Övervikt - DEL 2

Övervikt beror på ett felaktig beteende. Risken för att hamna i ett felaktigt ätbeteende ökar med modern livsföring, dvs stor tillgång på energität föda och stillasittande arbete.
Ärftliga faktorer ändras inte på kort tid, och är därför inte någon förklaring till den ökade förekomsten av övervikt.

Bland människor med högre s.k socio-ekonomiskt status (dvs högre utbildning och bättre ekonomi) föreligger sannolikt dels en större medvetenhet om dessa förhållanden, dels en större förmåga att anpassa livsföringen, med mer lågenergikost och regelbunden motion.

Sannolikt är förutsättningarna också större att medvetna föräldrar kan delge sina barn denna kunskap.

Övervikt är lika vanligt bland män och kvinnor, men merparten av de som opereras är kvinnor.
Det finns inte starkare medicinska skäl att behandla övervikt hos kvinnor än män. Möjligen tvärtom. 
Män som vårdplaneras för operation tvekar ofta in i det sista, något jag aldrig stött på bland kvinnor.
Möjligen speglar ovanstående att det är ett större subjektivt lidande, mindre accepterat, för en kvinna jämfört med en man att vara överviktig. I Sverige. I t. ex Sydafrika kanske förhållandet är det omvända ?
Man kan räkna ut behovet av kirurgisk behandling av övervikt utifrån den aktuella förekomsten och den framtida förmodade förekomsten. Sådana uträkningar utgår ifrån att andra sätt att komma tillrätta med problemet fortsätter att misslyckas. Sjukvården anpassar sig till denna "analys", och stora resurser läggs på att " klara av " det framtida behovet av överviktskirurgi.

Den aktuella inställningen i Sverige till överviktsbehandling lutar sig mot  SOS-studien, som med långa uppföljningstider kunde visa att kirurgi var överlägsen konventionell (icke)behandling. Men det är uppenbart för den som är i branschen, att professionens förhoppningar om detta som den "slutgiltiga" lösningen blir alltmer ödmjuk. Behandlande kliniker samlar långsamt på sig erfarenhet av patienter som, när motivationen att följa den stränga regimen börjar tryta, kan "trotsa" den lilla magsäcken och återgå till ett tidigare ätbeteende.
Det är viktigt att komma ihåg att den kirurgiska metod som är förhärskande idag (gastric by-pass) bara är " en hjälp" att gå ner i vikt. För några decennier sedan användes en metod kallad tunntarmsschunt, som övergavs p.g.a av allvarliga biverkningar. Den innebar att operationen "gjorde hela jobbet", då näringen, oberoende av patientens beteende, rann rakt igenom. Gastric by-pass ställer krav på ändrat beteende.

Överviktskirurgi utförs i första hand med s.k titthålskirurgi, vilket i jämföresle med konventionell kirurgi medför stora matrialkostnader vid varje operation. Vilken i sin tur innebär att det finns starka ekonomiska intressen att uppmuntra kirurgi som "den enda fungerande behandlingen ".

Även om man ur ett hälsoekonomiskt perspektiv visar att överviktskirurgi  totalt sett är "lönsamt", så innebär det de facto en stor kostnad. Pengar som istället kan läggas på behandling av tillstånd som, till skillnad från övervikt, inte kan behandlas med annat än sjukvård.

Man kan också uppfatta att vårt förhållningssätt till överviktsproblemet  speglar en allmänt förhärskande attityd. Människan är en "maskin"som kan lämnas in för lagning, vi är otåliga, kortsiktiga och obenägna att se till bakomliggande orsaker, vi är vana vid att haka på tillfälliga trender, vi är benägna att nappa på lösningar som innebär en "quick-fix", och vi är vana vid att ekonomiska kalkyler och drivkrafter styr våra livsval. Detta sammantaget har inneburit att överviktskirurgin bedrivs enligt ett marknadsekonomiskt effektivitetstänkande som sannolikt saknar motstycke inom sjukvården.
Samtidigt kan man konstatera att detta effektivitetstänkande inneburit enhetliga vårdprogram och  föredömlig utbildning av nya överviktskirurger. Vilket kommer den som skall opereras till godo, och befrämjar "lika vård för alla".

Man kan även spekulera i om medial skrämsel i kombination med trendkänsligheten kan medföra ett snabbt bakslag för den stora satsningen på kirurgisk behandling. Att magsäcken inte längre kan undersökas på ett tillförlitligt sätt kan t.ex innebära att en magsäckscancer förblir oupptäckt tills det är för sent. Den risken är säkert inte så stor, men även ett mindre antal sådana fall skulle kunna få stora konsekvenser för verksamheten.

Den ensidiga satsningen på kirurgi som lösningen på överviktsproblemet innebär, på ungefär samma sätt som de tafatta försöken att ersätta oljan, att väldigt lite ansträngningar görs för att nå "hållbara", långsiktiga, mindre resurskrävande och mer sunda lösningar. Nog vore det intressant att i en välgjord studie t.ex ställa kognitiv livstilsförändring mot kirurgi.

Det finns en risk att den som argumenterar emot en fortsatt ensidig satsning på överviktskirurgi får stämpeln på sig att vara oförstående för det lidande som det innebär att vara överviktig. Så är det inte - i mitt fall. Tvärtom.

SLUTSATS: Satsa det mesta av krutet på förebyggande livstilsförändringar. Och ökad jämlikhet.