Fair trade

På den stillastående förstasidan till DN.se står en mörk kvinna och vinkar i ett växthus. Svårt att inte klicka på bilden.
(När jag en  liten stund senare går tillbaka är samma annonsplats upptagen av KLM business class travelling (!) - det gäller att hänga med, det gäller att ha tur, det gäller att välja sida ?)

Här får man god inblick i avsikter, innehåll, krav, certifiering m-m

                                 I will look after this logo next time shopping. Promise.

Tänkvärt från Malawi

Dr Åke fortsätter rapportera.

Det finns cirka 400 utbildade malawiska läkare men cirka 350 av dess arbetar utom-malawiskt. Om man har 50 inhemska och 50 tillfälliga läkare här innebär det 100 utbildade läkare på 15 miljoner människor, det vill säga att varje läkare har ansvar för 150.000 människor - försåvitt inte en del jobbar på Hälsoministeritet (vilket jag vet att de gör ) .


Jag gör ett ganska stort nummer av det vid morgonrapporten, eftersom det är helt orimligt att tala om hjärtsjukdom hos en tidigare frisk 30 årig kvinna som orsak till dödsfallet.
Hemskt ! Och det är hemskt att bara jag blir upprörd.


Jag upplever att det finns en betydande mental utmattning vad gäller svårt sjuka, döende och döda.


När jag ser mig omkring i det fattiga Malawi kan jag inte finna att det strålar mindre av lycka än i Sverige och människorna skrattar och gråter tillsammans på samma sätt som hemma. Det finns faktiskt inte det minsta lilla indicium på att det skulle vara olika nivåer på lycka mellan de länder jag jämför just nu.Kanske är det annorlunda om man är sjuk, men det är man å andra sidan i Sverige också, fast då genomsnittligt sett senare i livet. Nej, när jag försöker sortera mina egna tankar tror jag faktiskt inte olyckan är större i Malawi eller lyckan är större i Sverige, men jag lever hellre i Sverige eftersom livet är bekvämare där. Bekvämlighet skall emellertid inte jämställas med lycka, medan däremot känslan av sammanhang, vänskap och att man betyder något för andra har mer med lycka att göra.

Man kanske borde reflektera något över om vi verkligen behöver all den utrustning och de säkerhetsåtgärder vi använder i västerländsk sjukvård, eller snarare: är det värt det priset vi betalar för det sista lilla unset kvalitetskillnad som kostar så mycket.

Han sätter verkligen fingret på några riktigt ömma tår.
Thanks.

Tanzania till val

Nog skall man vara tacksam, eller kanske stolt, att korruptionen i svedala toppnoterar när moderaternas partisekreterare åker på en bjudresa. Jämfört med Tanzania blir det rätt gulligt.
Reportage. Åsa Secher, direkt för Studio ett i Dares Salam.

Ladies

Det är hittills lugnt på jouren, intar en sen middag på stadens (enda) restaurang med trådlöst nätverk. Det drar kallt och luktar lite mögel, maten smakar bra, och tankarna far hit och dit. Tvärsöver sitter fem pensionerade ladies som diskuterar högt och lågt, den sist anlända är precis hemkommen från Peru. Ingenting verkar dom främmande.
När notan skall betalas blir det förstås lite gnetigt.

Marocko - the new look ?

Jag trillar nästan ur den bekväma soffan på Sturegatan, när det kommer en så glad nyhet i Rapport.

Marocko, som inte precis gjort sig känt för att vara  asylvänligt, har tänkt om. (?)

Med hjälp av UNHCR omhändertas flyktingar från konflikthärdar i övriga Afrika. Hjälp till självhjälp, istället för passiviserande tältläger. 1000 männsikor per år, där många är ensamstående kvinnor med sina barn, slussas igenom denna unika (?) verksamhet.

Och man försöker tillgodose enkla, basala behov, genom att erbjuda

·         Mikrolån

·    Hantverksutbildning

·    Undervisning för barnen

·    Undervisning för de vuxna

·    Dagis för barnen

·    Socialt omhändertagande

·    Och sjukvård.

Bilderna som visas i rutan är rena reklamfilmen. Det verkar så enkelt.

Och det är väl precis så enkelt. Lika enkelt som att lura folk att köpa onödiga prylar.

Naturligtvis har marockanerna räknat på lönsamheten. Och kommit fram till – 
att det lönar sig.

Varsågod och välj

På min hemmaklinik (A),  opererar vi cirka 20 överviktiga patienter i veckan, i Västervik (B) kanske det blir 20 på ett år.

A  är en ideel förening som drivs non-profit, med oavvisligt krav på intäkter i takt med utgifterna. B är ett gammalt hederligt länsdelslasarett, där man vid årets slut kan äska om mer pengar.

För klinik A gäller att varje delmoment granskas och ifrågasätts ur ett kostnadseffektivitetsperspektiv. Fokus ligger på tydliga produktionsmål, hög tillgänglighet och medicinsk säkerhet.

Den opererade är ”patient nummer fyra” på dagsprogrammet. Hon har ingen egen doktor, men kan vara säker på att han kan sin sak. Hon kommer troligen inte att träffa honom mer. ( Överviktskirurger på klinik A är maskulina.)

För klinik B finns inte samma krav. I lugn och ro kan ”Cecilia Andersson från Vimmerby ”stöta och blöta, väga fram och tillbaka, för och emot operation. Och kanske bestämma sig, kanske ångra sig. Hon kommer sannolikt att få vänta länge på sin operation. Fokus ligger även här på medicinsk säkerhet.

Under en eventuell operation är hon i omtänksamma händer, men inte lika vana. Hon kommer regelbundet att återse doktorn som kopplade bort hennes magsäck.

Kirurg A trivs på klinik A. Kirurg B trivs på kirurg B.

Kirurg A blir rastlös på klinik B, och tycker att man daltar i onödan med patienterna.

Kirurg B känner sig som en robot på klinik A, och tycker kanske att man krusar för marknadskrafterna.

Varsågod och välj. 

Som patient, som kirurg, som skattebetalare, som ansvarig politiker.

Köp-sälj-territoriet.

Sitter på swebussen till Västervik. Har fått platsen bredvid chauffören med fritt för benen, i övriga säten råder Ryan-air-trängsel. Det regnar och termometern visar, gudskelov, fortfarande plusgrader.
Bläddrar tålmodigt igenom två halvdecimetertjocka söndagsbuntar av svenskan och DN. Min inre sökmotor fastnar till slut för DN;s egen neoliberalskeptiker, Stefan Jonsson. Som tålmodigt fortsätter att upplysa om varthän det barkar. Denna gång med anledning av en färsk avhandling i litteraturvetenskap. Av referenserna känner jag igen Foucault och Bauman, alltid något.

Kommer fram till Västerviks central och promenerar till "min" lägenhet på Sturegatan 27,lgh P, 3 minuters gångväg från lasarettet.
Det skall bli skönt att jobba några veckor utanför köp-säljterritoriet.

Alfred Bexell

Bildtext:

I slutet av 1800 talet lät prästsonen, godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell hugga in sentenser och namn på stenar och klippor i skogarna kring Bexells säteri i Torstorp i Halland. Efter hans död föll det i glömska och återuppttäcktes först på 1920 talet. Så har långt över 550 namn upptäckts , en säregen blandning av rebelledare, indianer, kvinnliga författare, franska  revolutionärer presenterade utan inbördes rangordning. Verket lyfter fram ett stycke svensk historia och knyter an till konceptkonsttradition där man inte alltid skapar nya föremål utan istället lyfter fram något existerande som vi uppmanas att se och reflektera kring, i nytt ljus.

Bara detta verk ( Ingrid Book, Carina Hedén) är värt ett besök på Moderna muséets aktuella utställning.
(Säg icke allt hvad du vet, men vet allt hvad du säger, står det på stenen.)

Ur patientens perspektiv

Igår disputerade Cecilia Håkanson, som första sjuksköterska på Ersta, på en avhandling kallad " Living with irritable bowel syndrome - A patient perspective on everyday life, care encounters and patient education. " Den skiljde sig åtskilligt från de åtta tidigare avhandlingar som lagts fram på sjukhuset. Här var det ( i tre av fyra delarbeten ) utifrån undersökningsfynden tillåtet att resonera sig fram, utan hjälp av siffror och statistik. Ovant, och befriande.

Professor L, som hade den nykorade till bordet under kvällen, tillstod att han ägnat sitt liv åt att mäta kvantiteter, men blivit alltmer intresserad av det omätbara. Bordsplaceringen kanske krävde den artigheten ?

Det tredje , kvantitativa, delarbetet handlade om coping. Patienterna fick ange hur de förhöll sig (kunde hantera) sina svårigheter – före och efter tarmskola.

Det slog mig, att vi som kirurger ständigt drabbas av bakslag -  som på något sätt skall hanteras. 

Testade därför nidbilden av "Kirurgen" under disputationsmiddagen. Läste  upp några av Cecilias coping-strategier, och gästerna fick ropa  antingen 0 (stämmer inte alls) eller 3 (stämmer helt och hållet). 

Mina förhandstips stämde – till 100 %.

Jag kritiserade eller läxade upp mig själv (0)

Jag förändrades eller utvecklades som människa (0)

Jag accepterade ödet; ibland har jag helt enkelt otur (3)

Jag bad om ursäkt eller försökte gottgöra saken (0)

Jag gav utlopp för mina känslor (0)

Jag insåg att jag själv orsakat problemet (0)

Jag försökte lösa problemet genom att chansa eller göra något som innebar en stor risk (3)

Jag drog viktig lärdom av mina erfarenheter (0)

Jag pratade med en annan person hur det kändes (0)

Jag försökte glömma alltsammans (3)

Jag fortsatts som om ingenting hade hänt (3)

Jag fick en annan djupare känsla för vad som är viktigt i livet (0)

Så ser utgångsläget ut. Förbättringspotentialen är enorm (3).

Känslo-baserad kir-urgi och Fi

Humanistisk medicin.

Det omätbara.

Liten på jorden

Högt ovan den lilla människan rör sig makthavarna. Svävandes, oåtkomliga, nästan gudomliga.
Vid enstaka tillfällen möts de, den upphöjde sänker sig för ett ögonblick ner till marken.
Men att rollerna byts, att den oåtkomlige får framstå i all sin litenhet och vanlighet, det tillhör undantagen.

Hittad det här videoklippet när jag sökte Beatles-låtar. Plötsligt är han, Bill Clinton lika blyg,  bortkommen, tafatt och mänsklig som alla vi andra. Va skönt. 

Förbrödring

Det har varit lite tunnsått med feminism, taoism, Wägner och det kvinnliga på sistone.
Av pappa fick jag det här Heidenstam - citatet. Som passar bra när man vill diskutera krig mot terrorism och militära lösningar i Afghanistan.

Det kvinnligt veka i människosinn

skall frälsa världen och ringa in

förbrödringens framtidsrike.

( Ur Sånger i kyrktornet, 1895)

Mystiker ?

Som vanligt, det man snubblar över hänger ihop på något obegripligt sätt.

Birger Schlaug skriver idag om sin intervju med Siw Malmkvist, med anledning av hennes självbiografi Tunna skivor av mig.
Vilket osökt leder in på BLINK ( Malcom Gladwell ), där just tunna skivor är begreppet som används för att illustrera intuitiv begåvning och tyst kunskap.

Hemma i lägenheten berättades för en stund sedan i P1 om en avhandling ( sociolog Thomas Florén ) som läggs fram i morgon; "Talangfabriken - om organisering, kunskap och kreativitet i skivindustrin. Om hur den tysta kunskapen hos kreatörerna fångas upp av skivbolagen och görs kommersiellt användbar.

Thomas Florén.
BLINK
Tyst kunskap

Själv tillhör jag den lilla bakåtsträvande skaran som inte känner något behov av att förstå mer om tyst kunskap, utan bara nöjd med att den finns, och att det fungerar.
Mystiker ?

I am the boss

Nu kan vi lyssna till musik på operationssalarna. En välljudande stereo med möjlighet för var och en att plugga in sina favoriter, eller bara lyssna till internet - radion som har ett obegränsat utbud  . 

Nymodigheter brukar tyvärr medföra behov av nya regler. Så även denna.
Vissa operationer är rutinartade och utan svårigheter, då är musiken enbart av godo.
Andra ingrepp är udda utmaningar eller oväntat svåra, då kan musiken snabbt bli ett irritationsmoment.
Den regel som måste inskärpas, är att operatören måste ha en (mycket) låg tröskel för att be om tystnad när koncentrationen blir lidande. En självklarhet kan det tyckas, men alla arbetsplatser är psykologiska skådeplatser, där man ger och tar, förhåller sig, parerar, anpassar sig, blir berörd, blir irriterad, blir bekräftad o.s.v. Och kirurgen är per definition en machofigur, som klarar alla påfrestningar, allra helst lite störande musik.

I tio har har vi diskuterat fram och tillbaka - operation eller inte operation. Idag var det dags. 
En stor dag för patient B, och för mig.
En rutinoperation, allting flöt fint, stämningen var god, musiken ljöd vackert i bakgrunden. När vi kom till konstruktionen av den nya magmunnen, som en gång för alla skall hålla magsyran borta, spelade de Hey Jude på radion. Älskar den låten, så som huvudoperatör beordrade jag en försiktig höjning av volymen. 
Och nog blev det  en alldeles extra fin magmun.

Mark Spitz

Tio i sju varje morgon sänder P1 Tankar för dagen. I gårdagens program var det poeten, journalisten och ståupparen OveHaugens tur. Det handlade om den subtila skillnaden mellan hängivenhet och fanatism. Något Haugen erfarit i sitt förhållande till flugfiske och löpning.

Simmaren Mark Spitz ( 7 guld i Munchen - OS 1972) satte en gräns för besatthet och fanatism, nämligen när han trots påtryckningar avstod från att  raka av sig mustaschen ( som möjligen försämrade tiden med någon tusendels sekund ).

Har svårt att föreställa mig motsvarande gest år 2010 ?
Gnällig ?

Man on wire

Den nedre tjocktarmssektionen hade lite torka på den vetenskapliga fronten , och ägnade istället morgonsamlingen åt att se på U-tube-klipp av dödsföraktande män i osannolika luftfärder.

Kollega B och jag,  från den Övfre magsektionen, erinrade oss fransmannen Philippe Petit, vars bedrifter blev så mycket mer än bedrifter och vanlig självhävdelse.
2008 gjorde James Marsch en dokumentär om mannen som levde för att gå på lina.
1974 spände Petit och hans medhjälpare upp vajern mellan tvillingtornen i New York. På den gick han fram och tillbaks i nästan en timme, till synes helt oberörd.  Ordningsmakten i tornen och människorna på gatan var lika maktlösa  som offren för 9/11.

23 söner

Varför är det lättare att känna med vissa än med andra ?

Kommer på mig själv med att tänka på de danska familjer som förlorat 23 söner, i en kamp som man nu tvingas ge upp. Talibanerna vann. Inte i Danmark, utan i Afganistan. Ett land som styrts och härjats av stridande klaner i tusentals år. Där sätter danska, och svenska, söner livet till.
Jag har svårt att förstå.
Men de flesta tycks mena att det går att förstå.
Tilägg 18/10. En som inte heller förstår ...

Basala behov

Att bli bekräftad är människans största behov. Inom den etablerade vårdkedjan tycks det viktigare att läkare blir bekräftade än att patienten blir det. (Birger Schlaug )
Kalla fakta ?
Bekräftelse.
Mer om behov,hopp, och rädsla - Nina Björk - i Gomorron Världen  ( en bit ner på sidan…)

Kalla Spekulationer

Sju år efter mordet på Anna Lind var det dags för Kalla Fakta att gå igenom vad som hände på Karolinska sjukhuset. Fick hon verkligen bästa tänkbara behandling ?
Sekretessen förbjuder inblandad personal att yttra sig. Och därför blev man inte klokare.
Däremot har sjukhuset, efter KF:s granskning, valt att anmäla till socialstyrelsen för fortsatt granskning.

Värdefullt för inblandad personal att gå till botten med ? Tveksamt.
Värdefullt för traumavården att gå till botten med ? Troligen.
Värdefullt för efterlevande att gå till botten med ? Knappast.
Bästa tänkbara behandling ? Knappast.

El Senor de los Milagros

På tisdag kommer riddarna för att inta hemlagad coq-au-vin, så idag inhandlades sidfläsket, smålöken, lagerbladen och det andra som skall till. 

Turligt (?) nog svängde jag höger från Götgatan in på Skånegatan, och hamnade mitt i den årliga peruanska festivalen El senor de los Milagros - Miraklernas Herre, som firas till åminnelse av den Jesusbild som målades av en omvänd angolansk slav på en vägg i Lima år 1651. Samma år drabbades staden av en svår jordbävning, men målningen klarade sig mirakulöst. Sedan dess är den mål för pilgrimer och helande. 
Den första processionen med en avbild av målningen försegick 1689, numera är det miljontals peruaner världen över som varje år firar kring den 18 oktober.

Mäktigt, stämningsfullt, exotiskt, oväntat och gratis - mitt på innefolkets huvudgata.

Världens barn

Rödakors - läxhjälparna i Botkyrka saknade personer för helgens slutspurt till Världens barn (74 miljoner hittills !). En och halv timme i Hallunda centrum.

Har aldrig tidigare gått med en insamlingsbössa. Det var en stark upplevelse. Kände mig väldigt bekväm i "tiggarrollen". Fantastiskt med alla givmilda, positiva människor. Somliga passerade flera gånger i affärsgången och grävde fram nya slantar ur fickorna. Och detta bland människor som inte precis kan klassas som särskilt bemedlade. 

Efter tio minuter blev jag infångad av ordningsvakten som ville se mitt tillstånd. Banderollen räckte inte. Han fick låna min telefon och prata med RK-generalskan. OK, du kan fortsätta, men du får hålla dig lugn, inte tvinga folk att ge. (!)

Bössan blev full, och jag cyklade stolt vidare till pingstkyrkan i Tumba för avlämning. Tre osentimentala, givarluttrade, medelålders kvinnor tog emot. 1002 kronor var klart godkänt av en nybörjare.

Vi vill bara bli lyckliga, det är sådana vi är. Men vi skulle kunna komma ur våra bubblor, försöka älska andra på det sätt vi älskar oss själva. Om vi har en gemensam önskan att göra saker för andras skull, kan det vara den önskan som vi försöker tillgodose hos varandra. Den önskan som binder oss samman. Vi skulle då kunna ge denna påverkan till varandra, vilket skulle vara den önskan som inte sinar, där vi skulle kunna få njutning i  det oändliga, som skulle kunna ersätta den kortsiktiga hetsjakt mot undergång vi nu ägnar oss åt för att hålla oss över ytan. Kanske skulle det då, om vi lyckas, bli tydligt för oss vad det är att vara människa.

("Altrusitisk längtan", Mikael Folkesson, Fria Tidningen 6 okt.) 


New Generosity.

Tala är silver, tiga är guld ?

LÄKARTIDNINGEN kommer numera fredagmornar, och den brukar då vara lektyr på min runt tilltagna tid på toaletten. Efter vad jag förstått, mer av alla patientberättelser än av att läsa läkartidningen, skall jag vara väldigt tacksam som kan tömma tarmen en gång per dag.
Läkartidningen driver sällan på några tömningar, men igår var den ovanligt stimulerande.

Konkret plan mot fetma i Skottland. Mr Obesitas professor Stefan Rössner sammanfattar :
Sverige saknar det strategiska tänkandet som Scottland Intercollegiate Guideline Network (SIGN) representerar.


Vem solidariserar sig med Läkarförbundet med ? Ett moget och kunnigt debatt inlägg av läkarstudenten Jesper Alex-Petersen.

Dags att förstatliga vården ! En tung snyting från kirurgprofessor Ingemar Ihse och silver-Jane, dvs f.d generaldirektör Jane Cederqvist.

Tre inägg som alla handlar om att lyfta blicken, tänka lite större, lite längre. Helhet kort sagt.
Thanks.

"Tala är silver, tiga är guld". Hon var emellertid en förnöjsam människa, så hon fann silver fullt tillräckligt. Carl Hammarén (1922-1990)

Ett vackert moln

                                14 oktober 2010 klockan 18.30

Innocent

                                  Nytorgsgatan .

Skrivbord

Kossan (det goda livet i Schweiz), apan (för sex miljoner år sen skiljdes vi), godisvagnen (det lönar sig att vara generös), pennstället ( ska vara roligt på jobbet) och den lilla bilden (korsande kameler i Sudan).

Prosperity

Vi pratar inte så mycket om att "rädda världen" på jobbet. Det blir mer om knepiga patientfall, våra (kirurgiska) bedrifter och "rädda sjukhuset".
Av rumsgrannen dr J, innehavare av sex egna söner som tipsar honom om allt på nätet, fick jag i alla fall den här länken idag. Det är Tim Jackson som föreläser. Om välstånd - prosperity.  Helt klockren.
Stort tack J.

Bäst är Rembrandtbilden (Altruisten), om å ena sidan spänningen mellan self och other, och å andra sidan spänningen mellan novelty och tradition. Vi spelar inte över hela vårt register, utan ensidigt i den övre högra kvadranten, self and novelty. Kan det bli mer didaktiskt ?

Economical growth. Its the story about us. Spending money we dont have. On things we dont need. To create impressions that wont last. On people we dont like.

Lydnadsexperiment

Var nyligen involverad i en etikföreläsning. Vackra föresatser om att skydda liv och aldrig medverka vid tortyr. O.s.v
Där fanns anledning att påminna om Stanley Milgrams berömda socialpsykologiska försök från 1963. Som så övertygande visade att vi alla är förmögna att begå hemskheter mot våra medmänniskor.
Flertalet av de alldeles vanliga försökspersonerna var beredda att utdela dödliga strömstötar - för att vara försökledaren till lags.
En ruggig påminnelse.
Som förklarar varför vi finner oss i allt uppenbart lurendrejeri ? Typ bankräntor …

Reservdelsbil i Vårby

         Ser rätt prydligt ut på något vis.
         Uppställd som en gåva av kommunen ?

The financial system

Allting är ju så komplext hela tiden, det är svårt att hitta enkla samband eller enkla förklaringar.
Men vill man hitta en avgörande bov bakom världens roffar-ekonomi så kanske det är det finansiella systemet. Den uppfattningen lanseras ofta av Johan Ehrenberg i ETC, dvs från vänster håll. Men nu är tydligen den radikala uppffatnningen om ett förstatligande av bankväsendet gångbart även i andra kretsar.
Det rör på sig !
SvD
Money as debt
Norberg - inte Johan, utan Carl ! Här finns mycket att lära.

MC - hunden

Ser det här ekipaget då och då på stan, första gången var nog tio år sedan vid Danvikstull. Så hunden börjar bli till åren.
Kommer (för vilken gång i ordningen ?) att tänka på Elin Wägner och burfågeln.

Video 1 - Högbergsgatan - Götgatsbacken
Video 2 - Götgatsbacken - där det framgår vilken glädje MC - hunden väcker överallt.

Young New Generosity

Det är väl ungdomarna som skall göra det.
Som inte sitter lika fast i vår "girighets - tänkbarapådigsjälv - kultur".
Dom här killarna rockade loss (säkra som proffs)  i Björns trädgård igår eftermiddag, bjöd in till tavelmåleri och bjöd på kaffe. Helt gratis, mina damer och herrar !
Video 1
Video 2
Old New Generosity

Slagsida

Den här farkosten ligger kantrad i vassruggen innan Tappström i Mälaren. Ingen vet riktigt hur den skall kunna bärgas.
Fritt fram för symboliska tolkningar !

Snacka går ...

Det var helt fel helg att försöka vara mobilfri, med Åsa i luften på väg till Tanzania.
Tillbaks till sjukhuset igår morse, i jakt på uppkopplingen.
I förrgår var min operationsbyx-storlek slut , så jag hip-hoppade omkring medd XXL, och mobilen kunde lätt glida ur. Den låg i en soffa på avdelningen.
På messen kunde jag läsa ett färskt meddelande att mellanlandningen i Uganda gått bra.

Trygg ovisshet. Jo, det låter bra ….
Blev ytterligare påmind om det olämpliga i att bryta uppkopplingen just den här helgen när pappa blev krasslig och i behov av sjukhusvård.
Nytt försök en annan gång ?

Utan mobil

Mobiltelefonen är spårlöst borta. Den övergav mig någonstans mellan ett telefonsamtal tidig förmiddag med Åsa och hemgång från jobbet klockan 5.
Sannolikt kommer den fram, men det får bli en helg utan uppkoppling. En kort parantes, för att återuppleva ett tillstånd man nästan glömt bort - att inte ständigt kunna bli nådd, för att återuppliva känslan av trygg ovisshet, och avliva känslan av konstant otålighet.

Och så blir jag förstås glad när den kommer fram. (Zero)

Major Valhall

Att kunna göra god fredagsunderhållning av existentiella knäckfrågor är verkligen en bedrift. Fredrik Skavlan lyckades med det i kväll.


Individualism, självupptagenhet, livskris, ärlighet, hämnd, förlåtelse, solidaritet, altruism, främslingsrädsla. Allt kom med. Alla lyssnade, på varandra. 
Oändligt mycket mer givande än valdebatter.


Betyg handlar inte så sällan om förväntingar. Höga förväntningar som inte infrias kan ge ett oskäligt lågt betyg. Och tvärtom. Därför gjorde Rune "major Valhall"Wenneberg tveklöst starkast intryck. Vilken enastående nyansering av en svart-vit mediabild.


Det ligger väl i program-idén, men i aften vara gästerna ovanligt samspelta. 
I laget ingick Babben Larsson (som kan spela på alla platser ..), norske 40-årskrisande Ove Knausgard, danska försoningsdrottningen Susanne Bier, amerikanska filantropen Greg Mortenson och vår egen helylle - Stefan Sundström. Och längst fram - major Valhall.  
Domare Skavlan gjorde en av sina bästa matcher.


Ligger väl snart på SVT-Play. Om deres ikke hade tillfelle sa må di ta den andre chans.

Illamående

Det är mycket nu.
Dr Åke jobbar i Malawi under hösten. 63 år gammal gör han debut som kirurg i ett u-land. Igår fick jag 30 sidor dagbok, om fascinationer, frustrationer och tillkortakommanden. Långsamt verkar han vänja sig vid irrationella, oberäkneliga afrikaner.
I morgon åker Åsa med sin kompis till Tanzania, i förhoppning om att bevaka landets val, samtidigt som hennes femtonåriga kusin tar sin  mamma till Zambia, i förhoppning om att vara hjälplärare på en skola.
Om några veckor far Sofie till Lille, som gästforskare på ett laboratorium som vill utvinna energi ur mikroalger.
Kalla fakta har hört av sig, efter att ha läst en debattartikel om trendkänslig sjukvård och obesitaskirurgi. Den mediaotränade oroar sig för konsekvenserna, illojalitet mot arbetsgivaren ? (Sv Kir).
Mikael Folkesson skriver tänkvärt om altruistisk längtan. (Fria).
C-H Hermansson, 92, berättar om sitt dåliga samvete för att inte tillräckligt ha ställt upp på sin hustru.(SvD). Känns igen.
Ett dödfött barn i kompiskretsen griper tag allra mest. Så fruktansvärt tragiskt. När man känner de drabbade.
Jag är illamående - av för mycket kaffe och snus, självupptagenhet och otillräcklighet.

Mitt vatten är ditt vatten

Den sista höstseglingen, efter en oförutsägbar sommar. Nästa år blir det laglig bojplats.
Upprepade hot om polisanmälan, senast igår, är tärande i längden. (H)

Tiden är inte riktigt mogen för min brygga är din brygga.


Vinden var också oförutsägbar.
Utrymmet var begränsat, finlandsfärjor väjer sällan.

Mitt vatten är ditt vatten ?

Gatukonst.se

Har gjort debut på Gatukonst.se.  Känns bra.
Det blir nog mer.

Bilden ovan är från Nacka idag, (insänd).
Tacksam och priviligierad så länge man har  livslusten kvar.

Tillit

        Västerled, intill Stora Mossen, Bromma, Stockholm, Sverige, Världen ….

          La 20 kronor i krukan och fick en kombinerad barnhammare och skruvmejsel.

SvD in our time

Medborgarplatsen söndag eftermiddag.

nya rosor i rabatten,
drömmar om Thailand,
högläsning för barnbarnen,
D-vitamin mot benskörheten,
och en riktigt mustig höstgryta,
kryddat med lite klimatförändringar.

osmakligt ?
eller
innovativ marknadsföring ?
eller ?

Riding my bike

Lissie dancefloor disaster på u tube.

Rizzolatti

Värt att läsa mer om om spegelneuroner och den italienske forskaren Rizzolatti.
Äntligen en (biologisk) förklaring till varför kvinnor, till skillnad från män, kan ta ansvar för ett mikrolån ?
(John Järvenpääs sida får man nog hålla koll på i fortsättningen.)
En bortkastad röst.

Upphittad kamera

Fin digitalkamera upphittad Ringvägen - Richard Fucksgatan.
Kortet innehåller bilder från sydamerika (?)

Fredrik Lindström

Fredrik Lindström och Per Naroskin uppträdde i veckan på Folkets hus. Den mänskliga faktorn - varför blir det aldrig som man tänkt sig.
Lindström fortsätter lansera sin teori från TV-serien Vad är en människa, nämligen att vi inte tillnärmelsevis är så förnuftsstyrda som vi tror. Men samhället är inte anpassat till de känslostyrda varelser vi egentligen är.
Utan känsla och intuition skulle livet bli oerhört komplicerat. Förnuftet, som vi människor "begåvats" med, används lämpligen som en konsult, som man kan anlita vid behov, menade Lindström. Men bara, och det är en viktig poäng, om det hjälper oss att uppnå det som känslan vill.
Nu har vi istället anpassat oss till en värld som utgår ifrån att vi är förutsägbara maskiner.
Tomas Ljungberg, som intervjuades i TV-serien, kallade den här anpassningen för "kapitulation". Visst, man kan få människor att leva under vatten, men de längtar hela tiden efter att komma upp till ytan och andas normalt.

Sen uppehöll han sig mycket vid spegelneuroner. Upptäckten att vi har ett hjärncentra som hjälper oss känna vad andra känner, ett empaticentrum. Det fann man ( Rizzolatti - Italien) av en slump (som alla stora upptäckter - serendipity) när man studerade apors belöningscentrum. Apan sträcker sig efter en banan, och belöningscentrum reagerar, synligt på datorskärmen. Så sträcker sig försöksledaren efter bananen- och även då, ser man till sin häpnad, går apans belöningscentrum igång ! Det här utmanar hela den individualistiska kulturen som vi lider under, var Lindströms reflexion. Jo men visst.

Och så fick han in en fullträff till.
Uttrycket den mänskliga faktorn, som alltid används i negativ bemärkelse, är unikt för svenskan. På engelska heter det a human error, ett mänskligt misstag, dvs ett misstag begånget av en människa. Att skylla på den mänskliga faktorn, då är det istället hela mänskligheten som är misstaget. Det är en viss  skillnad.
Misstaget är inte mänskligheten. Utan att vi tror oss om att kunna vara helt förnuftiga. Människor styrs av sina känslor. Plötsligt kliar man sig i näsan, känner sig olustig, börjar dagdrömma o.s.v Arbeten som flygledare, övervakare av kärnkraftsverk är egentligen en utopi.

Just nu träter vi (fortfarande) om jouravtalet på min arbetsplats. Alla diskussioner handlar om siffror fram och tillbaka. Men egentligen handlar det om förolämpningar, prestige, bristande respekt m.m. Känslor - 100 %.

Per Naroskin var också bra. Men inte lika omtumlande.

Känslobaserad kirurg i Umeå.