Ledig eftermiddag och kroppen tigger om stryk. Det blir en vända ner mot Vårby på slaskiga vägar och P1 i öronen. Vetenskapsradion (Ringvägen) rapporterar om nya framsteg på nät-mobil-fronten. Generation fyra - G4 - står för dörren. Kunderna kräver det. "Språket" (Skärholmen) sågar experiment med gymnasieundervisning på engelska. Eleverna blir passiva och tappar intresset. "Vågen" (Hägersten) och Louise Epstein gör vågen för en amerikansk TV-ide där man tävlar i affärsideer (Drake-nånting..), svensk version i slutet av april. "Många drömmer om att leva som jägare och samlare, få saknar tvätt i nollgradigt vatten, ingen vill drabbas av obotliga infektionssjukdomar. Släpp fram entrepenörerna som kan göra livet bättre för oss alla."
Men allt det där kommer helt i skuggan. Varje halvtimma. Av det stora som hänt. Inte att Oskarshamn har sprungit läck, eller att Reinfeldt har blivit skjuten, eller en ny tsunami. Utan att prinsessan Viktoria förlovat sig med sin Daniel.
Annika Lantz (Tjärhovsgatan) har öppet mål att förlöjliga den här icke-nyheten. Men hon väljer att spela upp ett telefonmeddelande från sin pappa som ringt på morgonen och vädjat till sin slugger-dotter att vara snäll mot kungahuset.
Under kvällen fortsätter TV "som-om-Palme-blivit-skjuten" och "Mastarnas mästare" får maka på sig en halvtimme.
Bortom allt förnuft, bortom alla moderna principer faller vi platt för det här irrationella, känslosamma skådespelet.
Jag kan omöjligt försvara monarki. Men gillar att vi går på det.
(Lyckan skulle vara fullkomlig om profeten Schlaug också trillar dit i morgondagens predikan...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar