Tendens i P1 fortsatte på temat "Konsten att glömma".
Johan v Schreeb berättade i tisdags om sina erfarenheter och drivkrafter. Otroligt vad han varit med om, och vad han åstadkommit. Ibland kan jag tänka när han intervjuas, att de som träffar honom blir så imponerade att de glömmer att ställa de kritiska frågorna. (surt sa räven..?)
Igår var det Torbjörn Tännsjös tur. Han analyserar, som den professionella filosof han är, på ett strikt logiskt sätt omkring givande och moraliska skyldigheter. Och naturligtvis refererar han till Peter Singer (Det liv du kan rädda) och hans enkla fråga: Är det egentligen någon skillnad att gå förbi ett drunknande barn här hemma och att inte försöka hjälpa ett svältande barn någon annan stans i världen. - Nej, det är det inte, enligt Singer och Tännsjö.
Blev nog mest gripen av Christian Sörlie Ekström. Civilingejör med en karriär och ett stort antal chefsposter inom näringslivet. Han berättade på ett trovärdigt och ärligt sätt hur han trivts med sitt jobb, fått många "kickar", men egentligen hela tiden känt att det var inte det som var "meningen". 2006 bestämde han sig för att helhjärtat ägna sig åt Greenpeace, vilket han nu lät helt bekväm med. Naturligtvis fick "kostymen krympas", men han gjorde ingen hemlighet av att den var alldeles tillräckligt stor ändå, tack vare någon bolagsförsäljning. Det lät också så självklart , och inget att skämmas för, att han naturligtvis ägnade han sig åt Greenpeace delvis av egoistiska skäl, för att han själv mådde bättre.
Det blir något sunt och konstruktivt när f.d affärsmän tar med sina driftiga egenskaper in i hjälpverksamhet, tänker på Bill Gates och Percy Barnevik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar