Det är motigt att leva i sin egen lilla bubbla.
Förra veckan hade jag ett fylligt debattinlägg i Svensk kirurgi kallat " I huvudet på en känslobaserad kirurg." En (stilla) vädjan att vi, för patientens skull, inte så ensidigt skall lita till siffror, statistik och förnuft. Att våga lita på sin magkänsla.
Men det blev ingen debatt. I alla fall inget som nått mina öron.
Det kanske beror på
- att jag är ute och cyklar
- att jag inte får fram poängen
- att kollegorna börjar bli uttråkade
- att budskapet är allt för provocerande
- att jag - vilken vacker och pretentiös tanke - är före min tid.
Det värmer i alla fall åtskilligt att läsa sista numret av Läkaratidningen. Lena Sernevåg och Robert Hahn skriver om ett utvecklingsprogram i Humanistisk medicin på Södertälje sjukhus.
" Att se vården ur patientns perspektiv är ett centralt tema ".
" Vårdens företrädare bör sätta sig in i subjektperspektivet, som skiljer sig från det invanda objektperspektivet".
Så ska det låta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar