Efter några bra dagar i Paris bar det hemåt. Att det tar tre dagar att ta sig från Paris till Stockholm känns egentligen ganska rimligt. Tåg och cykel passar min inneboende rytm. Att andra är mer hemmastadda i flygtempot (på tre dagar hinner man väl flera varv runt jorden) är jag införstådd med. Tåget inbjuder till lite snack med andra och man har gått om tid att fundera. Man är inte, som med flyget, avskärmad på väg från A till B. Utan man är öppen för intryck och bara i största allmännhet på väg. Det är en viss skillnad.
Negerbetjänten är trots en del olyckstillbud lyckligen bärgad till Svedala. Hennes bricka är nu fylld med NoN-Stopp. I en from förhoppning att den får symbolisera generositet , och inte förtryck.
1 kommentar:
Det är skillnad på att resa och att bli transporterad, det förstnämnda tar tid och det senare ska bara gå så fort som möjligt. Föredrar resandet. Då hinner man med. I tanken.
Skicka en kommentar