Zygmunt Bauman har onekligen en del tänkvärt att säga om våra konsumtionsliv.
Konsumtion är en ytterst ensam aktivitet (kanske rentav arketyopen för ensamhet), även när den råkar utföras i sällskap med andra.
En av dragen hos konsumtionssamhället är upphöjelsen av nyheten och degraderingen av rutinen.
Det nya sättet, som praktiseras av det flytande moderna konsumtionssamhället, framkallar föga, om ens något motstånd eller uppror tack vare knepet att framställa den nya skyldigheten att välja som friheten att välja.
Arlie Russel Hochschild fångar den betydelsefulla "oavsiktliga skada" som vållas under den konsumistiska invasionen i ett uttryck som är lika slående som det är koncist: " kärlekens materialisering".
Konsumismen agerar för att bevara den emotionella omkastningen mellan arbete och familj. Utsatta för ett ständigt bombardemang av reklam övertalas arbetarna att behöva flera saker. För att köpa vad de behöver, behöver de pengar, för att tjäna pengar arbetar de under längre tid. Eftersom de är borta från hemmet kompenserar de för sin frånvaro i hemmet med gåvor som kostar pengar. De materialiserar kärleken.
Denna andliga separation och fysiska frånvaro från hemmet leder lätt till att man irriterar sig över de konflikter, stora, små eller direkt futtiga, som livet tillsammans under ett tak ofrånkomligt för med sig.
När de färdigheter som man behöver för att samtala och söka förståelse försvinner, blir det som brukade vara en utmaning att möta och sedan ta itu med i allt större utsträckning en förevändning för att bryta kommunikationen, för att fly och bränna broarna bakom sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar