måndag, juni 21, 2010
Kärlek och förnuft (1)
Skall erkänna att jag fäller några tårar när Daniel håller sitt tal till Victoria. Inte i skadeglädjen över att grabben från landet klarar uppmärksamheten bättre än svärfar och svåger. Utan för för den kärleksfulla känslan han förmedlar.
- Jag skall göra mitt yttersta för att du skall förbli så lycklig som du är idag, säger han på slutet.
Kan låta som en självklarhet. Men modern kärlek brukar handla mer om att få (ta), än att ge.
Tar mig långsamt fram i Det individualiserade samhället av Zygmunt Bauman. Essä nummer tretton heter " Behöver kärleken förnuftet " ?
Förnuftet är en bättre talare än kärleken, och därför finner kärleken det ytterst besvärligt, ja, omöjligt, att rädda sig i ett samtal. Orddueller slutar i regel med att förnuftet segrar och kärleken såras. Argumentering är inte kärlekens starka sida.
Essä nummer tretton är avgörande. Som påminner åtskilligt om Tao Te Ching.
Fortsättning följer.
(Bild. Jakob, 7 år, Mörtviksskolan)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar