Paris

Skulle bli glad och lättad om klimatmötet i Paris blir en framgång. Men tappar inte sugen om det inte blir det. Jag tror det viktigaste är förändrade attityder hos tillräckligt många. Nerifrån och upp, inte uppifrån och ner. "Linje 3".

Planeten

Den jag matar

En gammal 
indianhövding sitter 
och pratar med sin sonson. 
Han sörjer en tragedi som inträffat i familjen.

Jag känner att jag har två vargar 
som kämpar mot varandra i mitt  hjärta. 
En av dom är våldsam, hatisk och hämndlysten. 
Den andra är kärleksfull, förlåtande och medkännande.

-  Vilken varg kommer att vinna, farfar ? 
-  Den jag matar.

L F

Vill man elda på sitt upphetsade hjärta så passar Lennart Fernström. (Syre)
Här

Tidningen kan rekommenderas ..

PG

Om man vill lugna ner sitt upphetsade hjärta brukar det vara bra att lyssna till Per Gahrton.
Så även nu.

DN-debatt

PS

dagen efter ..

Att jag öga mot öga med landets statsminister inte säger (och inte ens tänker) mitt hjärtas mening, nämligen att det han precis bestämt är vedervärdigt och inhumant, känns inte bra. Ett sorgligt utslag av feghet och vilja att vara till lags. Skrämmande, igen.

Dagen efter

Några tankar och känslor dagen efter utflykten till Malmö :


Det känns bra att leva livet spontant ( bestämde mig en timma innan tåget gick, 06.21 ).

Märkligt hur man kan sitta 9 timmar på tåg och det känns som 2.

Jag lärde mig inte mycket, men har ändå en annan bild, mer levande. Kontrasten mellan mitt gynnade tillstånd och deras utsatthet blev tydligare, inte minst på tåget hem, sida vid sida.

Skrämmande hur snabbt jag ställde in mig på att vara överheten till lags.

Blev stressad när jag inte kunde visa något ID, trots att jag naturligtvis förstod att det inte var på allvar för mig. Det borde öka förståelsen för vad dessa människor på flykt genom ett fientligt Europa går igenom.

Känns som om tröskeln för att gå från ord till handling har sänkts.

Malmö

Här är Ulrika Bys mer initierade rapport från statsministerns besök i Malmö.

En dagsutflykt

Redo (2)

Om någon är intresserad så finns det en bättre intervju med Daniel - Åland - Lampinen från Absolut svensk i en utmärkt P1-dokumentär kallad Rädda Sverige ( i del 2) av Måns Mosesson . Daniel är oerhört klar och konsekvent, men jag tror inte (längre) han är särskilt representativ för människor med främlingsfientliga/rasistiska idéer. För mycket ensamhet, för mycket kyla, för mycket analys, för lite känsla.

Redo

PS

När jag kommer av tåget står det poliser och folk från socialen och, som jag uppfattar det, väntar på familjen jag haft sällskap med. Lugnt och stilla visar de upp sina papper och allt gör ett inövat intryck. Ångrar att jag inte fick med mig något namn eller telefonnummer för att höra hur det går ..

Hör lite senare på TV att en ledande MP-politiker i Stockholm talar om att kommuner i olika delar av landet kan hjälpas åt, nu var det tydligen ett hundratal flyktingar på väg från just Malmö till Stockholm. "Min" familj ?

Att bli berörd och personligt engagerad, är det en farlig väg att gå ? Då kanske hela världen vill flytta hit ?

En dagsutflykt

Tog tåget i morse till Malmö, fråga mig inte varför, kanske av nyfikenhet - vad är det som händer ? - och en reaktion på att bara matas i soffan framför radio och TV.
Känns märkligt att rusa fram med X-2000 genom den svenska glesbygden ( söder om Mälaren ) samtidigt som man försöker förstå varför Sverige inte kan ta emot fler flyktingar.
På Malmö Central sitter enstaka flyktingar, inga kontroller, inga poliser, bara en prydlig skylt som vägleder immigranter med barn till andra sidan gatan. På Stora Torget riggar man storskärm för matchen mellan Malmö FF och PSG, Zlatan har sett till att alla kan se hans återkomst. Somliga är mer .. o.s.v
Tar pågatåget till  Hyllie där Malmömässan fungerar som uppsamlingsplats och tillfälligt boende. Höga stängsel, en tjugoårig vakt som började i förrgår med stränga instruktioner att hålla tyst, två flyktingar står i regnet och fryser, det är allt.
Äter en torr biff på Jensens Böfhus, läser några sidor ur Sapiens, boken om människans allt annat än smickrande historia, går ut i regnet för att återvända till Malmö Central. Plötslig är det väldigt mycket poliser, väldigt mycket människor och väldigt många kameror, alla eskorterar statsminister Stefan Lövén. Istället för Pågatåget slinker jag med ner för rulltrappan till Öresundståget. Statsministern står på perrongen och språkar med poliserna i väntan på tåget, jag får en skymt av min favoritreporter på DN Ulrika By. Livvakterna ser lite misstänksamt på mig, onekligen är jag katt bland hermliner, utan riktig kamera och med palestinaschal runt halsen. Så kommer tåget från Köpenhamn in på stationen och det stora sällskapet går ombord, jag tar dörren i andra ändan av vagnen och slår mig ner. Först nu förstår jag att det hela är en uppvisning, man är i färd med att göra en reklamfilm för den svenska gränskontrollen. Alla kontrolleras, statsministern hälsar glatt på passagerna, stämningen är gemytlig. Det hade varit roligt med ett bild på spektaklet men jag har fått lite panik eftersom körkort och pass ligger kvar hemma. När statsministern närmar sig mitt säte möts våra blickar, och jag frågar ängsligt "om man måste bära ID".  Han svarar lite generat "att det är väl bra om man har ". Vad poliserna registrerat av det här vet jag inte, men i vilket fall så är jag den enda som de inte avkräver legitimation. Gör man reklamfilm  på en tagning vågar man inte chansa ? Lättad kliver jag av tillsammans med statsministern och hans följe, har nästan glömt bort att det var Pågatåget jag skulle åka med. Men det återstår att komma upp från perrongen, vid rulltrappan står en ny polis som får veta att jag saknar legitimation. "Är det sant" säger han förvånat. Sen flinar han och släpper fram mig. Onekligen mycket blandade känslor. Hur hamnade vi här ?
.
Hänger en stund på Malmö Central innan det är dags för återresan till Stockholm. Ögonen fastnar på en  söt familj i alla åldrar, farfar håller på att stuva om bland plastväskorna, den minsta tjejen skrattar så gott, dom utstrålar lugn och sammanhållning. Blir glad och förvånad när jag förstår att vi ska resa åt samma håll, i samma vagn. Så nu sitter jag här omgiven av en trött familj från Syrien, som förhoppningsvis är på väg mot ett tryggare liv. Glömmer dom inte i första taget.

Behöver smälta dagens intryck, vad de nu kan vara värda. Skulle tro att jag står där jag stod igår även i morgon, och där nästan alla politiska partier stod för några månader sedan. Nämligen att riskerna, obehaget och kanske t.o.m uppoffringen överskuggas av viljan att ställa upp för människor som av goda skäl söker sig hit.

PS
Har inte haft personlig kontakt med Migrationsverket, men på hemsidan verkar intresset måttlig för enskilda uthyrare.

Allvarligt talat

Ingen 

kan försvara 

egoism på ett lika 

övertygande sätt som

Lena A.

Snart är det jul ..

Alla älskar Karl Bertil Jonsson,
så vad är problemet ?
Att vi bara gillar att dela med oss på julafton ?

till var och en efter för behov
från var och en efter förmåga 

Förlorare

Känns just nu som om man borde stoppa in huvudet i frysen för att hålla det tillräckligt kallt.

Håller med Jonas Sjöstedt i hans reaktion på regeringens senaste bulla. Nu stänger vi gränserna, vi tänker inte vara något föredöme för EU, att människor som flyr för sina liv får sitta emellan kommer i andra hand.
Ifrågasätter inte att det är problem när så många kommer på så kort tid. Men varför kan vi inte reagera som man gör på en idrottsplan, som vi vill att människor ska reagera i alla andra sammanhang - man kommer igen, man hittar nya lösningar, man ger sig fan på att det skall gå ? Nu känns det som vi spelar i ett lag som inte vill vinna.

I morgon ringer jag Migrationsverket och hör om någon är intresserad av min lägenhet (34 kvm) i Stockholm som står tom i veckorna. Jag har inget lust att spela i ett torsklag.

Redo ?

När jag börjar skriva det här inlägget tänker jag att "nu gäller det att hålla tungan rätt i mun", vilket i sig är avslöjande, och pinsamt.

Såg Absolut svensk avsnitt 1 med Soran Ismail igår. Hade höga förväntningar som delvis infriades. Nu efteråt är jag orolig att vi inte får träffa "rasisten" Daniel i det återstående programmen, utan att man rusar vidare mot nya halvfärdiga samtal. Det vore synd, väldigt synd. För sällan eller aldrig har jag känt att ett samtal varit så nära att sätta fingret på det här med främlingsfientlighet.
Daniel är svensk som flyttat till Åland för att slippa bo med mörkhyade, han kallar sig rasist, han verkar nöjd med det. I de korta glimtar vi får se och höra definierar han inte någon gång vad han menar med rasism. Vi får nöja oss med hans uppfattning att vi är ännu inte redo för mångkultur. Vilken knappast är detsamma som rasism.
Soran vänder sig förtjänstfullt till en psykolog i Uppsala och genomgår ett test som visar att han har medelstarka autonoma preferenser för ljushyade människor framför mörkhyade. Han verkar inte särskilt besviken, utan full av förtröstan att hans förnuft och medkänsla skall stå emot de fördomar han uppenbarligen har.
Undrar vad Daniel hade fått för resultat. Och jag själv. Och svensken överlag.

Att inte vara redo för mångkultur, är det kärnan i sverigedemokratin ?
Vi som säger oss vara redo, hur ärliga är vi ?
Jag vill, jag bör, men kan jag ?

Absolut svensk avsnitt 1

SÄPO, here I come

på min lediga dag åkte jag till centralstationen utan att riktigt veta vad jag skulle göra där, kändes märkligt att vara den enda som varken väntade eller var på väg, fick veta av röda-korsfolket att migrations-verket numera bara fanns på plats i Märsta, det var synd, till slut hade jag varit där flera timmar utan att veta riktigt varför, på spaning efter … ja, det kan man undra

Cembalo

slank in i Katarina kyrka, högmässan var över, de sista åhörarna på väg ut, några dröjde sig kvar, en ung man gick runt och provspelade instrumenten, några mindre orglar, en flygel, och så satte han sig vid cembalon, det lät gudomligt vackert, aldrig tidigare har jag sett eller hört en cembalo på riktigt, tog ett kort på det vackra ljuset som föll in, och slank ut igen

av någon anledning sätter jag större värde på de här ögonblicken än de stora tillställningarna, är nog lite folkskygg ..

November

Solen står lågt och snön är på väg, som det brukar vara i november. 

Om det känns oroväckande, 

det väljer man själv ?

Idag

Tycker faktiskt lite synd om SÄPO idag.

Men, nu får var och en göra sin egen riskbedömning, det är bra.
Idag ser alla jag möter väldigt snälla ut ..

Må klokare liv ..

det ringde en försäljare medan jag koncentrerade mig på att handla i konsum, han ville jag skulle prenumerera på en nystartad tidning, den vill förändra världen, du behövs, nej jag har redan en sådan tidning, men den här behövs också, nej jag hinner inte läsa, men vi behöver ditt stöd, fan va´ envis du är, ja !, jag ger mig

så nu kommer Syre en gång i veckan, och jag ångrar mig inte
i senaste numret skriver Nike Markelius en dödsruna över mänskligheten
instämmer, tyvärr.

...
en förhoppning om att när jorden gjort sig av med oss så kommer ett nytt klokare, följsammare liv att ta plats på den här vackra planeten

Må klokare liv komma efter oss

Omgiven av ..

På väg till Västerviksbussen passerar jag varje söndag Pocket-Shop, vilket förklarar "obalansen" och mitt aktuella innehav av olästa böcker.
Har ett inbyggt motstånd mot själv-hjälpsböcker men förra helgen kunde jag ändå inte motstå Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Trots alla invändningar man kan ha mot att dela in folk (i färger) så är jag glad, till och med tacksam, att jag läst den.

Obalans

Nu har det blivit obalans mellan böcker in och böcker ut. Dags att stänga gränserna, komma till ro, och börja läsa.

Kom igen !

När jag kommer med swebussen från landet och kliver in på Cityterminalen och möter horder av människor som trängs och stressar så kommer den där känslan jag bestämt mig för att inte känna och jag reagerar på ett sätt jag bestämt mig för inte reagera på. Jag blir rädd, och vaksam. Så mycket för det snacket.

Men så lätt får det inte vara. Nu sätter jag vinterdäck på cykeln och ger mig ut i min stad, på mina gator, och gör ett nytt försök ta befälet över mina känslor. Vore pinsamt om man vore ett så lätt byte för de som vill skrämmas. Vilka de nu är, egentligen ..

Fasa

Å ena sidan vill jag hålla huvudet kallt och ställa mig vid sidan om. Å andra sidan är det omöjligt att inte dras med, och jag vill också vara en del av det som upptar andra.

I kväll har jag bjudit två vänner på middag, när de kommer in i lägenheten är radion och TV:n påslagen för att vi skall kunna höra vad SÄPO har att säga om den förhöjda terrorberedskapen. Under resten av kvällen har vi låg volym, ifall något nytt skulle inträffa. När de gått fortsätter jag att hålla mig uppdaterad ..

Vi styrs av känslor, på gott och ont.  Gott för att det i vissa lägen gör det lättare att fatta beslut, men också för att livet känns mer meningsfullt när man "följer sitt hjärta". Ont för att de känslor som styr oss är anpassade för ett liv på savannen och i hög grad innebär att vi i ett modernt samhälle är oförmögna att bedöma risk.

Vi talar i familjen  om att inte åka ner till City, utan stanna kvar på trygga (?) Södermalm. Tar jag ett steg tillbaka och tänker efter så inser jag snabbt att risken med City och stora folksamlingar är obetydlig jämfört med mycket annat, även om SÄPO höjer hotbilden till fem (5). Men det spelar ingen roll, terror är hotfullt på ett sätt som andra faror inte kan mäta sig med, känslomässigt.

Åh vilken fasa

PS
Förlåt, men alldeles bortsett från vad som skrämmer så finns det en annan aspekt. Den om rättvisa, den om att vi borde sitta i samma båt. Många andra lever i ständig skräck, samtidigt som vi lever utan att någonsin behöva frukta för våra liv. När klimatet förändras får andra ta konsekvenserna av vårt leverne. Den billiga T-shirten har ett pris någon helt annanstans. O.s.v. Så när terrorn drabbar även oss så vill jag, hur hemskt det än låter, tänka att det är inte mer än rätt.

Gråzonen

Skulle önska att att alla (mina kompisar) som nu inspireras av Hollande och av Bush-liknande retorik (är du inte med oss är du emot oss) läser vad Åse Seierstad skriver i dagens DN. Så vi lär oss av Norges enastående sätt att reagera på ett av de  brutalaste terroristangrepp världen skådat.
Jag känner styrka att gå ut i novembermörkret efter att ha läst hennes text.

IS skrev efter attackerna att detta bara är början. Låt oss säga detsamma: Detta är bara början. Här i gråzonen finns det plats för alla färger.

DN Seierstad : Islamofober och IS drivs av samma hat

PS
Det lilla i det stora .. vad vore det mest radikala jag själv kunde göra ?
Det kanske vore att åka till någon av de segregerade förorterna (Vivalla i Örebro lär värva flest) och sätta upp ett plakat där det står:
Du som funderar på att ansluta dig till IS, ring 070 - 789 11 12 och bli min kompis istället.

Perspectives

(From The other 98%)

Som andra

Det kanske är dags att tänka om.

Vi skördar gärna frukterna av globaliseringen när vi förlägger vår produktion där arbetskraften är billig, obekymrat handlar vi varor från länder vars befolkning tvingas arbeta under förhållanden vi själva aldrig skulle acceptera, att svensktillverkade vapen går till aggression och inte försvar bekymrar oss föga, o. s. v. Samtidigt förväntar vi oss att det våld och den oro som finns där ute aldrig någonsin skall drabba oss. Att vi själva skulle ha någon skuld i det våldet och den oron är oss fullständigt främmande.
Ohederligt, kan jag tycka.

Nej, det går inte längre att tro att just jag skall vara förskonad, det går inte längre att ta avskärmningen och tryggheten för given. Istället får jag precis som så många andra människor i världen vara tacksam för varje dag jag har mitt hem och min familj, tacksam för varje dag som präglas av tillit och kärlek, och inte av våld. Och kanske framförallt, kunna stå pall den dag det inte är så.

Jag vill vara orädd, lika orädd som terroristen.


att inte hålla fast vid det man uppnått 
utan släppa som om det vore en lek
som en fiskare som kastar tillbaka i vattnet

den som vill behålla skall mista.
den som kastar bort skall vinna

??

Kan man tycka det är stötande att dådet i Paris får så oändligt mycket mer uppmärksamhet än attacken i Beirut dygnet innan utan att beskyllas för att förringa det som hänt i Paris ?
Kan man känna oro för hur klimatförhandlingarna skall påverkas av terrorattentatet utan att beskyllas för att förringa det som hänt i Paris ?
- Ja.
- Ja

13/11

Först nu på morgonen blir jag varse det fruktansvärda som hänt iParis. Precis som efter 9/11 och alla andra terrordåd där man själv varit förskonad är det många tankar som slår en. Vill vänta med det, och bara känna med dom som nu förlorat nära och kära.

Välkomna !

Uthyres - till flyktingar

Resurs 

Inlevelse

Föregående inlägg borde nog heta "Ordning och reda". För det är vad politiker och beslutsfattare nu verkar tävla i att åstadkomma.
Tänk om vi istället tävlade i inlevelse. Hur känns det att leva i ständig rädsla för vad som ska hända ens hem och familj, hur känns det att ta beslutet att överge allt man äger och har och kanske lämna delar av familjen kvar, hur känns det att sitta i en liten farkost på Medelhavet, hur känns det .. att hela tiden leva med fara för livet ?
Tänk om vi istället tävlade i att skapa ordning och reda för dessa människor, snarare än för oss som  tänker spendera 75 miljarder på julhandel.

Människovärde

Lyssnar på nyheterna. Får höra att det är fara för ordningen och säkerheten i landet, därför måste vi nu börja kontrollera våra gränser. Troligen i förhoppning om att några kan skickas tillbaka och att andra blir avskräckta. Det kanske fungerar.
Känns så sorgligt att vi istället för att på alla tänkbara sätt försöka ställa om och ställa upp för de här människorna som flytt från krig och förföljelse skall ägna oss åt systematisk själviskhet.

75 miljarder kommer vi att lägga på julhandel enligt prognoserna.
Det har vi förstås gjort oss förtjänta av ?
Väl använda pengar ?
Värt att fira ?

Inspiration

Fattighuset, som tillkom genom en privat donation, byggdes 1749-51, troligen efter ritningar av Carl Hårleman. 1748 hade välborna Anna Hansdotter Cederflycht på Helgerum skänkt 100.000 daler kopparmynt till Västerviks stad för upprättande av ett fattighus "åt sexton usla och utarmade fattiga människor". Huvudfasadens dekorativa utsmyckning är koncentrerad till en kalkstensportal, som kröns av en inskriftstavla. Huset täcks av ett påtagligt högt tegeltak med utsvängda takfall.

Rädsla

Bland de som inte vill begränsa invandringen är det en vanlig uppfattning att de som vill begränsa invandringen är rädda. Rädda för det som är främmande och annorlunda, eller rädda för att vi skall tas ifrån vår välfärd.
Det kanske stämmer, men ..

1.
Det är naturligt att man blir rädd för det som är annorlunda, det är en självbevarelsedrift. Men om man vill och bemödar sig bara minsta lilla så är det löjligt enkelt att bli av med den rädslan. Ett steg framåt, istället för ett bakåt.

2.
Troligen försämras inte vår välfärd på sikt av att det för tillfället kommer många flyktingar.

3.
Även om det skulle vara så att vår standard försämras av invandringen så har vi moraliskt sett inget val.

4.
Om man är en av de som har det gott ställt, behöver man vara så rädd för sänkt standard ?

5.
Ingenting ger mer mening och belöning än att kunna dela med sig, oändligt många kan vittna om det.

Amen

ETC Vad varje människa bör känna till ..
Särtryck som kan beställas från ETC. Vet inte riktigt till vilka jag skall sprida mina ex ...

Hjorten

Sjön Hjorten norr om Västervik.

November

Cyklade ut till Horns udde efter jobbet, där är så vackert.
Nu såg jag inte det, eftersom mörkret infaller redan klockan fyra i november.
Stod på bryggan och tittade ut i det bäcksvarta, var jag så säker på att vattnet och öarna låg där ute ? Då hörde jag ett fint kluckande av vågor som slog mot bryggan, havet gav sig till känna med en liten viskning. I all anspråklöshet kändes det stort. 

Tjuvheder

Såg filmen Tjuvheder på Victoria i eftermiddags. Vet inte om filmens innehåll påverkade mig men tog det säkra för det osäkra och låste min (älskade) Afrika-cykel extra ordentligt.
Filmen ? Fem av fem, tveklöst. En modern Dom kallar oss mods, högt tempo, känsla, hundra procent trovärdigt. Se den !

Radhus

Det lilla i det stora, det stora i det lilla …
Ryktet hade nått oss att vårt gamla radhus var i full färd med att få balkong och att gräsmattan på framsidan ersatts med asfalt. Kände mig tvungen att åka ut och kontrollera och bilda mig en egen uppfattning om det var så illa som grannen hävdade. Och jag måste nog ge henne rätt.
Hur som helst, det knepiga är när man inte pratar med varandra utan oenigheten skall avgöras av någon instans eller myndighet, då är det kört, då kan man ha planterat en osämja som kan ta år och decennier att bli kvitt, hur liten fråga det än gällde från börja. Det gäller i det lilla, det gäller i det stora.

PS
Skönt att se att den som var värst på att klippa rak häck fortfarande var det.

Ubuntu

Att kompensera betyder att man försöker ersätta, uppväga, gottgöra eller utjämna något som inte är önskvärt. Det kan gälla olyckshändelser, det kan gälla avsiktliga handlingar, som t.ex koldioxid-utsläpp vid transporter. I sämsta fall betyder kompensationen bara att den skyldige blir av med sitt dåliga samvete utan att vare sig attityder eller sakernas tillstånd förändras, i bästa fall hjälper det till att eliminera det icke önskvärda.
För att vara beredd att kompensera det som inte är önskvärt fordras att man känner någon form av skuld, gör man inte det så behöver man heller inte kompensera ? - Det är faktiskt inte mitt fel att de krigar i Syrien.
Skuldkänslan blir man av med genom att gömma sig i mängden ? - Det spelar ingen roll för klimatet om jag reser mindre så länge alla andra fortsätter resa.
Att försöka kompensera för det icke önskvärda även om man inte känner någon skuld och utan ha några (som helst) försäkringar om att det ger resultat framstår (idag) som naivt och korkat.
Enda sättet att ändra på det är nog att vi i grunden har en annan inställning till våra medmänniskor, att vi tillräckligt mycket längtar tillbaks till en tillvaro där jag är för att vi är.

kanske

Kompensation

I sedvanlig präktig anda tillkännages härmed att jag nu klimatkompenserat på ETC-KLIMAT för den senaste resan t. o. r  New York.

Ur ETC-klimatkompensation:

500 kr i klimatkompensation betyder 100W solceller i en solcellspark. Den producerar 100 kWh per år och innebär en minskning av utsläppen på jorden. Jämfört med kolkraft betyder solceller en minskningmed 1 100g per kWh. Jämfört med gaskraft ligger kompensationen på 400g per kWh. Vi räknar därför med en reduktion med cirka 700g per kWh i den nordeuropeiska elmixen. (Och det är den vi tillhör i Sverige).

Efter ett år har du alltså kompenserat 70 kg koldioxidutsläpp. Efter tio år 700 kg. Och efter 20 år 1400 kg. För att inte gå alltför långt i framtiden räknar vi därför med att du ska kompensera ditt utsläpp på 10 år. Det är det pris vi anger i kalkylatorn ovan.

t. o . r N.Y - 3498 kilo CO-2

700 kilo - 500 kronor enl ovan

1 kilo - 0,714 kronor

3498 kilo - 2498 kronor

/http://klimatkompensation.etc.se/

Konsekrati

Den som hört ordet förut räck upp en hand !

Med konsekrering menas social, moralisk och estetisk upphöjelse. Det är auran, inte förmågan och kunskaperna som räknas. Typ Djursholm.

Konsekrati

Efter att ha stiftat bekantskap med det nya begreppet trillar det ner polletter.
Igenkänning - yes .
Förklarar andra fenomen, med andra namn - yes.

När människor från länder som drabbas av krig och förföljelse flyr i förhoppning om att skapa sig säkrare liv för sina familjer och de  möts av misstro, missunnsamhet och avståndstagande, då handlar det nog om just konsekrati, och i förlängningen om rasism. Social, moralisk och estetisk upphöjelse - jag är faktiskt mer värd än du.

Tänk dig in i att du efter en "landsomfattande" kärnkraftsolycka flyr hals över huvud med dina tre barn och betalar allt du äger och har för att ta dig över ett iskallt Östersjön. Vad skulle du säga när du/om du kommer i land ?
- Jag är faktiskt mer värd än du, flytta på dig !
- Jag vore oändligt tacksam om du vill du emot mig i ditt land.
- Jag har varit motståndare till invandring i hela mitt liv,
  så jag förstår om du säger nej.

Fascinerad

Igår var det storm, på solen. Det går nog inte riktigt att föreställa sig, men konsekvensen blev att flygtrafiken i södra Sverige fick ställas in då radarn slogs ut. När man hör den nyheten kan man reagera med fascination eller irritation. Spontant blir jag fascinerad, och det är ingen jag vill ändra på.
Vilket betyder att om jag står på Kastrup och redan är försenad och längtar hem till barnen i Bromma så skulle jag luta mig tillbaka, och ringa hem och glatt berätta för familjen att det stormar, på solen.

Och så det gamla vanliga ; man väljer "vilken varg man föder", den spontana irritationen kan bytas ut mot fascination. Den spontana rädslan kan bytas ut mot nyfikenhet .. osv.


Hashmid Fulton som jag skrev om igår sa så här :

Tror du att vårt naturumgänge skulle förbättras om vi började promenera mer?

– Ja, utan några vetenskapliga bevis skulle jag faktiskt gissa det. När vi inte går befinner vi oss antingen i ett fordon eller i en byggnad. Då kräver vi att kunna påverka allt: vill vi ha mer ljus trycker vi bara på strömbrytaren. Men solen eller molnen går inte att styra. När vi går ut är det vi själva som blir påverkade. Vi är en del av naturen men beter oss som om vi står över den. Därför får vi också global uppvärmning.

DN-ÅSIKT

HÄR ett förslag om hur mottagandet av flyktingar kan lösas ; genom att göra det lättare och mer lockande för alla som har utrymme och vilja att ställa upp.
Har svårt att hitta invändningar men barometern visar att 71 % inte håller med.
Hjälp.

3/11 forts.

Nu är majsen skördad 3/11

Sjön Hjorten 3/11

Efter att ha bott ett tag i den lilla staden med det lilla sjukhuset har förstås den stormande förälskelsen bedarrat något. Men varje gång jag möter någon av alla godmodiga och tåliga patienter så kan jag inte låta bli att känna mig hemma. Många bor på gårdar, alla har naturen inpå knuten, det gör nog att man får ett annat förhållande till sjukdom och död.

Konstnären Hamish Fulton är inne på samma spår, i gårdagens DN :

Jag tror inte att teknologin kan lösa problemet med klimatförändring. Vad som behövs är en omprövning av vårt sätt att leva. Teknologin har byggt en mur mellan den mänskliga perceptionen och naturen, säger han och exemplifierar med en självupplevd scen från Arlanda ett par timmar tidigare: flygresenärerna som kommer ut ur planet och genast stoppar hörlurarna i öronen för att sedan stirra ner på mobilskärmarna.

3/11

Sitter i soffan, stänger av fotbollen, pratar med nära och kära, sätter på en kopp kaffe till, vill gärna njuta av den jour-fria tisdagen, grubblar en del, lägger in en nioktin-fri prilla, känner att det svider lite i benen efter kvällens cykling, det går ingen större nöd.

Varit i Västervik i två månader, och är faktiskt osäker på om jag fått en droppe regn på mig.

Hökens gata

Ögonkontakt

kanske

människan har förmåga att reflektera över det som varit och det som kommer, det går inte att ändra på, inte ens om man försöker, sen kanske somliga funderar mer och andra mindre, men att vi helt och hållet skulle leva instinktivt som andra djur (med mindre hjärna) är tyvärr uteslutet, och därför får man vackert finna sig och göra det bästa av den här ångeskapande lotten, vilket för väldigt många, kanske de allra flesta, betyder att man tror på en högre makt och att livet fortsätter någon annan stans efter döden, det blir så outhärdligt annars, hur väl man än lever blir det i slutändan meningslöst så fort man börjar tänka på att snart är alltihop över, alltså, är man inte troende så gör man bäst i att sluta tänka över huvud taget (vilket är omöjligt), annars blir man galen … vilket inte är hela världen, så länge galenskapen inte tar sig uttryck som kommer att skada de som ska leva här på jorden efter oss, så länge vi känner ansvar för något mer än bara vårt individuella välmående … vilket kanske kan lösa det till synes olösliga existentiella problemet att livet är meningslöst, eftersom det jag gör för andra överlever mig, den underbara känslan som blir så uppenbar när det gäller de egna barnen kanske kan vara ledstjärna för hur vi förhåller oss till livet i stort, det kanske blir mindre ångestfyllt då, och somligt av det som idag orsakar konflikter och osämja kanske istället blir möjligheter att skapa mer meningsfulla liv, att släppa in flyktingen och låta oljan bli kvar i marken kanske inte längre är en uppoffring utan den bästa investering vi kan göra