För det mesta är vi tysta och sammanbitna på operationssalen. Vi klagar lite på den sena operationsstarten, de utslitna instrumenten och inkompetenta chefer. Det är liksom en del av ingreppet. Mer djuplodande diskussioner är knappast lämpligt.
Inte ont anandes droppade jag under en av gårdagens överviktsoperationer att Konstfack hamnat i blåsväder. Det satte hela salen ur spel. Känslorna svallade och den stackars patienten var plötsligt bara delvis i fokus. Senare på lunchen var det samma sak.
Många är upprörda över skadegörelsen och missbruket av allmänna medel. Men den verkliga stötestenen verka vara vad som menas med konst.
" Konst (av kunst-kunnande) är den skapande verksamhet som syftar till emotionella eller expressiva uttryck, eller resultat av sådan verksamhet" står det i Wikipedia.
En något sånär politiskt korrekt synpunkt är att konst vill få oss att se saker som vi inte är vana att se saker.
Min egen tolkning av låtsas-självmordsförsöket på Liljeholmsbron och klottraren i tunnelbanan är att det handlar om rädslan att ingripa. Bristen på kurage. Frestelsen att titta bort, att titta ner, att låstas att man inget såg. Det väcker känslor av skam och skuld. Starka känslor. Mer än när professor Dan Wolgers stjäl några bänkar från Liljevalchs. Mycket mer.
Kort sagt bättre konst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar