Nu kan vi lyssna till musik på operationssalarna. En välljudande stereo med möjlighet för var och en att plugga in sina favoriter, eller bara lyssna till internet - radion som har ett obegränsat utbud .
Vissa operationer är rutinartade och utan svårigheter, då är musiken enbart av godo.
Andra ingrepp är udda utmaningar eller oväntat svåra, då kan musiken snabbt bli ett irritationsmoment.
Den regel som måste inskärpas, är att operatören måste ha en (mycket) låg tröskel för att be om tystnad när koncentrationen blir lidande. En självklarhet kan det tyckas, men alla arbetsplatser är psykologiska skådeplatser, där man ger och tar, förhåller sig, parerar, anpassar sig, blir berörd, blir irriterad, blir bekräftad o.s.v. Och kirurgen är per definition en machofigur, som klarar alla påfrestningar, allra helst lite störande musik.
I tio har har vi diskuterat fram och tillbaka - operation eller inte operation. Idag var det dags.
En stor dag för patient B, och för mig.
En rutinoperation, allting flöt fint, stämningen var god, musiken ljöd vackert i bakgrunden. När vi kom till konstruktionen av den nya magmunnen, som en gång för alla skall hålla magsyran borta, spelade de Hey Jude på radion. Älskar den låten, så som huvudoperatör beordrade jag en försiktig höjning av volymen.
Och nog blev det en alldeles extra fin magmun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar