Ur patientens perspektiv

Igår disputerade Cecilia Håkanson, som första sjuksköterska på Ersta, på en avhandling kallad " Living with irritable bowel syndrome - A patient perspective on everyday life, care encounters and patient education. " Den skiljde sig åtskilligt från de åtta tidigare avhandlingar som lagts fram på sjukhuset. Här var det ( i tre av fyra delarbeten ) utifrån undersökningsfynden tillåtet att resonera sig fram, utan hjälp av siffror och statistik. Ovant, och befriande.

Professor L, som hade den nykorade till bordet under kvällen, tillstod att han ägnat sitt liv åt att mäta kvantiteter, men blivit alltmer intresserad av det omätbara. Bordsplaceringen kanske krävde den artigheten ?

Det tredje , kvantitativa, delarbetet handlade om coping. Patienterna fick ange hur de förhöll sig (kunde hantera) sina svårigheter – före och efter tarmskola.

Det slog mig, att vi som kirurger ständigt drabbas av bakslag -  som på något sätt skall hanteras. 

Testade därför nidbilden av "Kirurgen" under disputationsmiddagen. Läste  upp några av Cecilias coping-strategier, och gästerna fick ropa  antingen 0 (stämmer inte alls) eller 3 (stämmer helt och hållet). 

Mina förhandstips stämde – till 100 %.

Jag kritiserade eller läxade upp mig själv (0)

Jag förändrades eller utvecklades som människa (0)

Jag accepterade ödet; ibland har jag helt enkelt otur (3)

Jag bad om ursäkt eller försökte gottgöra saken (0)

Jag gav utlopp för mina känslor (0)

Jag insåg att jag själv orsakat problemet (0)

Jag försökte lösa problemet genom att chansa eller göra något som innebar en stor risk (3)

Jag drog viktig lärdom av mina erfarenheter (0)

Jag pratade med en annan person hur det kändes (0)

Jag försökte glömma alltsammans (3)

Jag fortsatts som om ingenting hade hänt (3)

Jag fick en annan djupare känsla för vad som är viktigt i livet (0)

Så ser utgångsläget ut. Förbättringspotentialen är enorm (3).

Känslo-baserad kir-urgi och Fi

Humanistisk medicin.

Det omätbara.