Det stora omedvetna

Innan jag tar mig an Kristoffer Ahlströms "Magkänslans anatomi" tar jag mig friheten att lägga grunden med ett citat ur Nisse Simonsons senaste bok "Livet är inte så tokigt om man betraktar alternativet".

"När jag läser böcker om hjärnan återkommer ofta påståendet att att nästan allt i hjärnan sker undermedvetet. Siffrorna som nämns brukar ligga någonstans över 95 %. Dvs bara 5 procent av hjärnans aktivitet är medvetandestyrd.
Den vänstra hjärnhalvan fungerar som en kamrer eller revisor, där det är ordning och reda: räkna, läsa, tala, detaljer, analys och struktur. Den högra hjärnhalvan hanterar mjuka, mjuka mer diffusa egenskaper. kreativitet, humor, fantasi och intuition. Det är den halvan som står för överlevnaden.
Vi har tillbringat 99,8 procent av vår tid som arten Homo sapiens på vandring på den östafrikanska savannen under ständiga hot. Det förefaller som naturen varit ganska smart att odla fram vår intuitiva förmåga. Det är viktigt i en farlig miljö med ormar, lejon, och annat att vi spanar mer eller mindre medvetet efter farligheter som kan dölja sig bakom nästa krök.
Jag använder min fantasi för att föreställa mig vilka faror som kan lura, min intuition för att ana dessa faror och min kreativitet för att lösa de problem som dyker upp.
Inte förrän jag läst Tor Nörretranders bok Märk Världen fick jag en bild av hur intuitionen fungerar och en rimlig beskrivning av varför man ska lita på sin magkänsla.
Nörretranders berättar att vi att vi med våra fem sinnen tar emot sexton miljoner informationsbitar per sekund. De processas med hjälp av ett antal filter: uppfostran, religion, attityd, optimist, pessimist, utbildning och så vidare. I filtret fastnar essensen av det vi registrerar. Resten förvisas till våra undermedvetna reservoarer i form av vårt långtidsminne. Långtidsminnen lagras diffust i hela hjärnan, men har före den arkiveringen en eller två övernattningar i hippocampus.
Ett minne är ingen fotografisk avbildning, det är en tolkning, och vid varje framkallning förändras det, påverkat av anledning till att just det minnet arkiverades. Vi har alltså tagit in sexton miljoner informationsbitar som då klipps ner till till vårt lilla medvetna "fönster". Detta lilla medvetna fönster kan som bäst processa 16-22 bits per sekund av de sexton miljoner bits vi tar in med våra sinnen.
Tänk också att hjärnan lurar oss att tro att det vi ser i det lilla fönstret är verkligheten. Det är en del av den medvetna processen. I den galaktiska samlingen av bortsorterade och lagrade minnen, händelser och upplevelser går minnets skyttlar fram och tillbaka. Plötsligt stöter två minnen, kanske inlagringsmässigt oberoende av varandra, ihop och kombineras. Detta får inte plats i det öppna fönstret men man får en magkänsla eller en ingivelse. Mellan det lilla medvetna och det stora omedvetna, som är mitt totala jag, finns öppningar där viktiga meddelanden kan kan smyga igenom och ge denna känsla som vi kan kalla intuition. Den här signalen behöver dock inte alltid vara riktig. Precis som med vilket larm som helst kan det inträffa falsklarm ibland. Men naturen skulle inte ha behållit en sådan här mekanism om det inte fanns ett överlevnadsvärde i det.
Kanske är det så att en duktig läkare inte är detsamma som en duktig doktor. Jag vill återigen påpeka denna skillnad. En duktig doktor har sett mycket, har lagrat mycket och har bra sökfunktioner i sitt mentala Google, och är likt en slagruteman känslig för de signaler som kommer från djupet. Den duktige läkaren kanske mer medvetet härleder alla sina kunskaper och insikter.
Det har inte ansetts vara riktigt rumsrent inom den strikta läroboksmedicinen att vare sig tro på eller öppet våga hävda att man litar på sin intuition. Vi undervisas i medicin som om det vore en naturvetenskaplig historia. Jag vill mena att en stor del av vår kunskap bygger på intuition och känsla . Men man måste kunna det där med det naturvetenskapliga för att få någon ordning på intuitionen. "


Känslobaserad kirurg i Umeå.
Märk Världen.
Fredrik L
Nisse