Det är på sin plats att även hylla ABF (och inte bara vintern).
ABF. Nog låter det både tråkigt och mossigt. Ungefär lika förlegat som socialdemokrati. En lokal fylld av grubblande människor som inte förstått att livet är fullt av möjligheter.
Efter gårdagens afrosvenska uppvisning upplevs ABF mer som en livgivande kick. De "mörka" har en större förmåga än vi blekansikten att blanda känsla och förnuft, planering och spontanitet. Moderatorn Kitimbwa Sabuni (världsklass) höll panelen i ett järngrepp, blandat med improviserade anpassningar. Publiken kom och gick som det passade, blandat med skarpa frågor. En av arrangörerna hälsade den senkomna nordbon hjärtligt välkommen, men drog sig inte för att ifrågasätta min kamera. Korta avstånd från tanke och handling. På gott och ont ?
Föredrag och debatter om Gud vet allt, i X antal lokaler, i fyra plan, sju dagar i veckan, i en oansenlig byggnad mitt på Sveavägen. Mer eller mindre helt gratis.
Är man helt "ute" om man gillar denna totalt kommersbefriade folkhemsidyll ?
PS 1 Så oansenlig kanske inte byggnaden är. Byggt 1958-61, ritad av Helge Zimdahl, och en fasad med karakteristiska lätt skimrande blå kakelplattor, helt olik all omgivande puts. Ett stenkast från Olof Palmes vackra gravsten.
PS 2 Åsa skall plugga på Danish School of Media and Journalism. Adress; Olof Palmes allé 11, Århus.
PS 3 Sofie tampas i ett laboratorium i Lille med en otålig fransk handledare, som inte alls förstått att nordbor älskar värme, och beröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar