Imorse klockan halv sex hemkomna från rundtur i norra Ghana.
Någon timme före hemfärd från Tamale åt vi en grillad kyckling. Det skulle vi inte gjort. Det blev tolv timmar buss på skumpiga vägar - med kräksjuka. Å var som vanligt väldigt tålig. Det kändes som en bedrift att vi höll oss kvar pa bussen.
Mole nationalpark var målet. Där vandrar man omkring tillsammans med en beväpnad vakt, riktig vildmarkskänsla. Vi avslutade med att gå till vattenhålet och mötte då fem afrikanska savannelefanter som precis badat och släckt törsten. Mäktigt.
På safariterassen vid Mole motel traffade vi Michael, medicine kandidat från Lund, som jobbade en månad på ett litet sjukhus i Damongo. Där stannade vi till och blev guidade genom en väldigt idyllisk, rofylld och vacker sjukhusmiljö. Många lediga sängplatser - i väntan pa regnperioden och malarian. Religionen går fore evolutionen , häxkrafterna spelar stor roll, döden ar hela tiden naturligt närvarande. Michael var, ungefär som jag, lite förundrad över patienternas status. - Hemma har vi gått kurs i konsultations-och samtalsteknik, och lärt oss hur man klättrar ner fran piedestalen. Dom insikterna gäller inte här, konstaterade han.
I Shadows of the sun har den polske journalisten och forfattaren Kapuchinski, nyligen bortgången, samlat sina erfarenheter från Afrika. Där finns en väldigt fin, och klargörande, beskrivning av afrikanernas syn på tid, och på väntan. Får nog anledning att återkomma både till det, och till afrikasynen på patienter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar