I P1 diskuterade man tryckfrihetsförordningen. Den är illa anpassad till moderna medier. För konventionella gammelmedier finns regler om källskydd och ansvarig utgivare. På nätet råder anarki. Total frihet, inget ansvar. Det där håller JK på att se över. Bra.
Fick på omvägar höra att en av mina patienter (som jag lagt ner ett oändligt krut på) undrat "om man kan lita på den där dr Secher. Som skriver så konstiga saker på sin blogg och hela tiden är så arg." Intressant.
Att jobba i servicenäring handlar om förtroende. Förtroende är liksom själva varan. Inte konster med skalpellen eller raffinerade röntgenundersökningar. Utan förtroende. Och det skapas mellan fyra ögon. Inte i skrift, inte på bloggen. Möjligen i TV, som rymmer några dimensioner som hjälpligt kan härma det mänskliga mötet.
Att jobba i den här förtroendebranschen och samtidigt lägga ut sina funderingar till allmänt beskådande kanske inte är helt okomplicerat ? Det som är trist är förstås när det inte uppstår någon dialog. Utan den som läser reagerar (kanske känslomässigt), tolkar och skapar sig en bild. Men låter bli att kommentera.
På en bar i Frankrike tittade vi på Wimbledon-semifinal. Den franske barägaren var närmast hatisk mot den erkänt sympatiske Roger Federer. Till slut undrade vi varför. - Jo han hade,minsann, hört av en kompis som hade en kompis som jobbat på Roland Garos-stadion i Paris, att Roger Federer visat diva-fasoner mot personalen på stadion.
Uppenbarligen hade han stort förtroende för sin kompis. Mitt förtroende fick han inte. Men det spelade inte så stor roll, expresson var OK.
1 kommentar:
Det är viktigt det där med "mellan fyra ögon". Det finns många och stora förtroendeklyftor i dagens samhälle på grund av precis det. Man möts aldrig "på riktigt". Avståndet blir för stort. Urusla beslut tas som drabbar den enskilde, beslut som förmodligen aldrig kommit till stånd om man suttit där "mellan fyra ögon"...
Skicka en kommentar