Just ikväll föll han på läppen.
John Zerzan, som nyligen besökte Sverige, kallar sig för anarkoprimitivist. Det betyder att man löper linan ut. Och HELT tar avstånd från modern civilisation.
Vissa dagar får han min röst villkorslöst.
Andra dagar klamrar man sig hellre fast.
John Zerzan intevjuas i ETC
Ut i det vilda.
7 kommentarer:
Håller helt med denna man.
Problemet är bara att det han pratar om blir en utopi eftersom vi är alldelse för många människor som är inblandade i det här tekniksamhället.
Ska det bli någon förändring så måste människor ändra attityd, vilket innebär bl.a att människor måste göra avkall på tekniken.
Vilket inte kommer att hända eftersom det handlar om överlevnad.
Naturens lagar säger att om man gör förändring så måste en del sätta livet till, alltså dö!
Och ingen vill dö frivilligt. Därför kommer tekniken fortsätta.
Männskligheten har inget val.
Precis som gruvarbetarna. De har heller inget val om de vill överleva.
Männskligheten sitter i en rävsax. Gör vi inget utan fortsätter så sätter naturen in självbegränsningar längre fram vilket gör att många kommer att duka under.
Och gör man förändring så kommer ett visst antal duka under ändå & det kommer människor inte tillåta frivilligt.
Naturens lagar säger att var försiktig innan man startar en förändring eller som tao uttrycker det, minimalt bemödande. Och det har inte männskligheten fattat.
Försök väck en död!
Det JZ pratar om är om människor ifrån början haft rätt attityd & man kommit in rätt från början. Då blir det som han säger.
/ Realist
Jag behöver hjälp att ta den här anarkoprimitivisten seriöst. Påståendet att "människan klarade sig bra" innan civilisationens inträde har jag svårt att ta på allvar. Det är långt ifrån mitt specialområde, men ingen kan väl påstå att den utsatta tillvaro som våra förfäder levde i var något Utopia? Tvärtom var det verkligen survival of the fittest som gällde när man skulle fly från vargen eller livnära sig på det naturen gav. När grottmannen släpade in sin (nån?) kvinna i grottan, med ett rejält grepp om hennes hår, för att tillfredsställa sina naturliga lustar - agerade han då jämlikt?
Möjligen var det så att dåtidsmänniskan hade en fördel i att han slapp göra de smärtsamma valen mellan det egna välbefinnandet och någon annans som vi måste hantera idag. Detta enbart pga av hans brist på upplysning.
Redan bilden av John Zersan visar f ö att han inte lever som han lär. Tack vare 'modern teknik' har han t ex fått glasögon som förbättrar hans syn och kläderna ser knappast hemvävda ut.
Ni får gärna förklara hur denna ideologi skall tolkas på ett förnuftigt sätt!
//Charlotte
Realist.
Är du inte pessimistisk i överkant ? Att ändra attityd och att göra avkall behöver väl inte äventyra överlevanden ? Det finns ju en rejäl prutmån för oss som lever som om det fanns fyra jordklot ?
Attitydförändringar tror jag skall kopplas ihop med spelteori och belöningstänkande. När tillräckligt många (den kritiska massan) sätter större värde på varsamhet, långsiktighet och gemenskap, alternativt tröttnar på slit-och-släng, snabba kickar och självförverkligande, blir läget helt annorlunda.
Charlotte.
Har (förstås) svårt att ta JZ bokstavligt. Skulle vara dubbelmoral att rata teknik samtidigt som man gärna vistas på nätet. I överdriftens sken framträder sanningen ? Lockas av tankegångarna att vi kan leva efter någon slags naturlig ordning, som är hållbar på sikt. En (mer?) nyanserad, och initierad, bild av liknande tankar finns hos Lasse Berg - Gryning över Kalahari.
Ser fram emot Jens Assurs utställning "Hunger" som börjar på lördag, Kulturhuset. Som inte handlar om svält, utan om det här absurda att man aldrig får vara nöjd.
Nej, jag är realist. Jag beskrev dilemmat varför det är svårt för många att ta steg tillbaka.
För att för tydliga. Ta det som hände i kina 1989, upproret av studenterna som ville ha demokrati i stället för diktatur. Där ser man när man vill få förändring att
nån måste betala priset. Det som hände när man demonstrerade var att regimen tog till vapen vilket ledde till att folk blev skrämda eftersom det ledde till dödsfall för de som kom i vägen för regimens vapen. Ingen vill ju dö så folk drog sig tillbaka. Och så var ordningen återställd för regimen.
Om studenterna skulle fått sin vilja igenom så var de tvugna att dels offra sina egna samt få med sig folket. Att be folk ställa upp som kanonmat kan man säga. De flesta gör inte det. Man är rädd om sitt eget liv. Och det vet de som har makten. Därför sitter regimen kvar.
Eller ta Ghandi. Han blev ju ihjälslagen. Inte funkade ickevåld där inte. Samma bekymmer där. Eftersom allt bygger på antal.
Ska man få förändring så måste antalet ihop. Men innan antalet hinner komma fram så blir det motstånd i från de som inte vill ha förändring. Så dels måste man få ihop antal som kan bjuda på en match ifrån början & det kostar.
PAY THE PRICE kallar jag det. Alltså den enskilde får betala priset med sitt liv.
Och sen måste antalet fyllas på hela tiden så man kan hålla förändringen i schack om man nu lyckas med att få förändring.
Vi lever ju i en tekniks Värld som påverkar våran miljö negativt.
Och eftersom många inte vill ta steg tillbaka så kommer det en större smäll längre fram. För vi kan inte fortsätta som vi gör idag.
Helt uteslutet. Människan skjuter sig i foten.
Den smäll som kommer att komma kallar jag för PAY THE PRICETIME!
Betala prisettiden. För vi kommer dit med mänsklighetens egotripp.
/ Realist
Realist
Blir inte konsekvensen av ditt resonemang att det goda aldrig kan besegra det onda ? Och att envåldshärskare och diktarurer alltid går segrande ? Lätt att hitta exempel på det motsatta, eller hur ? Glaset kan uppfattas som halvfullt, eller halvtomt.
Man kan säkert hävda att offerviljan är låg, i en kultur präglad mer av individualism än gemenskap. Men samtidigt tycker jag man ser massor av exempel i vardagen på att människor är beredda att avstå för en högre sak. Det är egentligen inga problem att offra sig eller avstå, bara grannen tvingas göra detsamma. Det sociala tjuv och rackarspelet är sannerligen en kraft att räkna med. ("kollektiva dilemman").
Det blir så drastiskt när du uppehåller dig vid att vi inte är bereda att offra våra liv. Kan man inte börja med att offra lite av bekvämligheten ?
Drastiskt? Du beskriver dilemmat bra om hur folk tänker citat: "Det är egentligen inga problem att offra sig eller avstå, bara grannen tvingas göra detsamma"
Och det är just det som är problemet, ingen vill avstå eller offra sig eftersom grannen inte gör det.
För mig är det inga problem att avstå. Jag låter inte grannen hindra mig. jag jämför mig inte med andra.
lätt att hitta det motsatta skriver du. Har du några exempel?
/ Realist som tycker om din blogg & dina funderingar.
Tack.
Fortsätter att imponeras av, och avundas, dig som inte jämför.
Besökte utställningen Hunger av Jens Assur. Där stod att läsa: 7 av 10 svenskar gör medvetna val för att konsumera klimatvänligt, hälften av tågresenärerna ansåg att miljöhänsyn avgjorde val av ressätt. O.s.v
Hitler och Berlinmuren hade vi kanske haft kvar om inte människor varit beredda att offra sig.
Skicka en kommentar