i Iran. Med ambitöst "försök -å-fatta-svensson" bakgrundsmatrial. Inte en rad(?) om manifestationen på Sergels torg.
DN körde halva förstasidan och en dubbelsida på Inrikes från plattan. Ingen notis om senaste nytt från själva krigsskådeplatsen.
SvD var inte så imponerade av Sarkozys inhopp i burkdebatten. En liten bild med text.
DN tyckte däremot att det var big-news och la upp en helside-spalt.

I detta objektiva tidevarv är det lätt att glömma alla subjekten bakom redaktionsmaskerna.

Individualism på Sergels torg

P1. En samhällsvetare menade att utvecklingen sedan sextiotalet kännetecknas av framförallt EN strävan. Ökad individualism. Olika rörelser har sen under olika perioder lyckats fånga upp och appellera till den här strävan . Under sextiotalet var det vänstern, under sjuttiotalet var det de gröna, under åttiotalet de nyliberala. Den som uppfattas vurma för att individen får stå tillbaks för gemensamma intressen (vänstern idag) kan inte räkna med några opinionsmässiga framgångar.
Låter som en rimlig analys. Och det förklarar kanske varför det är så löjligt svårt att få konsensus ens i frågor som hotar vår existens. Gärna uppoffringar , but not in my backyard.

Igår. Står i gassande sol på Sergelplattan. Hundratals iranier har samlats för att stödja kampen i hemlandet. Kampen mot det islamistiska styret. Iranier, iranier, överallt iranier. Av och till kommer en ensam kostymklädd man nerför trappen från Kulturhuset. Ser framför mig bilden av den ensamme tjänstemannen med portfölj som oberört lämnar World Trade Center den elfte september 2001. Den kostymklädde, innesluten i sig själv, banar sin väg genom horden av iranier.
Det blir en stark bild av individen mot kollektivet. Vi gör de ofta lätt för oss när vi försvarar vårt "individen-framför-allt-projekt" med att motsatsen skulle vara fundamentalism och sharialagar. Här i solskenet står människor som älskar och försvarar fri och rättigheter för individen. Men som samtidigt har, och värnar om, en gemenskap som jag bara kan bli djupt avundsjuk på.
(Sagt av en ensamvarg som inte dragit något tungt lass i sällskapslivet....)

Sponsor-ship race

Igår var det plåster på såren efter förnedringen på Kanholmsfjärden. Publikfriande kappsegling mellan Skeppsholmen och Djurgårds udde. Sponsorerna skulle ha sitt.

Volvo/Ericsson på Kanholmsfjärden

Kanholmsfjärden har en alldeles speciell betydelse för mig och min bror. Det var det första stora vattnet vi som yngre tonåringar vågade korsa med vår J 10:a. På andra sidan " Attilanten" låg inte New York, men väl Sandhamn.
Nog känns det lite märkligt att detta frihetens hav nu är avstängt och ockuperat av Volvo och Ericsson. Röda och gula jättebojar, patrullerande sjöpolis och en hoper frivilliga vaktbåtar. Och i regel-Sverige höll sig naturligtvis alla hundratals båtarna snällt på rätt sida linjen. Vi förväntades förbli på kilometeravstånd från de gästande världsomseglarna, som därför bara syntes som avlägsna sjömärken.
Sånt här har jag väldigt svårt att finna mig i. Gjorde flera fåfänga instick på den s.k tävlingsbanan, vilket förstås resulterade i en svärm av vaktbåtar och sjöpoliser som hotade med vite.

Strax innan Djuröbron kom Jakob Walleneberg farandes med blond kallufs i vacker träbåt, Nixie.
Jag antar att han inte behövde stanna vid de röda och gula bojarna. Utan kunde sälla sig till VIP-båtarna som låg upplagda på rad precis där världsomseglarna forsade fram. Precis där alla via andra mindre vippiga, men lika segelglada, också ville vara.

Hur går det egentligen till när bil-och telefonfirmor får rätten att stänga av ett innanvatten som omfattas av allemansrätten ?

Ingvar Kamprad sommarpratar

Har en liten radio, inhandlad på ETC, som kan laddas med vev och solceller. Av en tillfällighet slog jag på den för att se om den var vid liv. Mottagningen är inget vidare men signaturmelodin till Sommar i P1 går inte att ta miste på. Ingvar Kamprad gör debut som sommarvärld.

För en svensk jantemänniska, ständigt avundsjuk och van att leta fel, blir det en ganska omtumlande radiopupplevelse. Och när programmet är över känner jag trycket att ta ställning. Går det att tro på karln ?

Ingvar Kamprad är en enkel bonnapojk som drivs av viljan att hjälpa människor till ett bättre liv.
Ingvar Kamprad är anspråkslös och har inte så stora behov, han har så han klarar sig. Pratet om hans stora förmögenhet är trams.- Vad ska jag med pengar till ? Vår tids sjuka är att pengar blivit ett självändamål.
Ingvar Kamprad upprepar flera gånger hur viktigt det är att sätta sig in i vanliga männisikors situation. - Det gör man inte i fina kläder med kamera på magen. Och han betonar hur viktigt det är att föregå med gott exempel. Att t.ex aldrig åka business-class. Eftersom vanliga människor inte kan göra det.
Ingvar Kamprad har aldrig skattesmitit, och aldrig betalat mutor.
Ingvar Kamprad har hållit sig borta från börsen för att kunna jobba långsiktigt. - Vissa ställen går med förlust år efter år men på långs sikt tror vi på dom.
Invar Kamprad vill starta IKEA i Iran för att "öppna upp" det som politikerna inte klarar att "öppna upp".
Ingvar Kamprad flyttade till Schwiez för att hustru Margareta tyckte barnen skulle lära sig franska.
Ingvar Kamprad ångrar sitt köp, 12 miljoner, av den franska vingården som han inte hinner vara på och som bara varit bekymmer. - Jag säljer den så fort jag kan få tillbaka pengarna.
Ingvar Kamprad "är mer än lite intresserad av miljön" och han håller inte med Al Gore och andra om faran med ökad koldioxidhalt. Vattenbristen är ett större hot. Sedan har han en ide om att syre är framtidens bristvara. Därför har han engagerat sig i bambuodlingar som producerar extra mycket syrgas.(???)
Ingvar Kamprad har en stiftelse i Holland för att stödja design och utbildning. Efter segdragna juridiska processer har stiftelsens text ändrats så att den nu även kan fokusera på social mission och hjälp till utvecklingsländer (?). Stiftelsens heligaste princip är att ingen familjemedlem skall kan ta ut av stiftelsens medel för privat bruk.
Ingvar Kamprad är bekymrad att duktiga designers gör IKEA-produkterna för stajlade, så att de inte längre är ämnade för vanliga människor. - Det finns en risk att vi lämnar "spåret".
Han avslutar programmet med att "aldrig har jag haft en så stark känsla av att det mesta är ogjort".

Man får (som vanligt) lita till intuitionen. Humanisterna gör jag tummen ner för. Ingvar -Jesus-Christ - Kamprad får min godtrogna, aningslösa janteröst. (Birger Schlaug och andra med kritiskt sinnelag lär inte svälja betet.. ?)

Volvo ocean race arrives

Ersta har en del fördelar. Bland annat utsikten. Från operationsavdelningen har vi första parkett över Stockholms inlopp och Strömmen.
Klockan ett idag anlände båtarna i Volvo Ocean Race efter tapper segling jorden runt. Först kom Ericsson III tätt följd av slutsegraren Ericsson IV. Mäktigt.
Operationsprogrammet tar inte hänsyn till regattor, inte ens om det gäller hemvändande världsomseglare. Så vi fick ta saken i egna händer. Den överviktige patienten fick sova en stund utan dissektion.....

Individualism på Sergels torg

P1. En samhällsvetare menade att utvecklingen sedan sextiotalet kännetecknas av framförallt EN strävan. Ökad individualism. Olika rörelser har sen under olika perioder lyckats fånga upp den här oemotståndliga trenden. Under sextiotalet var det vänstern, under sjuttiotalet var det de gröna, under åttiotalet de nyliberala. Den som uppfattas vurma för att individen får stå tillbaks för gemensamma intressen (vänstern idag) kan inte räkna med några opinionsmässiga framgångar.
Låter som en rimlig analys. Och det förklarar kanske varför det är så löjligt svårt att få konsensus ens i frågor som hotar vår existens. Gärna uppoffringar , but not in my backyard.

Igår. Står i gassande sol på Sergelplattan. Hundratals iranier har samlats för att stödja kampen i hemlandet. Kampen mot det islamistiska styret. Iranier, iranier, överallt iranier. Av och till kommer en ensam kostymklädd man nerför trappen från Kulturhuset. Ser framför mig bilden av den ensamme tjänstemannen med portfölj som oberört lämnar World Trade Center den nionde september 2001. Den kostymklädde, innesluten i sig själv, banar sin väg genom horden av iranier.
Det blir en stark bild av individen mot kollektivet. Vi gör de ofta lätt för oss när vi försvarar vårt "individen-framför-allt-projekt" med att motsatsen skulle vara fundamentalism och sharialagar. Här i solskenet står människor som älskar och försvarar fri och rättigheter för individen. Men som samtidigt har, och värnar om, en gemenskap som jag bara kan bli djupt avundsjuk på.
(Sagt av en ensamvarg som inte dragit något tungt lass i sällskapslivet....)

Ola Skinnarmo - på nya tankar

Ola Skinnarmo skall ut på nya äventyr. Den här gången i kölvattnet på Adolf Fredrik Nordenskiöld genom Nordostpassagen.
Tidigare har äventyret och den fysiska utmaningen varit i fokus, men efter att för tre år sedan sett hur glaciärer smälter på Svalbbard har Skinnarmo fått nya perspektiv på miljön, berättar han i SvD.
Han hoppas kunna komma hem och hålla föredrag. Och få folk att tänka till.
Lycka till !

Street - tennis

Läser i Södermalmsnytt om den nya racketsporten speedminton. Man spelar med en squashliknaden racket, en vindtålig badminton boll och utan nät. Och bäst av allt, man kan hålla till var som helst. T. ex på Medborgarplatsen.
Speedminton började i Tyskland för sju år sedan och har funnits i Sverige drygt ett år berättar entusiasten Alexander Hargelid, som tror att sporten har potential att bli lika stor som innebandy. Regler och poängräkning är en blandning av squash, tennis och badminton. Bäst av fem set, först till 16 i varje set. O.s.v

För några sedan spelade Å och jag i Hammarby sjöstad något som vi döpte till "Street-tennis".
Vi använde morfars gamla träracketar, som såg ut som stora pingisrack, och en tennisboll. Till skillnad från pingis, badminton, squash, tennis och speedminton fanns det INGA REGLER. Vi ställde oss på promenadstråket vid färjan och slog bollen till varandra. Kom det några gående kunde man slå bollen via husväggen intill. Eller över de förbipasserande. Ibland hamnade bollen i vattnet. Tröttnade vi på den spelplanen flyttade vi oss någon annanstans.
Mera lek, ingen vinnare, mycket skratt. Men lika mycket boll-glädje.
Ungefär som cykelbuden i New - York. Mycket cykelglädje, men inte en regel så långt ögat når.

Konflikt - i P1

Piratatpartiet. Ytterligare ett missnöjes-och-mer-eller-mindre -enfråge-parti ? Knappast något man behöver bry sig om. Att fånga in 10 % av rösterna utan att det finns så mycket under västen, det kunde redan Bert och Ian.
Efter att ha lyssnat på säsongens sista Konflikt i P1 blir jag (sist av alla ?) riktigt nyfiken på den här missnöjesyttringen.
För mig är internet , än så länge, ett ganska begränsat hjälpmedel. Men för åtskilliga, både yngre och äldre än jag själv, är det betydligt mer än så. Livet mer eller mindre står och faller med uppkopplingen. Begränsning, övervakning, intrång i det som blivit livsluften blir förstås en allvarlig fråga.
Sen kan man tycka att vi istället borde lägga tid på "verkliga" möten med "levande" människor. Är inte längre säker på att det ena utesluter det andra.
Men det häftigaste med nätet är nog demokratiaspekten. Rätten att rösta vart fjärde år och att skriva insändare (som någon gammel-medie-redaktör kanske väljer att inte publicera) är inte mycket till demokrati. Med nätet ändras förutsättningarna för debatt och inflytande på ett radikalt sätt . Mindre envägs-kommunikation, mer dialog. Mindre undergivenhet, mer ifrågasättande. Mindre respekt för experter, större respekt för allas kunskap. Politiker, och alla andra som sitter på piedestaler, får vackert kliva ner och lyssna. BINGO.

Stureby - mordet

Vissa nyheter naglar sig fast mer än andra. Mordet på den 15-åriga flickan i Stureby är svårt att släppa tankarna ifrån.
Knivhugg i fyllan har man "vant" sig vid. Men det här är tydligen något helt annat. Till synes normala och "duktiga" tonåringar som maskerar psykisk sjukdom. Fruktansvärt tragiskt.

PSA - riddare

Igår kväll bänkade sig riddarna på Medborgarplatsen där vår Herre bjöd på veckans enda sol.
Den här sköna kvällen löste vi inga världsproblem. Utan gav oss på relationsmysteriet. Och PSA.
Och oense var vi förstås. Om det är något vett i att ta reda på om man kanske har en tidig prostatacancer, som kanske aldrig blir någon riktig cancer men som urologen ändå för säkerhets skull vill operara bort. Vilket kanske medför att man helt i onödan blir impotent. Eller så blir man botad från en sjukdom som annars inom en snar framtid skulle bli livshotande. Och kanske slumpar det sig att just min urolog är en tursam rackare som undviker att skada de känsliga potens-nerverna. BINGO.

Liten på jorden

Rätt sällan som saker får rimliga proportioner. Nyheter, gräl, belöningar, uppmärksamhet, kritik. Utan sans. Utan måtta.
All uppmärksamhet i flera dagar på ett franskt plan som går i havet. Samtidigt som tusentals mer eller mindre färgade går i graven varje dag, utan en rad.
Halva tidningen upptas av EU-valet. Inte för att förklara, utan för att kora vinnare och förlorare i sann såpastil.

I skymningen ser månen liten ut jämfört med Globen...

Ego

Har ett trasigt DN-urklipp från 1998. En stor svart-vit bild på Carl Einar Häckner i profil med en duva på huvudet.
Sista delen av bildtexten... " den gillar alla som duger. För att duga måste man prestera. Ingen talar om att leva."
Känns just nu som en knäckfråga. Dags att ifrågasätta allt jävla självförverkligande ?

Inte utan min kärra

För de flesta transporter duger cykel+ kärra.
Fegar vi i kampen mot invanda och bekväma levnadsmönster?
Försiktighetsprincipen ?

Flagga blått

Har länge undrat varför det hänger blå flaggor från fönstren på Fjällgatan. Det är vackert när de vajar i vinden. Men utsmyckning kan väl inte vara motivet ?



Nej, det är naturligtvis en protest. Mot att Stadsbyggnadskontoret föreslagit rivning av kulturminnesmärkta, blåmärkta, hus på Stigberget.

En ovanligt vacker protest.

Björknäs varf

Björknäs varf under Skurubron är ganska unikt . Ordning och reda, var sak på sin plats. Och samtidigt ett liten oas för bohemer.
Saknade en mutter till fästet för rodret. Det var en udda mutter som mätte i tum, istället för millimeter. Kjelle tog fram burken för muttrar och hällde ut på specialbrädet. En finurlig konstruktion som gör det lätt att hälla tillbaks muttrarna när man hittat den rätta. Hela stället är fyllt av sådana finurligheter.
Klockan tre samlas (alla bohemerna) i skuggan för en väl tilltagen fikarast.

I telefonsvaren till varvet ljuder Hasses vänliga stämma.
Välkommen till Björknäs varf. Det lilla varvet med de små resurserna (!).