För andra gången på kort tid fastnar jag för Peter Wolodarskis ledarkommetar i DN.
Att Sverige klarat sig bra i den ekonomiska krisen beror inte på Anders Borg eller regeringens insatser, utan handlar mer om att vi haft tur. Och på samma tema kan inte andra länders misslyckanden skyllas på oskicklighet eller ansvarslöshet, utan snarare på otur. Detsamma kan anföras om finansminister Anne Wibbles nederlag på 90-talet.
Att framhålla sina egna bedrifter, och att faktiskt vara övertygad om den egna förträffligheten, är enligt Kristoffer Ahlström (Magkänslans anatomi) ett mänskligt drag. En egenskap som evolutionen tagit fram för att befrämja överlevnaden, och välbefinnandet (?). Det finns ett otal undersökningar som visar att, som Ahlströmer uttrycker det, " vi själva är våra största fan ". Som att 80 % uppfattar att de är bättre bilförare än genomsnittet, och att 100 % upplever att de har större social kompetens än genomsnittet (!).
Inställningen till "tur och otur" är väl i själva verket en fråga om poltikens höger - vänster - skala: Hungriga lejon.
Att det som ser ut som otur lika gärna kan vara tur, om konsten att släppa taget, är ett annat (?) kapitel. Wu-wei.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar