Klagan

Det mesta på (den här) bloggen är väl klagan, sällan handlar det om glädjeskutt.
Efter att ha ägnat flera timmar av jouren åt att fylla i olika s.k kvalitetsregister är jag riktigt uppgiven. Det känns inte meningsfullt.
Plockar fram, och tröstar mig med, ett citat ur Läkartidningen från i vintras av distriktsläkare Bengt Järhult:
Register och Öppna jämförelser duger heller inte till kundval och bidrar till en avhumanisering av sjukvården. Vårdens många mjuka och kvalitativa sidor låter sig inte datafångas och riskerar att trängas ut av opersonliga algoritmer och en teknifierad registermonomani som gjorts till alltings mått.

Igår morse hade jag åter en liten sammandrabbning med kollega A om värdet av återbesök efter operation. Jag lever i föreställningen att man tack vare återbesöken bygger upp en klinisk kunskap, en "tyst kunskap", om värdet för patienten av våra överviktsingrepp. A menar att det är inte alls säkert. Och framförallt måste jag kunna visa om så är fallet. Visa med vedertagna metoder.
Jag vet så väl att kollega A också "känner efter" för att fatta kloka beslut. Men beslut som skall övertyga andra måste vara i form av siffror, staplar och diagram. Så ser världen ut.