Tittar igenom de sju första avsnitten av Korrespondenterna på SVT Play.
Somligt fastnade mer än annat.
Landgrabbing betyder att utländska bolag, eller länder, nyttjar mark i fattiga länder. I Etiopien odlar Saudarabien grödor som exporteras till hemlandet, samtidigt som Etioperna får livsmedelsbidrag från internationella hjälporganisationer.
I Brasilien odlas soja på enorma arealer, soja som exporteras till väst för att bli djurfoder.
Bonden från Madagaskar försöker förklara vilket övergrepp det vore om utländska investerare övertog det jordarv han förvaltar från sina förfäder.
15.000 människor dör dagligen av diareesjukdomar, vilket är fler än i HIV, tuberkulos och malaria. Det saknas toaletter, tvål och socker-saltlösningar. Naturligtvis en baggis att lösa - om viljan och vinstintresset fanns.
3500 dör per dag i trafikolyckor. I Gent är det bilfritt sen tio år. Succé förstås.
London lever med ett avloppsystem från 1800-talet, åtskilligt hamnar rakt i Themsen, roddarna vittnar om flytande avföring och akuta infektioner.
Lika snuskigt blir det när svenska Rymdbolaget o handelsminister Ewa Björling säljer utrustning för upptäckt av båtflyktningar - till Libyen. Bojkotternas och sanktionernas tid är förbi. Som kontrast får vi höra en sympatisk f. d (vit) handelsminister i apartheidregimen tillstå, utan omsvep, att det var bra att världen drev igenom handelssanktionerna mot hans regim på 80-talet.
Det ser mörkt ut för Afganistan. " Västerlandet har klockan, men talibanerna har tiden ".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar