Lockas allt mindre av sport på TV. Riktigt varför vet jag inte. Kanske för att idrotten inte längre är lek, utan en del av ett industriellt prestationstänkande. Minutiös förberedelse, nogrannhet och perfektionism skall eliminera fel och misstag, för att man skall nå uppsatta mål. Toyota Production System tillämpat på ett område som borde vara uträkningarnas och kalkylernas frizon.
Men fotbolls VM står jag inte emot. Behöver inte stå emot. För det är som med vädret (till skillnad från klimatet !) - inga uträkningar och kalkyler i världen rår på vad slumpen och tillfälligheterna kan bjuda på.
Lider med den engelska målvakten Robert Green som tappar in bollen mot USA. Blir förbannad på studiokommentatorerna som sitter fast i sitt "förnedrings-TV-tänkande". Men förstås glad när idrotten visar upp sitt oberäkneliga tryne. Och lättad när engelsk press avstår från att lynscha en olycksbroder, typ Tommy-Vitryssland-Salo.
Imponeras av Lars Lagerbäck, en blyg, f.d svensk förbundskapten, som klarar av att leda en afrikanskt, helvilt, landslag. Det känns som en större/mer betydelefull/ mer tänkvärd förbrödring än spelarnas möte på planen.
Idag är det Ghana mot Serbien. Jag håller på the Black Stars. Och kommer att tänka på alla grabbarna som lattjade på stranden utanför Accra. Där den lilla målburen plötsligt hade flyttats tjugo meter av vågorna som sköljde in.
It´s for fun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar