II
Då människorna under himlen alla uppfattade det sköna som skönt
tog det fula gestalt
Då människorna under himlen alla uppfattade det goda som gott
tog det onda gestalt
Vara och icke-vara framväxer ur varandra.
Svårt och enkelt fyller ut varandra.
Långt och kort är grader av varandra.
Ton och röst förenas i samma klang.
Framför och bakom bildar ett sammanhang.
Därför utför den vise sin handling utan att verka.
Han meddelar undervisning utan ord.
Alla ting kommer till stånd, och han vänder sig ingalunda bort från dessa
Han skänker dem liv, men tar dem icke i besittning
Han uträttar, men gör intet till sitt,
fulländar, men fasthåller icke.
Det är emedan han icke fasthåller
som hans förtjänst icke kan tagas bort.
2
När var och en i världen ser det sköna som skönt
då finns det fula
När var och ser det goda som gott
då finns det onda
Sålunda:
Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Långt och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra
Därför går den ädla människan runt och gör ingenting
undervisar utan att tala
De tiotusen tingen blir till
men han gör inte anspråk på dem
Han verkar för dem men gör dem inte beroende
Han gör sitt värv men tar ingen ära för det
Eftersom han inte tar ära
kommer äran aldrig att tas ifrån honom.
2009
Lyssnar på Studio ett i P1. Diverse debatter. Men hela tiden detta ständiga antingen - eller. Nästan aldrig både - och. Synd.
Läser pensionsexperten i DN. Vi måste höja pensionsåldern säger hon. Om vi skall behålla vår standard.
Nog har man en känsla av att mycken olycka hos oss i väst beror på att vi klamrar oss fast, vid hälsa, ägodelar, prestationsförmåga och status. Nästan livrädda att förlora något. Avstår man istället, som Lao förordar, är det inget som kan tas ifrån en. Ganska listigt :). Samtidigt slås man ständigt av att folk som ofrivilligt går miste klarar sig så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar