Jag är en synnerligen lättpåverkad person. Gränslös, var visst ordet.
Av min rojalistiske far får jag ett urklipp. PJ Anders Linder, ansvarig för Svenska Dagbladets ledarsida, tycker till om monarki.
Efter fyra spalter, och en del ovidkommande påståenden, får han mig ändå att krokna, lite grann. Med ett antal rätt gångbara argument
- Arvkungadömet främjar det långa persp - vi växer upp och blir äldre tillsammans med medlemmarna av den familj som har fått som lott och öde att symbolisera nationen.
- Monarkin förblir den enda metronomen i landet som inte fibrillerar med tusen slag i sekunden.
- Tidigare anmärkte man framförallt på privilegierna, nu är problemet att det är synd om kungligheterna. Befria Victoria från hennes gyllene bur lyder klagoropen. Vad kronprinsessan själv har för åsikt bryr man sig inte om.
Sett med de här förlåtande monarki-ögonen blir det bara lite bekymmer, lite pinsamt, när symbolen inte håller måttet. Så har det varit sen 1973. Men symbolens dotter är ett fynd. Länge leve....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar