Zygmunt Bauman (B) är inte precis någon muntergök, och inte helt lättläst. Men han ger en fyllig och trovärdig bild av en galen värld. Där frihetskrafterna härjar fritt och politikerna är maktlösa. Där gemenskap och solidaritet viker ner för ensamt konsumtionsliv.
Ur förordet till Det individualiserade samhället.
Eggade till handling av de obehagligheter och risker som är konstitutiva för vårt sätt att leva förskjuter vi alltför ofta vår uppmärksamhet och riktar våra ansträngningar mot objekt som inte står i något kausalt förhållande till de verkliga källorna till dessa obehagligheter och risker. Varför gör vi det ? Hur kan det komma sig att vi, som är så förnuftiga, hela tiden leder bort den energi som alstras av livsångesten från dess "rationella" mål och använder den för att skydda istället för att undanröja orsakerna till våra svårigheter ? Och vilka är skälen till att de historier vi berättar och lyssnar till sällan, om ens någonsin, når utöver det privatas och det subjektiva jagets snäva och omsorgsfullt inhägnade värld ? På senare år har jag blivit besatt av dessa och besläktade frågor.
Denna samling föreläsningar och essäer dokumenterar denna besatthet.
Har läst 3 av de 18 essäerna. Ruggigt tänkvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar