A läser blogg X, skriven av bloggare B. A blir fascinerad av inlägget, och skriver en kommentar. Han försöker tänka sig in i B;s argument, han ser B framför sig. Han inser att de inte pratar med varandra, som när man står öga mot öga eller talar i telefon, men inbillar sig nog ändå att så är fallet. Och därför blir A besviken när B inte svarar tillbaka. Sen inser han, motvilligt, att någon sådan skyldighet har inte B. Han svarar om han har lust, om har något att vinna på det. Men A känner sig som om B plötsligt rest sig upp och gått mitt i en mening, eller bara lagt på luren mitt i samtalet. Sen slutar A skriva kommentarer. Ända tills han glömmer bort att cybervärlden inte fungerar som världen mellan riktiga, hänsynsfullla, människor. Av kött och blod.
Vi lever som om vi vore ensamma i världen, skriver Zygmunt Bauman i "Den individualiserade människan". (Kapitel 18, stycket "Efter reformationen").
Letar fram det där citatet när jag nu åker över Öresundsbron, och sitter och tjurar över den främmande bloggmoralen.
I cybervärlden är man fri att göra vad som faller en in, fri att ta för sig, fri att inte bry sig, fri från förpliktelser. Något som knappast är tänkbart i ett umgänge mellan fysiska varelser.
(Bauman har flera kapitel i samma bok, om just den här aspekten av "modernitet".)
Nära det svenska sidan av sundet ligger en kantrad båt, det virvlar i vattnet som av en propeller. Jag hojtar till konduktören, som lugnande säger att den legat där länge. - Det är ingen som har råd att bärga den.
Så dyker Bauman upp igen. Moderna samhällen skiljer nämligen på "värde" och "nytta". Det vore förstås av värde att båten kom på rätt köl, men tydligen ingen nytta.
7 kommentarer:
Speciell när Du inte är riktigt klok, så känner jag att har bra kontakt med Dig!
R... L...
Menar du "speciellt när du inte är riktigt klok, så känner jag att jag har bra kontakt med dig " ?
Gärna lite galenskap, men det gäller att få kontakt, att nå ut. Annars blir det "isolerad sekt" - gu´bevare !
Har jag vare här nu också, finns det inga gränser?
Det som Du antydde om att ta täten, tål att funderas på.
För att vara läkare så gör Du vissa patienter galnare än de hade behövt vara!
Vi har inte kärnvapen, vi vill inte att Barabas ska friges. hur ska vi kunna segra då?
Om någon ska spela stjärncenter, och inte offra sig,så måste vi vara ett väldigt samspelt lag där centern känner att han har hela laget bakom sig!
Detta är för enkelt, så när lämpligt ämne dyker upp så återkommer jag.
Jag förstår...
"isolerad sekt"
Om jag talar om KLOTFÖRSTÅNDET som ett övergripande förnuft, så är det väl så långt från ditt sektförstånd som någon kan komma!
Jag är inte specielt arg på dig,men vill förtydliga vad jag sagt hela tiden.
Ibland är du ute och cyklar...:-)
Roland.
Jag tror du missförstår. Du och jag är överens, och väldigt övertygade om de det du kallar "klotförstånd". Men vi MÅSTE fråga oss varför det är så FÅ som kommer till samma slutsats. Är det dom som är vilseledda, är det vi som är naiva, eller ? Om man tillhör en sekt så bryr man sig inte, man lever med sin övertygelse, det räcker.
Min egen tro är att den här insikten ("klotförståndet") egentligen är väldigt utbredd, men likt fångarnas dilemma så vågar man inte riktigt lita på att andra är beredda att ta samma steg, att hoppa av vansinneskarusellen.
I någon mening kan man säga att det handlar om Birgers tionde bud.
Förresten: "Antropolog" - När, var hur ?
Eric.
Antropolog passade så bra, tillsammans med kulturer.
Skicka en kommentar