Den här bloggen har girighet i underrubriken. Efter att ha sett Uppdrag gransknings sommarrepris "Milleniummiljonerna" har girig-bloggaren fått något att bita i.
Som vanligt blir det några snabba, tvärsäkra omdömen. Följt av stor undran. Arvstvisten mellan sambon Eva Gabrielsson och Erland och Jakob Larsson (far och bror) är lika mångbottnat som den bästa deckare.
Stieg Larsson var inte gift med Eva och han skrev inget(giltigt) testamente. Därför tillfaller allting, inklusive förvaltandet av författarskapet, de biologiska arvingarna Erland och Jakob. För ett år sedan hade det rullat in ca 20 miljoner. Och det är bara början.
Uppdrag granskning gör ett bra jobb och man får en rimlig chans att "döma". Erland vill jag mena är ett (girirgt) stolpskott men hos Jakob kan man ana ett ärligt uppsåt att göra gott i den idealistiske broderns anda ? -Expo (förlaget) kommer att få mer pengar framöver säger han och ser så där norrländskt pillimarisk ut.
Man får en känsla av att det kanske inte handlar om girighet. Utan om kulturkrockar. Erland och Jakob har något gammaldags, egensinnigt, norrländskt(?) moraliserande över sig. De lyckas t.ex övertala förlaget att ändra namnet på Stiegs gamle vän sen trettio år, umeåkirurgen Lars Jakobsson, sedan denne i vredesmod förolämpat pappa Erland i en matvaruaffär i centrala Umeå. Här handlar det kort sagt om hederskultur - som när den kommer utomlands ifrån väcker så ont blod.
Men som vanligt. Varför vågar inte kombatanterna se varandra i ögonen ? Istället umgås de via media och juridiska ombud.
Den tidigare ordföranden i Expo, och tillika f.d justietieombudsmannen Per-Erik Nilsson , levererar ett dystert gammalt citat.
- Man känner inte en person förrän man skiftat arv med denne.
Den som inte har någon deckare till hands - håll till godo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar