Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

måndag, november 01, 2010

Farligt i Västervik

Det var tidigt på morgonen, bäcksvart ute och lånelägenheten skulle städas. Ville gärna avsluta med att vädra ut eventuella odörer, så jag öppnar dörren till den franska balkongen. Det lyser vackert på andra sidan den lilla parken, och jag lutar mig fram för att se bättre. Då, först då, men ändå i tid, märker jag att balkongräcket är borttaget. Vilken känsla. Av allt möjligt, på en gång. Lättad, förbannad, lite full i skratt, tacksam. Tittar ner mot marken och uppskattar det till fyra meter, med huvudet före är det rätt avsevärt.
Tar ett steg tillbaka, till säker mark, och läser en liten kryptiskt lapp på insidan av balkongdörren.

Observera att inte balkongräcket inte är uppsatt än. Inväntar räckena från fabriken. (!)
( En språkgranskare skulle nog uppfatta att räcket var uppsatt. )


Jag ogillar regler och rättsliga processer. Utan nöjer mig med känslan av lättnad och tacksamhet. Och att varna nästa hyresgäst.

2 kommentarer:

Reakist sa...

Nja läser man det första stycket så blir det som du säger, men det andra stycket säger allt.

Vilken tur att du inte trillade.
Du är för fin & för god för att förloras.

Själv har jag sett min skyddsängel.

Visade sig för mig när jag mitt i natten skulle ta ner en katt i trädet.

Det började med att jag hörde 2 katter slåss.
Jag sprang ut, trodde det var min katt men det var det inte. När jag kommer fram så sitter en nedanför ett träd & i trädet högt upp sitter den andra & jamar hjärtskärande.

Jag jagar iväg den nedanför, går & hämtar en stege för att komma upp till katten som är i trädet.

Stegen är 4 m. Jag ställer den mot trädet & klättrar upp. Men katten sitter högre så jag klättrar högre upp katten sitter på 6 m höjd. Jag kommer ditt, kan klappa den men så kommer jag på att jag måste ha något att ta katten i. Klättar ner
& när jag kommer ner till 4 m höjd på det översta steget på stegen så tappar jag taget om grenen jag håller i. Ramlar baklänges. Shit tänkte jag nu är det kört.

Då säger en röst till mig:

- slappna av, streta inte emot.

Jag gjorde som rösten sa & jag slog i backen, inte med en stum smäll utan som om jag hade en fjäder i ryggen & rumpan. Jag får upp från backen lika fort som jag ramlace ner. Jag levde, inget brutet, bara lite skrubbsår på vänster smalben.

När jag vändet mig om & tittar var jag landade så får jag en chock, mitt i mellan 2 stora stenar & dessutom på den lilla ruta där det inte fanns sten på marken.

När jag sen tittar upp lite till så visar sig skyddsängel. Wow vilken fin blåfärg den hade. Jag har aldrig kunnat hitta sån blåfärg & jag har aldrig sett något liknande. Tack min ängel.

Hm... undrar om skyddsängeln är taoist. För den säger: slappna av, streta inte emot.

Jo hur gick det med katten. Efter att jag hämta mig av chocken att jag levde & var istort sett oskadd så gick jag efter en rygg säck men nöär jag kommer tillbaka till trädet så hade katten klattrat ner själv.

/ Realist

ERIC SECHER sa...

Kul att höra ifrån dig.
Behöver påminnas om taoistisk hållning, eftersom man varje dag uppmuntras i motsatt riktning.
Det tål att upprepas - "streta inte emot". När det inte blir precis som man tänkt är det säkert en tanke/mening. (Har precis gått miste om en "drömlägenhet", så det känns väldigt aktuellt.)