Är det mening, moral och lycka att låna flera miljoner till en lägenhet ? Jo.
Skall förklara en annan gång när besvikelsen lagt sig.
Habegär är ytlig lycka. Riktig lycka är att inte han något habegär.
Mitt i ingenting finns allting.
/Realist
Sent igår kväll, när modet rann till (såpass att jag nästan vågade prova cykeln i skategropen vid Björns trädgård) skrev jag en långt svar till Realist. Den litanian tål inte dagsljus.
Här kommer en ljusanpassad version.
Det är en utmaning att bekämpa habegär.
För vems skull skall habegäret bekämpas ?
Allt som ser ut som habegär är inte habegär.
När omvärlden varje dag uppmuntrar till ökad konsumtion, 60 miljarder läggs per år på reklam, måste man vara rebellisk för att stå emot. I konsumtionen finns den moderna gemenskapen. Ingen vill stå ensam.
Avstå. För min egen inre frid ? För att istället kunna dela med mig ? För att vårt enda jordklot inte tål den här konsumtionen * ? Eller ?
Med habegär menas begär att ha för dess egen skull. Att ha utan att vara. Men att ha för att vara är något annat. Jag köper en cykel för att ha en cykel att visa upp för andra, är inte detsamma som att köpa en cykel för att vara cyklist. Jag köper en lägenhet för att ha status, eller för att vara tillsammans.
Att lägga större delen av lönen på boendet tvingar mig att avstå från annat, som jag faktiskt vill avstå ifrån. Det belönar ett " rebelliskt " förhållande till konsumtion. Det är lätt att avstå från cigaretter och sprit om det inte finns att tillgå.
Att ha eller att vara -Erich Fromm 1976.
Etre et avoir (film) - Nicolas Philibert 2003
Tillväxt till döds - Stellan Tengroth 2010.
*
I början av 60-talet var det ekologiska fotavtrycket för hela världens befolkning ungefär hälften så stort som det fanns mark. På 80-talet passerades gränsen då vår livsstil faktiskt krävde ett helt jordklot. 2005 var fotavtrycket 30 % större än vad som fick plats. Fortsätter vi i samma takt kommer vi på 2030-talet att behöva två jordklot.( Tengroth )
5 kommentarer:
Realist
sa...
Att ha eller vara. Om du köper lägenhet för att vara tillsammans så kan man undra varför du inte kan vara tillsammans i den lägenhet du/ni har? Om vi nu utgår i från VARA TILLSAMMANS.
/ Realist som avstår ifrån cigaretter & sprit fast det finns att tillgå.
1. Jag ger dig rätt. 2. Vad säger du om "för vems skull ? " 3. Jag har också bra koll på cigarett -och-sprit-läget. Men alla har inte det. Principen, att tillgången kan hjälpa den som frestas, är tänkvärt. Alkoholkonsumtionen, och alkoholskadorna(!), var mycket lägre så länge vid hade motbok (t 1955). De flesta har inte koll på "konsumtions-läget", reklamen gör sitt jobb. De flesta, tror jag, skulle vara tacksamma om utbudet minskade. 4.Du och jag har tidigare haft en ingående diskussion om hävdelsebehov. Där du övertygade mig om din "oskuld". Detsamma kanske gäller ha-begär ? Men om vi pratar om gemene man, så ÄR det ett "dilemma". Ett kollektivt dilemma. Som håller på att störta oss i fördärvet.
1: Ja för din egen om inte annat. Det är bättre att vara nöjd än inte. Man blir inte nöjdare med habegär för om man blev det så vore det inte habegär.
Titta på den värld vi människor byggt upp. Den bygger på att människan aldrig är nöjd.
Den vise känne till begränsningar, den dåraktige inte!
2: För mångfalden. Livet bygger rörelse. Och rörelse får man av mångfald. Om Mänskligheten fortsätter med sitt habegär, att hon inte nöjd, så kommer livet förlora mångfald för enfald.
Med enfald så blir det ingen rörelse, ingen rörelse inget liv.
Det kollektiva dilemmat? Det hade varit bättre att de inte begått brott. Då hade de sluppit dilemmat.
Så var det Att ha eller vara. Jag skulle säga: Att hava begär eller vara behjälplig.
Om de på köpenhamns mötet varit behjälpliga istället för begärliga så så hade inte det kollektiva dilemmat uppstått.
Likadant om människan varit behjälplig & inte begärlig, inte bara för henne själv utan för den omgivning hon befinner sig i, så hade inte köpenhamns mötet behövts.
Jag sätter (väldigt) stort värde på dina kommentarer. Här knyter du verkligen ihop säcken. Det kollektiva dilemmat blir ett dilemma då utgångspunkten är att se till egen vinning. OCH att jämföra sig med andra. Behjälplig istället för begärlig. En riktigt fin sammanfattning.
Problemet med dig :-) är att du verkar ha så lätt för att leva efter de här normerna. Vi mer dödliga får kämpa för att undvika jämförelsefällan och begäret. För min egen del är det förra det verkliga problemet - men det har vi redan avhandlat. Kan du inte blotta något tillkortakommande ?
5 kommentarer:
Att ha eller vara. Om du köper lägenhet för att vara tillsammans så kan man undra varför du inte kan vara tillsammans i den lägenhet du/ni har?
Om vi nu utgår i från VARA TILLSAMMANS.
/ Realist som avstår ifrån cigaretter & sprit fast det finns att tillgå.
1. Jag ger dig rätt.
2. Vad säger du om "för vems skull ? "
3. Jag har också bra koll på cigarett -och-sprit-läget. Men alla har inte det. Principen, att tillgången kan hjälpa den som frestas, är tänkvärt. Alkoholkonsumtionen, och alkoholskadorna(!), var mycket lägre så länge vid hade motbok (t 1955).
De flesta har inte koll på "konsumtions-läget", reklamen gör sitt jobb. De flesta, tror jag, skulle vara tacksamma om utbudet minskade.
4.Du och jag har tidigare haft en ingående diskussion om hävdelsebehov. Där du övertygade mig om din "oskuld". Detsamma kanske gäller ha-begär ? Men om vi pratar om gemene man, så ÄR det ett "dilemma". Ett kollektivt dilemma. Som håller på att störta oss i fördärvet.
Glad för fortsatt diskussion.
Du har väl koll, men ändå:
http://ericsecher.blogspot.com/2010/03/kollektivt-dilemma.html
Vara= Vara nöjd
Habegär= att inte vara nöjd
För vems skull?
1: Ja för din egen om inte annat. Det är bättre att vara nöjd än inte. Man blir inte nöjdare med habegär för om man blev det så vore det inte habegär.
Titta på den värld vi människor byggt upp. Den bygger på att människan aldrig är nöjd.
Den vise känne till begränsningar, den dåraktige inte!
2: För mångfalden. Livet bygger rörelse. Och rörelse får man av mångfald. Om Mänskligheten fortsätter med sitt habegär, att hon inte nöjd, så kommer livet förlora mångfald för enfald.
Med enfald så blir det ingen rörelse, ingen rörelse inget
liv.
Det kollektiva dilemmat? Det hade varit bättre att de inte begått brott. Då hade de sluppit dilemmat.
Så var det Att ha eller vara. Jag skulle säga: Att hava begär eller vara behjälplig.
Om de på köpenhamns mötet varit behjälpliga istället för begärliga så så hade inte det kollektiva dilemmat uppstått.
Likadant om människan varit behjälplig & inte begärlig, inte bara för henne själv utan för den omgivning hon befinner sig i, så hade inte köpenhamns mötet behövts.
/ Realist
Jag sätter (väldigt) stort värde på dina kommentarer.
Här knyter du verkligen ihop säcken.
Det kollektiva dilemmat blir ett dilemma då utgångspunkten är att se till egen vinning. OCH att jämföra sig med andra.
Behjälplig istället för begärlig. En riktigt fin sammanfattning.
Problemet med dig :-) är att du verkar ha så lätt för att leva efter de här normerna. Vi mer dödliga får kämpa för att undvika jämförelsefällan och begäret. För min egen del är det förra det verkliga problemet - men det har vi redan avhandlat.
Kan du inte blotta något tillkortakommande ?
Skicka en kommentar