Igår kväll var de på väg hem i bilen från ett besök på vårdcentralen i Hultsfred. Hon läser en bok, han kör, samtidigt som de småpratar med varandra. Så smäller det - punktering? - bilen far av vägen, slår i en bergvägg, studsar tillbaka upp på vägen, och blir liggandes på sidan.Hon kommer med den första ambulansen, han sitter fastklämd och kommer en stund senare. Den moderna bilen och säkerhetsbältena har gjort sitt jobb. Inget livshotande, men åtskilliga frakturer. 90 kilometer är 90 kilometer. (Rörelsenergin = massan gånger hastigheten i kvadrat.)
När de akuta trauma-larm-aktiviteterna är avklarade frågar jag honom om den stickade tröjan vi just klippt sönder.
- Den stickades till mig personligen när vi var på ett studiebesök i Portugal. Vi har jobbat fyrtio år med IM, individuell människohjälp, och varit i många länder.
- Kände på mig att det var något särskilt med den. Är IM en bra organisation ?
- Det är den enda som fungerar, tycker vi.
- Jaha.
Konstaterar att den gråbruna tröjan faktiskt inte är i mer än två delar. Vi lägger ner dom bland övriga ägodelar.
Individuell vård ?
Han är 89, och hon 85.
De gamla paret blir nog ett långlivat minne från Västervik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar